– Det finns flera olika tekniker idag och alla har sina fördelar och nackdelar, säger Björn Wickman och fortsätter:
– Får man bort 99,4 procent med den koncentrationen som vi hade, då har man hittat något som är relevant. Vi började med en koncentration som ligger ungefär tio gånger över gränsvärdet för säkert dricksvatten som Världshälsoorganisationen satt upp.
Än så länge handlar det om tester i labbmiljö och i liten skala, men forskarna hoppas kunna fortsätta arbeta med frågan för att hitta passande teknik som klarar av att lösa problem med tungmetallen i utsläpp från industri. Björn Wickman hoppas att det går att få fram en praktisk lösning inom ett år.
– Det behöver inte alls vara långt bort. Det beror på hur testerna går och hur det vatten man vill rena ser ut, om man behöver göra extrasteg eller köra vår process direkt. Kan man köra den direkt så är det väldigt kort tid till implementering, säger han.
”Hoppas kunna fortsätta”
Forskarna har använt sig av ädelmetallen platina som tillsammans med el visade sig fungera som en magnet för kvicksilvret. Över 99 procent av den mängd av tungmetallen som fanns i det testade vattnet kunde bindas upp. Metallernas beståndsdelar, atomerna, band sig till varandra under påverkan av elektrisk spänning och bildade ett nytt stabilt material.
Går det att använda tekniken även i större skala, som i vattendrag?
– Det är inte omöjligt, det kanske kan gå. Vi får se på de praktiska lösningarna. Vi har inte kommit så långt än. Men jag hoppas kunna fortsätta driva forskning på det här, om hur det riktiga vattnet uppför sig utanför labbet, säger Björn Wickman.
I Göteborg är frågan extra intressant eftersom kommunen nyligen fått till sig en sammanställning av flera års testresultat från älven och andra mindre vattendrag. Den visar att det finns för höga halter av flera tungmetaller på många av testplatserna och kvicksilver pekas ut som ett av problemen.
Svårare utanför labbet
Nu tar kommunen ytterligare tester för att försöka ta reda på tungmetallernas källor. Men att använda tekniken i så stora vattenmassor som det handlar om då är betydligt mer komplicerat än i laboratorium eller en industris reningssystem.
Är inte platina dyrt och gör tekniken dyr?
– Det är väldigt dyrt. Men i de flesta fall så är koncentrationen av kvicksilver väldigt låg. Även om det är mycket vatten så är det inte många kvicksilveratomer, vilket betyder att det inte behövs så hemskt mycket platina. Varje platinaatom kan plocka upp fyra kvicksilveratomer, säger Björn Wickman och tillägger att det går att rena filtret och använda ädelmetallen igen.
Nu går han och hans kollegor vidare med forskningen, samtidigt som ett nybildat företag undersöker nästa steg i att hitta någon typ av platinafilter som skulle kunna installeras hos företag som använder och riskerar att släppa ut kvicksilver. Ytterligare ett forskningsspår Björn Wickman vill utforska är om liknande metoder kan användas för andra tungmetaller.