Varför vill du bli nytt språkrör i Miljöpartiet?

– Jag tycker att den gröna rörelsen, och Miljöpartiet som är den parlamentariska grenen, är den viktigaste politiska rörelse som finns och jag vill vara med och leda den.

MP ligger på gränsen till fyraprocentsspärren, hur ska ni lyfta i opinionen?

– Det är väldigt allvarliga siffror som vi måste agera på. Ett sätt är att gjuta mod i rörelsen och bli tydligare mot väljarna i vad som är de genuint gröna ingångsvärdena och vad vi kan åstadkomma om vi fick vara med och bestämma i större grad.

Kan ni behålla er aktivistiska ådra och samtidigt vara ett regeringsparti?

– Som miljöpartist är man nog alltid lite av båda. Man har kontakt med sin inre gröna aktivist, men vi som är med i partiet har ju gått med för att vi har en tro på att politiken behövs och är vägen till förändring. Jag tror att det är viktigt att  förmedla det till alla som engagerar sig på andra sätt, som i Fridays for future till exempel. Att det är viktigt med aktivism, men att det också är otroligt viktigt att det sitter politiker som sätter miljön främst i rummen där förhandlingarna sker.

I Expressens podd Verkställande Utskottet beskrivs du som en pragmatiker som vill sitta kvar i regeringen och är ”Löfvens bästa vän”, håller du med?

– Nej, det gör jag inte. Jag kan absolut vara pragmatisk och kompromissa när det behövs. Men jag är i politiken för att driva igenom grön livsnödvändig politik. Och de som är med mig i det är mina vänner.

Men du förespråkar att MP ska stanna i regeringen?

– Vill man få genomslag för politiken i verkligheten så behövs en position. Där är regeringen ett verktyg, inte ett eget mål, för att driva igenom de löften vi gett till väljarna. Sen finns det alltid tillfällen när det inte fungerar.

Kan migrationspolitiken och Preem vara såna tillfällen? 

– De skulle absolut kunna vara såna tillfällen. Om förhandlingarna kommer fram till resultat som inte är tillräckligt tydligt gröna, så kommer det bli en väldigt svår situation. Då måste man vara beredd att ta regeringssamarbetet till övervägande. Men för båda de frågorna så behöver man ju lägga ansvaret på de andra partierna också. Vi har beslutat om svenska klimatmål och skrivit under Paris-avtalet, då måste vi leva upp till det också.

Vilka frågor vill du att MP ska lyfta mer om du blir språkrör?

– Förutom gå fram fortare i miljö- och klimatfrågorna så är en hjärtefråga för mig den sociala dimensionen. Att vi visar att vi inte lämnar några människor efter i samhället. Men också att fortsätta stärka jämställdheten, liksom de globala frågorna, att vi ser hur det hänger ihop, med klimatfrågorna, coronapandemin och demokratiutmaningen, där Sverige har en stor roll att spela i världen.

Ni är fem kvinnor nu som gått ut öppet med kandidaturen, i Vänsterpartiet står Nooshi Dadgostar helt ensam som partiledarkandidat. Vad säger det om MP?

– Jag tycker det är ett stort styrkebesked att vi är så många som är beredda att ställa upp, och det är bra att partiet får bred process. Man skulle kunna tro att det hade varit svårt i den uppförsbacke som varit med opinionssiffrorna, men det är otroligt starkt att vi är så många. Vi kommer få en höst där vi pratar mycket politik och framtidsvisioner.

Om inte du vinner, vem skulle du helst se då?

– Haha! Alla är ett gäng kompetenta kvinnor med bra erfarenheter, i övrigt så lämnar jag det helt åt medlemmarna. 

Varför vill du bli nytt språkrör i Miljöpartiet?

– För att jag vill vara med och förändra. Jag ser att vi har en akut klimatkris, hot från auktoritära krafter både ute i världen och här i Sverige som hotar våra demokratiska värden, och att vi har stora utmaningar med ojämlikheten och klyftor som växer.

Hur ska MP lyfta i opinionen?

– Vi har lyckats driva igenom väldigt mycket politik, men vi har inte lyckats vinna människors förtroende. Jag tror vi måste prata mer om vad vi vill göra. Det räcker inte att bara säga vad vi har gjort. Vi måste prata om de utmaningar vi står inför och hur vi vill lösa dem. Om hoten mot demokratin, om att vi står inför en akut klimatkris och att vi inte ska vara rädda för att säga det.

Kan ni behålla er aktivistiska ådra och samtidigt vara ett regeringsparti?

– Min övertygelse är att vi ska göra vad vi kan för att driva igenom vår politik och det gör vi bäst i regering. Jag började som kommunpolitiker i opposition i Stockholm och jämfört med efter 2014 när vi blev en styrande majoritet var som natt och dag i att driva igenom politik. Jag brinner för förändring, det är därför jag är i politiken, och jag är övertygad om att det går att göra i ett samarbete. 

Var går gränserna för vad ni kan kompromissa med? 

– Vi har ju olika uppfattning om migrationspolitiken inom regeringen, och det finns förstås alltid gränser för vad man kan acceptera. Vi kommer till exempel aldrig kompromissa med rasism. Vi har ett rasistiskt parti i riksdagen och där har vi andra partier som vacklar, det gör inte vi. 

Kan beslutet om utbyggnaden av Preem-raff vara en gräns?

– Eftersom jag är minister så kan jag inte uttala mig i den frågan, där skiljer jag mig från de övriga. Men det jag kan säga är att det är sjävklart för MP att vi vill minska utsläppen. De måste ner! Vi befinner oss i en akut klimatkris och det är många som inte tar problemet på allvar.

Vilka frågor vill du att MP ska fokusera på som språkrör?

– Vi måste prata mer om social rättvisa. Om alla ensamstående mammor som oroar sig för inte kunna betala hyran, om barnfattigdom och barn som far illa, om hur vi kan bygga ett jämlikt samhälle för dem som har det allra svårast. Vi behöver vara en tydlig motkraft mot de auktoritära krafter och kalla vindar som blåser. Och vara tydliga med att människor vet att MP är den rösten. Och klimatkrisen självklart.

Ni är fem kvinnor nu som gått ut öppet med kandidaturen. Vad säger det om MP?

– Det säger väldigt mycket om den öppenhet, värme och den välkomnade stämning som finns i partiet att så många säger ”Ja, jag vill vara med och bidra”. Och det gäller inte bara språkrörs-valet utan i alla kommunala och regionala val också. Många vill vara med och ta ansvar. Det gör det också lättare att gå ut och kandidera. Det har varit mycket hejarop nu på Facebook. Och jag är stolt över alla de andra fyra kvinnorna som gått ut också. Jag tror vi kan få en bra höst och prata om de utmaningar och problem som finns.

Om inte du vinner kampen, vem skulle du helst se då?

– Det lämnar jag till medlemmarna att avgöra. 

Varför vill du bli nytt språkrör i Miljöpartiet?

– Därför att jag vill att Miljöpartiet ska vara en tydligare och modigare röst för dem som har det svårt och för hela vår ideologi som bygger på tre solidariteter. Solidariteten med djur och natur, solidariteten med framtida generationer och solidariteten med världens alla människor. Miljöpartiet behövs ännu mer nu och har en avgörande roll i svensk politik för om vi får ett högerkonservativ block eller inte. 

Ser du en konflikt mellan att behålla er aktivistiska ådra och samtidigt vara ett regerings­parti?

– Jag tycker att vi måste opinionsbilda oavsett om vi sitter i regering eller inte. Och jag tycker att jag har visat under sommaren att det går att sätta agendan även om vi sitter i regeringen. När migrationsfrågan blev stor var det vi som valde vad vi pratade om kring migrationen. Vi satte volymmålet på dagordningen och fick upp frågan om familjeåterförening, och bildade opinion kring frågorna. Det som jag varit tydlig med är att det måste finnas gränser för när man kan vara med i ett samarbete eller inte.

Kan migrationsuppgörelsen vara en sån gräns?

– Ja, och det var det ju i somras. Vi var ju beredda att lämna regeringssamarbetet. Det handlar om en av våra tre grundläggande solidariteter. Nämligen solidariteten med alla människor. Där vi på riktigt vill förverkliga alla människors lika värde.

Preem-beslutet då? 

– Att bygga ut ett oljeraffinaderi när vi är mitt i en klimatkris, och fördubbla utsläppen, samtidigt som vi har en klimatlag och klimatmål för att leva upp till Parisavtalet som är oförenliga med det. Det är helt oansvarigt! Det är inte ansvarsfullt på något sätt att bygga ut ett oljeraffinaderi mitt i en klimatkris.

Expressens Maggie Strömberg beskriver dig som en ”ganska radikal ’fundis’ (MP-språk för mer radikal och traditionell), som har drivit migrationsfrågan på ett kaxigt sätt”, men är relativt oprövad”. Håller du med?

– Att jag har drivit migrationsfrågan med stor stolhet håller jag med om. Men oprövad, nej, kanske på Twitter i så fall. Jag har varit politiker i tolv år, varit språkrör för Grön ungdom i Stockholm, kommunpolitiker i Sundbyberg och blev ordförande i kultur- och fritidsnämnden när jag var 21 år. Jag har förhandlat koalitionssamarbeten och riksdagledamot sedan 2014 och vart vice ordförande i justitieutskottet.

MP ligger och darrar runt 4-procentsspärren, hur ska ni lyfta i opinionen?

– Jag tycker att det som jag har gjort i flyktingpolitiken, det vill jag också göra i klimatpolitiken och kring social rättvisa. Vi behöver vara en tydlig röst för de frågor som är viktiga för oss. Och visa att vi bryr oss om dem som faller mellan stolarna. Jag vet själv hur det känns vänta på domen från Försäkringskassan som anhörig, hur personer som bollas mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen på ett Kafka-likt sätt. Människor måste kunna lita på att vi kämpar för dem som har det svårast.

Både Lövin och Bolund har låga förtroendesiffror hos väljarna, hur ska du lyckas nå ut bättre?

– Jag tror man bygger förtroende genom att vara tydlig och ärlig med det man vill. Inte bara berätta om vilka kompromisser som trillade ut, utan berätta vart vi vill. Inte minst på miljöområdet finns en föreställning om att alla vill ungefär samma, och så är det ju verkligen inte. Det är jättestor skillnad på vad vi vill och vad andra partier vill.

Finns det något negativt med att ni nu är så många som konkurrerar om språkrörsposten?

– Jag tycker inte det. Vi är ett parti med en deltagande gräsrotsdemokrati där medlemmarnas röst spelar roll. Det är bara positivt om vi får en ordentlig diskussion om vart vi vill med partiet, där medlemmar tar ställning inte bara i personfrågan utan också i de andra frågorna. Jag tror det är bra för den som väljs att vi haft en process där många ställt upp, det ger ett tydligare mandat för vad man vill politiskt.

Om du väljs till nytt språkrör, hur ser Miljöpartiet ut om fem år?

– Då är vi en rörelse med självförtroende och stolthet som tydligt står upp för våra värderingar, och en tydlig motpol mot den högerkonservatism och populism som angriper mänskliga rättigheter i Sverige och övriga världen. En rörelse som tydligt krokar arm med klimatrörelsen, flyktingrörelsen, fredsrörelsen och mr-rörelsen.

Varför vill du bli nytt språkrör i Miljöpartiet?

– Därför att det finns inte tid att vänta på att någon annan ska göra något för att lösa klimathotet. Och jag är så trött på att vi ska vara en slagpåse för diverse troll och bli kallade naiva, när den politik vi driver tar sin utgångspunkt i våra barns behov nu och i framtiden. Det borde vara fullständigt självklart för alla partier.

Hur ser du på konflikten mellan att behålla er radikala ådra och samtidigt vara ett regeringsparti?

– En radikal politik gör ju bara skillnad om den faktiskt genomförs. Vi behöver ha en radial politik, och sen behöver vi ju dessutom få den att hända. Och det gör vi när vi sitter med där besluten tas. Vi har inte tid att sitta och vänta på att vi ska ha egen majoritet i riksdagen innan vi gör någonting. Sedan måste ju de beslut vi tar naturligtivs leda i rätt riktning. Även om det inte går så snabbt som vi skulle önska så måste vi försöka göra allting vi kan. Det är ingen annan som kommer göra det åt oss. När inte vi är där och slåss för framtiden så är det ingen som gör det.

Flera tidigare språkrör menar att MP kompromissat bort sig för mycket. Hur ska ni vara tydligare för er egen politik gentemot Socialdemokraterna?

– Vi behöver veta vad vårt långsiktiga mål är och utifrån det förhandla med andra partier, för vi har inte mandaten att kunna genomföra det själva. Då kommer vi hamna i situationer där det krävs kompromisser, och i varje sånt tillfälle behöver vi ta ställning till om det är bra nog. Och om det är bra nog så ska vi inte skämmas för att vi har kompromissat. Det gör ju att vi kommer framåt, det är inget dåligt i det. Men om vi däremot känner att vi inte kan stå för det, då ska vi inte göra den kompromissen, då får man säga tack, men nej tack.

Var går de gränserna?

– Det vet man ju inte förrän man sitter i situationen. Men vi kan ju inte ha en situation där vi medverkar till att utsläppen ökar, och vi kan inte heller medverka till att göra göra livet sämre för folk som lever i vårt land. Vårt skäl att sitta i regering är ju att komma närmare våra mål, det måste hela tiden vara utgångspositionen.

Handlar det om Preem-beslutet och migrationsöverenskommelsen?

– Bland annat, men inte bara, det gäller ju all den politik vi arbetar med.

Om S ändå vill gå med på ­Preem-utbyggnaden, är det en fråga som skulle vara värd att lämna regeringssamarbetet för? 

– Jag har fått den frågan så många gånger och den är egentligen uppochnedvänd. Frågan är inte om vi ska lämna regeringen, snarare handlar det ju om att vi ska stoppa beslut som innebär att vi ökar utsläppen. Vi är två partier i regeringen och man fattar beslut kollektivt. Vi sitter i regeringen för att se till att bra beslut tas.

I en intervju med Sydsvenskan tar du upp frågor som trygghet, jämlik vård och en likvärdig skola. Det har inte varit era profilfrågor, vill du bredda partiets inriktning?

– Om man oroar sig för att kunna betala hyran, eller att ha råd med fotbollsskor till sin åttaåring, eller oroar sig för att barnen ska råka illa ut för att det skjuts på gatorna, då kommer steget vara längre till att också kunna vara radikal i klimatpolitiken. Om vi ska vara snabba nog i klimatpolitiken behöver vi visa att vi har svar även på de andra samhällsutmaningarna. Det hänger ihop. Människor har ju en hel tillvaro. VI har politik för det samhälle som vi vill se, det omfattar naturligtvis klimat och miljö som är en ödesfråga, men också många andra frågor. 

Finns det något negativt med att ni nu är fem kvinnor som konkurrerar om språkrörs­posten?

– Nej, det tror jag inte. Att vi är många som vill säger något om hur mycket vi brinner för våra frågor. Att vara partiledare i Sverige idag är ju inte en dans på rosor direkt, det vet vi ju alla som ställer upp på det. Att vi ändå är så många som är beredda att bära det som kommer med rollen, och vara beredda att backa upp den personen som blir vald, det är fantastiskt. Vi har en enorm känsla av tillsammansskap och laganda och att ett parti faktiskt byggs underifrån av sina medlemmar och inte uppifrån och ner.

Du utmålas som favorit av flera medier nu, hur ser du på det?

– Äsch, min uppfattning är att den beskrivningen bygger på de som har pratat med media. Det är väl trevligt att bli omnämnd så, men det är våra medlemmar som bestämmer i slutändan. Med det sagt så vill jag ju väldigt gärna bli språkrör, det klart jag hoppas att jag blir vald. 

Fotnot: Rebecka Le Moine, som också kandiderar, intervjuades av Dagens ETC tidigare i september. Den intervjun kan du läsa här.