– Dagarna går i princip ut på att dricka kaffe och krama katter, berättar hon.
November Lundberg har stressproblematik och blev sjukskriven för några år sedan. Men hon har aldrig gett upp hoppet om att kunna börja jobba igen och arbetstränar frekvent. Den senaste tiden har hon praktiserat i en butik men när pandemin bröt ut blev det för jobbigt.
– Det är ganska obehagligt att befinna sig i en butik och ha stressproblematik när folk kommer in och nyser, hostar och går flockvis.
Hon fick sluta i butiken och tyckte först att isoleringen var jobbig. Hon hade nyligen skilt sig efter 24 år och sedan kastat sig in i en relation direkt efteråt som inte alls fungerade.
– Hela 2020 var bara kantad med misär. Istället för att gå ut ur den här skilsmässan och känna mig glad och nyfiken på livet så dök jag bara ännu längre ner.
När relationen tog slut och hon fick tid hemma hittade hon tillbaka till sig själv.
– Jag har haft otroligt mycket tid att bara vara med mig själv och mina katter. Jag känner mig litegrann som en fjärilslarv som är förpuppad. Det är nåt slags utveckling som pågår i det dolda. Och sedan, förhoppningsvis, kan jag klättra ut och flyga iväg när våren kommer.
Precis gift sig
På Ingarö utanför Stockholm står Rickard Klinthäll och tittar ut över fjärden. Det går ingen nöd på honom i pandemin. Han har flyttat till ett mysigt hus och precis gift sig.
– Jag har träffat mitt livs kärlek, säger han.
Det var för ett och ett halvt år sedan det klickade mellan dem, men de har känt varandra länge.
– Jag är 54 nu och det roliga är att hon var dagbarn hos mamma när jag var fem. Så vi har känt varandra hela livet och gått och sneglat på varandra till och från genom åren och varit på samma fester.
Nu håller han och frun Rosie Häggmark på att plocka flyttkartonger och fixa i huset. Rickard Klinthäll är copywriter och hjälper företag att beskriva sig som arbetsgivare. Han har ett fritt jobb och kan enkelt jobba hemifrån.
– När jag vaknar de dagar som det är lite solglimt, då sitter jag bara med datorn i knät, njuter och trivs med livet och känner att jag aldrig vill ha någon annan arbetsplats.
Han tycker att han spar mycket tid på att slippa pendla varje dag.
– De där 35-40 minuterna i varje ände av dagen. De gör så himla mycket för att hinna med grejer hemma. Jag kan ställa mig och hacka saker till middagen om jag får lite tid över.
När det gäller den sociala biten påverkas Rickard och Rosie inte så mycket av restriktionerna. Rickard har tre barn och Rosie har fyra barn och fem barnbarn.
– Tillsammans har vi så många barn så vi hinner inte med något socialt umgänge utanför familjen.
Inga förväntningar
En som trivs med ensamheten är Maria Björkman som bor med sin man i Visby och är biträdande chef på ABF Gotland. Hon berättar att hon helt enkelt inte är så utåtriktad.
– För en person som jag har det varit så befriat från förväntningar. Förväntningar utifrån och förväntningar på mig själv. Allting sker lite långsammare. Vi har tid att tänka efter och reflektera över vad vi håller på med.
Hon vill samtidigt betona att även om hon trivs i isoleringen så är hon medveten om att många har det jobbigt.
– Jag vill inte på nåt vis förringa all sorg och allt elände som har följt i spåren av pandemin, säger hon.
Att tempot har skruvats ned och att det inte finns en massa krav på umgänge tycker Maria bara är skönt.
– Jag har så många fritidsintressen som inte jag behöver interagera med andra människor för att kunna göra. Jag släktforskar vilket är en ensamsysselsättning. Jag har liksom fullt upp ändå. I lugn och ro och det är det som är så himla trevligt.
Nu när vaccinationerna är i gång hoppas många på att återgå till ett mer normalt liv. Men Maria vill bromsa det lite.
– Jag har människor omkring mig som är oerhört utåtriktade och som pratar om hur härligt det ska bli när vi alla är vaccinerade och kan börja ses igen. Jag befarar att man översköljs av sånt då. Att det förväntas att vi ska ut på krogen och hem till varandra. Jag kommer nog lite sätta klackarna i backen och behålla en del av den här livsstilen som uppstått.
