– Den säkerhetspolitiska debatten är ofta begränsad till det militära, men det finns andra sätt att se på hur man kan skapa förutsättningar för fred och förebygga konflikt och krig. Vi vill visa alla de andra verktyg och metoder som finns, där ­exempelvis diplomati är en viktig del, säger Karin Wall Härdfeldt, generalsekreterare för Svenska Freds.

Sedan kriget i Ukraina startade så har antalet medlemmar ökat ordentligt i Svenska freds, från 7 000 till snart 10 000 medlemmar. Föreningen tolkar det som att fler människor vill fördjupa sig i fredsmetoder och lära sig andra sätt att tänka på konflikter och konflikthanteringar än de upprustade militära lösningarna.

– Förutom många nya medlemmar får vi också många frågor. Vi märker att det finns ett väldigt stort behov att försöka förstå vad som händer, ute i värld­en, i tider av krig på nära håll, när det sker en ökad militär upprustning och att förstå ­Sveriges agerande i detta, säger hon.

Fokus på hållbar fred

Kursen, som tar cirka en timme att genomföra digitalt, fokuserar bland annat på vad som kan möjliggöra en hållbar fred genom att undersöka grund­orsakerna till en konflikt.

– Det kan vara allt från fattigdom, effekter av klimatförändringar, geopolitiska orsaker, brist på demokrati, brist på inflytande, sådana saker som påverkar människors säkerhet och är grogrunder till konflikter. Där kan till exempel internationella biståndet hjälpa till att stärka människors rättigheter och möjligheter att leva i fred och säkerhet.

Svenska freds uttrycker deltagande i kursen som ”en fredshandling”. Med det menas att de som går kursen dels fördjupar sina egna kunskaper och förhoppningsvis för dessa vidare i de dagliga samtalen.

Fredliga vägar tar ofta tid och anses ofta vara mindre handlingskraftiga än militär upprustning.

Är det inte för sent att ta den långsamma vägen i en akut situation som i Ukraina?

– Ingenstans i konfliktcykeln har de fredliga konfliktmetoderna spelat ur sin roll. Dessa måste pågå parallellt oavsett om man väljer att bidra militärt eller ej. Där tycker vi det saknas länder och röster som pratar om att man tids nog måste gå till förhandlingsbordet och som betonar vikten av det återuppbyggande arbetet samt hur man ska förhindra en eskalering. Nu springer alla samma spår och bara signalerar vad man bidrar till militärt, säger Karin Wall Härdfeldt.