– Jag har ingen barnomsorg till min barn. Fritids stänger fyra veckor i sommar och det finns ingen som kan passa barnen. Om det bara funnits någon som kunde ta barnen så hade det inte varit några problem. De är åtta och tio år och kan ju inte vara själva, säger hon.

När hon ringde kommunen och frågade om rätten till barnomsorg under sommaren fick hon besked om att hon måste anmäla barnen tre månader i förväg, men så tidigt hade hon inte ens fått besked om sin semester.

– Det känns som ett moment 22. För det går tydligen bra att lämna barnen till helt främmande personer, men det går inte att låta vikarier ta hand om de äldre, säger hon.

Hon vill få kommunen att dra tillbaka beslutet som fattades för tre år sedan och har tillsammans med en kollega samlat in 700 namnunderskrifter från personer som stöttar dem.

Den tidiga semestern innebär också att hon inte skulle få en enda vecka ledigt tillsammans med sin man, som har ledigt under industrisemestern som börjar vecka 29, andra halvan av juli.

Tidigare kunde hon alltid vara säker på att de skulle få åtminstone två veckor tillsammans, antingen i början eller slutet av sommaren. Hon har jobbat sedan 2004 och vill inte behöva säga upp sig.

– Man kan inte ha ett bättre jobb. Men jag blir förbannad över att de håller på så här, när det faktiskt finns personal som älskar sitt jobb, säger hon.

Sade upp sig

För tre år sedan stod Cecilia Jakobsson inför en liknande situation. När det nya semesterschemat infördes på Orust 2019 fick hon den första semesterperioden. Hon hade arbetat i kommunen i 21 år, varav 16 år i samma hemtjänstgrupp och älskade sitt jobb, men såg ingen annan utväg än att säga upp sig.

Hon berättar att hon var relativt nyskild och för att spara pengar hade hon precis sagt upp fritidsplatserna för sina två barn som då var nio och elva år gamla. Hon hade ingen som kunde ta hand om barnen när hennes semester var slut.

– För mig fanns det ingen möjlighet att lösa situationen. I så fall skulle barnen har varit hemma själva, och det kändes inte okej. Jag kunde inte låta barnen vara utan sitt sommarlov, säger hon.

Flera av hennes kollegor var också kritiska till förändringen och många pratade om att säga upp sig om de tilldelades den tidiga semesterperioden.

– Vi var några som sa upp oss till slut. Hur mycket ska man behöva ta? Ledningen borde ta tag i det stora problemet med vikarier istället. Man ska komma ihåg att vi jobbar kvällar och storhelger, året runt. Vi har inte haft ledigt över påsk till exempel. Varför kan man då inte få tre eller fyra veckor tillsammans med sin familj? Är det för mycket begärt?, säger hon.

Tacksam för nytt jobb

Cecilia Jakobsson erbjöds ett annat jobb inom kommunen och arbetar i dag inom en pooltjänst som har två semesterperioder. Hon säger att hon är evigt tacksam för det nya jobbet.

– Jag hade inte velat ha den tidiga semestern oavsett. Vi är värda att få semester tillsammans med våra familjer.

Johanna Lundqvist har försökt göra det bästa av situationen i sommar och genom att byta veckor med olika kollegor får hon i alla fall en gemensam semestervecka med sin man. Men frågan om vem som ska ta hand om barnen när de båda jobbar är fortfarande obesvarad.

– Planen nu är att min systers dotter som är tolv år ska komma och passa barnen. Mina föräldrar bor en timme bort och har egna jobb att sköta, och min mans föräldrar är gamla och orkar inte ta hand om barnen, säger hon.