– Kvinnor är med och faciliterar i ganska hög utsträckning, både genom att inte efterfråga var pengarna kommer ifrån, men också genom att hjälpa till, förvara droger och vapen. Även om det kanske är för pojkvännens räkning kan hon ha en egen drivkraft som är samma som för killarna, makt, status, pengar, att tillhöra något, säger Andreas Wetterberg, enhetschef för Ung Nordost på socialförvaltningen Nordost i Göteborg.

Ser sig inte som kriminella

En skillnad mellan killarna och tjejerna i de kriminella nätverken är dock att tjejerna i högre grad går under radarn. De är svårare att hitta, och därmed svåra att hjälpa ut ur det kriminella livet. En orsak är att de själva kanske inte ser sig som kriminella.

– Det verkar som att de ofta inte identifierar sig som gängkriminella eller som avhoppare, och då söker man sig heller inte till de avhopparverksamheter som finns. Samtidigt är det svårt att lämna det här livet utan hjälp, säger Andreas Wetterberg.

För att hitta vägar att nå kvinnorna har Ung Nordost just dragit igång ett tvåårigt projekt som fått åtta miljoner kronor i EU-stöd, något som GP var först med att rapportera om. Målet är att få ökad kunskap om tjejerna, och utifrån det hitta strategier för att nå dem och hjälpa dem att lämna kriminaliteten.  

När det gäller killar identifieras de ofta genom brottsmisstankar, eller att de döms för något brott. Via polis eller socialtjänst kan de då slussas vidare till olika avhopparverksamheter. För tjejer i de gängkriminella miljöerna ser det annorlunda ut.

– Polisen är ganska dålig på att identifiera den här målgruppen. Delvis för att de inte blir lagförda i samma utsträckning. När de blir det handlar det om de kvinnor som har en mer manlig kriminalitet, där de åker fast på grund av sitt eget beteende, säger Andreas Wetterberg. 

Används som handelsvara

Brås rapport om hur unga rekryteras visar att kvinnor utgör en liten del av de kriminella. Av de 13 000 personer som räknas som så kallade ”cylinderindivider” - alltså sådana som räknas bidra till kriminell påverkan i lokalpolisområdena - utgör kvinnor bara drygt två procent. Det är dock inte osannolikt att siffran egentligen är högre – i Brå-rapporten skriver utredarna att flickor och kvinnor ofta används just för att de mer sällan upptäcks av rättsväsendet. Men att de har mindre kontakt med polisen betyder inte att de är osynliga för samhället. Ibland söker de hjälp för att de har ekonomiska problem, missbruksproblem eller för att de utsätts för våld – men då utan att berätta att de befinner sig i en gängkriminell miljö. Just det här visar på det som Andreas Wetterberg och hans kollegor också sett – det är inte ovanligt att tjejerna i den gängkriminella miljön kan vara både offer och förövare.

– Det kan ju unga killar också vara, men när det gäller tjejerna har vi sett att många är väldigt utsatta. Vi vet att de utsätts för sexualiserat våld i ganska hög utsträckning i den här miljön, och ibland används de som handelsvara. Det kan handla om att de säljs sexuellt, eller att de används som lockbete för att locka fram en fiende. De här tjejerna har ofta svårt att själva ta sig ur den här miljön.