Jehia sitter på en bänk på centralstationen i Malmö tillsammans med en äldre kvinna och hennes två barnbarn. Alla fyra har flytt från Syrien och kommit till Sverige under tisdagsmorgonen. Totalt har de rest i en och en halv månad från Syrien via Turkiet, med båt till Grekland, sedan med bil, tåg och till fots över gränserna till Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland, Danmark och slutligen Sverige.
– Det har varit mycket svårt. Vid gränsen till Turkiet blev det skottlossning, fem personer som jag kände blev allvarligt skadade och en flicka på fem år dog, berättar Jehia.
I Syrien arbetade han som idrottslärare men när inbördeskriget bröt ut 2011 förändrades livet radikalt.
– Syrien är ett vackert land och jag vill inte lämna det, men jag måste. Det är för osäkert. Mina föräldrar och syskon är fortfarande kvar men jag hoppas att de kan ta sig därifrån också, säger han.
Jehia Jamil pratar inte engelska, men på Malmö central finns många volontärer som hjälper. De tolkar, erbjuder möjlighet till dusch och toalett, hjälper med biljetter och information. Migrationsverket har varit på besök under 30 minuter under måndagen.
– Vi har varit här sedan igår morse, det är jättemånga som kommer och vi hjälper till så gott vi kan. Många vill åka vidare, till städer där de har vänner och familj, en hel del vill till Norge, säger Fadina Sadek.
Resa full av svårigheter
Jehia Jamil fortsätter att berätta om deras resa och om många svårigheter. När de försökte ta en båt från Turkiet till Grekland kom plötsligt en annan båt från myndigheterna och tog något från deras motor så de inte kunde ta sig vidare. De lämnades på öppet hav.
–Vi försökte ringa till turkiska myndigheter men det var inget svar. Till slut kom en man med en vattenskoter och bogserade in oss. Han sa ”om ni dör är det inte mitt ansvar, men jag ska försöka hjälpa er”.
Värst har det varit i Ungern. Gränskontrollerna är hårt bevakade och Jehia berättar om hur de tog sig in i landet till fots, tre timmar tog det. Barnen hade det väldigt svårt.
– När vi kom till Ungern greps vi och sattes i en cell. Polisen slog och fängslade oss, säger han.
– Jag och mina barnbarn satt häktade i fyra dagar. När barnen var törstiga fick de inget vatten och om de behövde gå på toaletten var det alltid två vakter som följde med, berättar den äldre kvinnan i sällskapet, som inte vill ställa upp med namn i tidningen.
En av volontärerna på stationen hörde hur kvinnan nämnde ”toalett” på arabiska och kommer genast fram till oss.
– Behöver någon gå på toaletten så finns det där borta, jag kan hjälpa er och barnen, säger han.
Kvinnan ler och tackar nej.
Hundratals anländer varje dag
När Jehia, den äldre kvinnan och de två barnen kom till Malmö hade de sällskap av ytterligare ett femtiotal flyktingar på tåget. Varje dag anländer hundratals och det kommer rapporter om hur man i Danmark stänger motorvägar, griper människor och har infört hårdare kontroller över Öresundsbron. Man har redan gripit privatpersoner som tagit bilen över bron från Sverige för att köra hit flyktingar. De misstänks för flyktingsmuggling. Jehia har sett det mesta med egna ögon.
– Jag är mycket, mycket glad över att jag har kunnat komma hit. Jag vet att det är många som dör på vägen. Sverige är ett land där befolkningen möter alla med respekt. Allt jag önskar har slagit in.
