Johanna Persson, 35 år, sjukpensionär, Landskrona
”Jag röstade på Sverigedemokraterna 2002, när jag var 19 år. Jag hade aldrig varit intresserad av politik innan dess. Min pappa sa att Sverigedemokraterna är jättebra, de vill att vi ska fixa Sverige först. Hjälpa alla som är här så att vi får det bra innan vi gör något annat. Är man då 19 år och inte har brytt sig så tycker man att det låter ju bra. Vi hjälper alla här först och sedan tar vi tag i resten. Efter valet frågade en av mina bästa killkompisar, som är gay, vad jag hade röstat på. Vi har jättetajt relation, vi är nästan som syskon.
Sverigedemokraterna, så klart, svarade jag. Vad i helvete har du gjort, frågade han. De hatar sådana som mig, sa han. Jag hade aldrig kunnat tro att ett parti skulle hata homosexuella, det hörde liksom inte hit. Jag blev så arg på mig själv för att jag inte hade läst på. I valet efter röstade jag på vänstern och sedan gick jag och min killkompis med i FI. Det var han, min bästa kompis, som fick mig att inse hur hemska SD var. Det gjorde också att jag började sätta mig in i politik mer. Då börjar man ju se vad det är för idioter, rent ut sagt. Man blir faktiskt mörkrädd.”
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Kim Petersson, 35 år, kapoperatör, Oskarström
”Jag röstade på SD i valet 2006. Jag trodde mig tycka att samhället var på väg åt fel håll. Och att invandringen var för dyr och kostar staten miljarder i rena bidrag till invandrarfamiljer. Senare rannsakade jag mig själv med hjälp av min dåvarande sambo. Och funderade på varför jag tyckte det jag tyckte. Jag insåg att det var en föreställning inom mig och rykten kring invandringens kostnader som påverkat mig. Jag gick facklig utbildning och såg varifrån vårt samhälle kommit och insåg att jag varit beredd att ge upp över 100 års facklig och politisk kamp för ingenting.”
Kenneth Gustafsson, 34 år, lagermedarbetare, Norrtälje
”Jag har varit där. När jag var ung och levde i en annan värld, i min egen bubbla, mycket påverkad av min uppväxt i ett villaområde. Jag röstade på SD 2010, sen fick jag en glimt av den riktiga världen och det har förändrat mig helt. Och jag har hittat mig själv.
Jag är uppvuxen i en dysfunktionell moderatfamilj, där stressen har varit påtaglig hela uppväxten. Fokus på pengar har varit det centrala och viktiga. Sen träffade jag min fru Jenny 2011. Strax efter valet 2010. Det var hon som gav mig något helt annat än pengar. Kärlek. Där började min förändring. När jag fick se den andra sidan av verkligheten. Inte bara leva i min egen bubbla. Då gick processen väldigt snabbt. Men en uppväxt där man ska akta sig för vissa människor, se ner på andra och fokusera på sina saker ger spår även idag. Så det är kort och gott ett lyckat möte med min fru som jag varit gift med nu i 5 år.”
Joline Morina, 22 år, sjukskriven, Vänersborg
”Det var förra valet, 2014. Jag är 50 procent alban och 50 procent svensk. Är uppvuxen i en destruktiv familj som bland annat hade rasistiska åsikter, islamofoba och allt åt höger. Enligt dem så var jag helsvensk, till och med min mamma förnekade den andra halvan, som att de alla skämdes över mig. Jag fick iallafall dåliga åsikter med tiden men aldrig lika illa som dem. Jag började flytta till olika hem när jag var barn, jag fick träffa människor som hade bättre värderingar än familjen och de påverkade mig på så sätt att jag började intressera mig för att ta reda på saker. Jag röstade SD när jag var 18 år, men jag ville inte egentligen eftersom jag inte höll med om allt, men just då bodde jag på gatan och jag kände mig sviken så jag såg det som invandringens fel. Det var politikerna jag var arg på mest.
Nu idag så är jag tvärt emot. Jag har börjat hitta mig själv, jag är inte lika arg längre som jag var då. Om jag hade kunnat så hade jag gjort allt för att ta bort den rösten, jag skäms än idag. Nu försöker jag att göra rätt för mig genom att hjälpa andra och vara mer politisk. Det började när jag träffade min man. Han visste att jag sa lite problematiska saker ibland, men visste att jag egentligen inte stod för de åsikterna. Så under fyra år har jag haft en icke dömande människa som har behandlat mig väl under tiden som jag började vara mer självkritisk. Jag förstod att jag inte visste vad jag egentligen pratade om. Jag märkte snabbt att allt de stod för var ju åsikter som påverkade mig och många andra negativt. Då började jag isolera mig under tiden så jag inte skulle bli påverkad av andra människors åsikter. Jag ville hitta min helt egen åsikt. Så jag började prata, diskutera och läsa i olika grupper om vad folk har upplevt. Det var då jag började få mer förståelse, när jag började vara tyst och lyssna istället.”
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
