– Vi bodde i en lägenhet i Uppsala, mitt i stan. Men vi är inte stadsbor i själen. Varje gång vi besökte mamma och pappa här på Djupvik, typ varannan helg, ville barnen inte åka hem igen. Erik sade ”jag flyttar till mormor och morfar, det finns förskolor här också”, berättar Stina Sidwall.
Mobilen ringer, det är ett utlandsnummer och Stinas man Karl-Johan Pettersson svarar på engelska.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det var tyskar, berättar han sedan. Två personer och en hund. De kommer i kväll.
Livsstilsentreprenörerna Pettersson
Gästerna bokade in sig i en av gårdens gäststugor. När vi hälsar på bor flera barnfamiljer på Djupvik, tre vandrare håller på att packa ihop sina grejer för att dra vidare, och i en handikappanpassad stuga bor en kvinna med sin assistent.
Stina och Karl-Johan är ett bra exempel på det man kallar livsstilsentreprenörer. De satsar på en affärsidé för att kunna leva det liv de vill, och inte i första hand för att tjäna pengar. Det liv de hade på helgerna, med utflykter i naturen och besök på Djupvik, det ville de leva även till vardags.
– Det var inte svårt att ta steget att flytta hit 2014, säger Karl-Johan som både fortsatt som finsnickare och hjälper till med turistdelen som Stina håller i.
Barndomsdrömmen blev sann
Stinas föräldrar Fredrik och Magdalena bor i ett hus på gården
– en släktgård sedan 1600-talet – och driver fortfarande själva lantbruket. Det var föräldrarna som en gång började hyra ut till besökare när de hade slutat med mjölkkor och behövde nya inkomster. Och när Stina och hennes bror David hade flyttat hemifrån stod ju deras rum tomma.
– Som barn drömde jag om att jobba med två saker, djur och någon form av service eller turism, säger Stina.
Det lyckades hon i hög grad förverkliga. Hon jobbade som guide på Kolmårdens djurpark, gick en jordbrukskurs på Vretaskolan och kom in på en turismutbildning i Båstad. Där träffade hon Karl-Johan och flyttade med honom till hans hemstad Uppsala.
Innan familjen flyttade till Djupvik arbetade Stina sju år med landsbygds- och skärgårdsturism i Roslagen, men det första arbetet efter studierna var för riksföreningen Bo på lantgård.
– Jag fick se väldigt mycket av Sverige. Och många gårdar. Det hade införts ett klassificeringssystem för lantgårdar där man fick från ett till fem ax beroende på standard, och vi åkte ut och kollade på de anslutna gårdarna, berättar hon.
Ett koncept som har förändrats
Konceptet Bo på lantgård tog form i Skåne i slutet på 80-talet och 1994 bildades den rikstäckande intresseföreningen med samma namn.
– I början handlade det mycket om att gästerna ville hjälpa till på gården. Numera kommer man hit och bara är, säger Stina.
En och annan aktivitet erbjuds också. Den här dagen har två av familjerna beställt ponnyridning för barnen. De följer med Stina till hagen och hämtar Aprils Lord och Hagens Vanessa och får vara med och sadla på dem i stallet.
– Vi ville bo nära Kolmårdens djurpark och jag hittade det här. Jag tycker det är bra, våra barn gillar djur, säger Gabriella Eriksson från Huddinge som är här med sin man Fredrik och barnen Alma, sex år, och Milly, fyra år.
De delar stuga med kompisfamiljen Sjöberg från Gnesta vars barn Vide, fem, och Tore, tre, också vill rida. Hästarna görs i ordning och sedan går hästar, barn och vuxna en liten vacker omväg till ridbanan där alla får prova att sitta upp på hästen.
Vill man inte rida kan man gå den nya naturkulturstigen som Stina och Karl-Johan har gjort i ordning med stöd från Skogsstyrelsen, och se gamla åkertegar, kalkbrott, laxräkningsplatsen och rasta i det stora vindskyddet på udden.
Jobbar med annat under vintern
Paret funderar ständigt på hur de ska utveckla verksamheten på Djupvik. Stuguthyrningen är koncentrerad till sommarhalvåret och de inkomsterna täcker inte hela året. Karl-Johan har snickerijobb att komplettera med, medan Stina jobbar extra med servering på Stjärnholms slott när sommarsäsongen är över.
Hon planerar också en satsning på praktisk ridterapi.
– Jag ska gå en kurs i Järna nu i sommar. Som ridterapeut tänker jag mig att ta emot i första hand barn och ungdomar. Studier visar att det är hälsobefrämjande att vistas bland djur och i natur. Man mår helt enkelt bättre av att vara med hästar, och i en sådan här miljö, säger Stina.
Det tycks gälla även henne själv och familjen.
