För onsdagens manifestation på Gustav Adolfs torg har man tillstånd att med ljud ta upp platsen från 11:00 till 18:00. Deltagarna uppmanas med andra ord att göra sina röster hörda och ta med sig hela släkten. 

”Ta gärna med dig din kör, ditt instrument, en dikt, en vän, din familj, alla barnen, kom ensam, som du är, aldrig ska du vara ensam”, står det i inbjudan till evenemanget. 

Döda barnen hedras

I inbjudan står också att man kommer hålla flera tysta minuter under dagen och att de mördade barnen i Gaza kommer att hedras genom att deras namn läses upp högt. 

”(Vi) samlas och gör oss hörda när de går på lunch, kommer tillbaka från lunch, när de går till och från alla sina eftermiddagsmöten och vi står där när de ska gå hem från jobbet och påminner dem om Nakbadagen och Palestina”, skriver man och syftar på politikerna inne på intilliggande Utrikesdepartementet. 

Nabil Abdulmajid, talesperson för kampanjen Stoppa Israel – För fred och ett fritt Palestina, säger till Dagens ETC att det är viktigt att påminna om den stora katastrofen Al Nakba, som han poängterar inte är över. 

– Det är det som är det stora problemet! Det har gått 76 år, men den här katastrofen pågår fortfarande. Det palestinska folket får aldrig vila. Nu pågår folkmordet och fördrivningen återigen i Gaza, säger han. 

Tydligt mål: eldupphör

Det akuta målet med manifestationerna, som förutom i Stockholm också äger rum i Malmö och Göteborg, är ett permanent eldupphör i Gaza. Men man vill mer.

– Det vi vill är att Al Nakba efter 76 år upphör. Vi vill att orättvisan och förtrycket får ett slut så fort som möjligt och att alla de miljontals palestinier som befinner sig i exil runt om i världen ska få återvända till sitt hemland, säger Nabil Abdulmajid.   

Hyser ni något hopp?

– Det finns alltid hopp. Först måste den här pågående ockupationen av Gaza upphöra. Sen måste Israel sluta driva ut palestinier från sina områden. Det mest akuta är att vi vill ha ett permanent eld upphör nu!

Nycklar för frihet

När Dagens ETC besöker Gustav Adolfs torg i Stockholm för att bevaka manifestationen är dock uppslutningen inte den största. Vi möts av tre kvinnor som lägger ut en målning över marken. Människor stannar och pratar med dem, frågar vad de gör och om situationen i Palestina. Tanken är att stå kvar utanför UD hela dagen och en bit in på kvällen, och de hoppas bli fler.

– Många är ute vid universitetet eller jobbar, men vi vill ändå vara här nu. Vi vill att de på UD ska se oss när de går ut på lunch, säger Isa Winter Maxe.

Det är hon som är konstnären bakom en målning som föreställer en kvinna som möter en soldats blick. Isa Winter Maxe har inspirerats av en journalistisk bild hon sett.

– Jag gillar kontakten som uppstår, säger hon.

Inbjuder till att visa stöd

Nedanför kvinnan och soldaten finns en stor nyckel och tanken är att andra som passerar eller deltar kan måla av sina hemnycklar, en symbol för alla som fördrivits från sina hem.

– Det blir ett sätt att minnas.

Amanda Svensson Rhudin stannar upp och frågar om manifestationen. Hon berättar att hon skulle vilja delta i demonstrationerna för ett fritt Palestina och mot folkmordet men att hon inte vågar.

– Jag tycker att det är hetsig stämning och det känns obehagligt med så mycket polis, säger hon.

Hon berättar att hon har ett litet barn och Frida Onn Åström, som också är med och arrangerar, säger att stämningen nog kan upplevas obehaglig utifrån.

– Men det känns inte alls så när man går med. Jag har inte upplevt någonting obehagligt, säger hon.

För henne är den främsta anledningen till att vara på torget idag att uppmärksamma minnesdagen för Al Nakba, men det känns extra viktigt i år att göra sin röst hörd säger hon.

– Det pågår ett folkmord.

Hon är ledsen över hur situationen återspeglas. Liksom över att Israel gjort att judendom kopplas ihop med det som sker.

– Det gör ont i hela min kropp. Det har aldrig handlat om religion, utan om kolonialisering.

Historien får inte glömmas

Den tredje personen som är med och arrangerar är Valentina Ortiz. Hon tycker också att det känns viktigare ä någonsin att göra sin röst hörd.

– Regeringen och media upprepar att det här började den 7 oktober, och då vill jag få komma ut och påminna om historien, och vad som faktiskt har hänt. Om vi glömmer historian kan vi inte förstå den och då kan vi inte påverka framtiden.

Fler personer sätter sig ner och ritar av sina hemnycklar intill de andra. Isa Winter Maxe berättar att hon är judinna, och att hon vill se fler agera. Det finns ingen anledning att vara rädd.

– Det jag är rädd för är att Palestinas befolkning ska fortsätta fördrivas. Att Palestinas barn ska gå hungriga eller dödas. Att fler sjukhus och universitet bombas. Jag är rädd för det imperialistiska våldet vi ser världen över som vi göder med okunskap och passivitet, säger hon och fortsätter:

– Jag vill att människor ska komma ihåg att motsatsen till godhet är inte ondska, utan likgiltighet och passivitet.