BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Alternativ Pride
Medlemmarna i nätverket Revolutionär Pride Stockholm, som beskriver sig själva som ”en grupp revolutionära socialister som tröttnat på hur avpolitiserat Pride har blivit”, säger att de ville skapa ett alternativ för dem som inte känner sig hemma på Stockholm Pride Festival. Därför organiserar de nu för andra året i rad Revolutionär Pride på Cyklopen. Jag träffar två av festivalarrangörerna, Ana och Jakob, på Kafé 44 på Södermalm några dagar innan Pride-veckan startar.
– Vi ville arrangera en Pridefestival på våra villkor, ett alternativ till det dyra, otillgängliga och avpolitiserade Pride som dominerar i Stockholm i dag. Vi har blivit inspirerade av Rosa/Svart Pride i Malmö och skapat något som verkligen representerar våra intressen, säger Jakob.
Pinkwashing
Att Revolutionär Pride väljer att göra sitt evenemang under samma vecka som Stockholm Pride Festival pågår förklarar de med att de fortfarande är nystartade.
– Vi skulle självklart vilja vara helt fristående och kunna anordna vår grej under en annan vecka. Men under Stockholm Pride Festival kommer folk från hela Sverige och andra delar av Europa hit, och eftersom vi ännu inte kan få så mycket uppmärksamhet på egen hand väljer vi fortfarande att göra vår festival samtidigt, säger Ana.
Arrangörerna bakom Revolutionär Pride menar att Pride utgör en veckas undantag där många företag riktar all sin uppmärksamhet mot hbtq-personer och tävlar om vem som får flest sponsorplatser, men att dessa företag inte bryr sig om hbtq-personer resten av året.
– Även om vi ska vara med på själva paraden känns det inte bra att gå i samma tåg som partier och myndigheter som har försökt att begränsa hbtq-personers rättigheter och har varit delaktiga i att deportera våra hbtq-syskon. De håller helt enkelt på med pinkwashing! Dessutom är det väldigt svårt för hbtq-personer som är papperslösa att delta på evenemang där man måste visa legitimation, säger Ana.
Nya i Sverige, nya på Pride
Medlemmarna i nätverket RFSL Newcomers har alla gemensamt att de just är hbtq-personer som antingen befinner sig i en asylprocess eller lever som papperslösa efter att ha fått avslag.
Jag har bestämt träff med Suma, Kaamu, Anissa och Doria under ett parasoll i ett regnigt Kungsträdgården för att få höra vad de tänker om Pride och om att vara nyanländ hbtq-person i Sverige.
– Jag är så peppad och glad, det här blir mitt första Pride i Stockholm och jag ska själv delta som moderator i ett seminarium som vi i transgruppen i RFSL Newcomers anordnar, säger Suma som kallar sig själv transaktivist. Hon befinner sig i en utdragen asylprocess och flera av hennes vänner är papperslösa, men upplever att det finns en stor förståelse för deras situation från Stockholm Pride Festivals sida:
– Vi i RFSL Newcomers har jättebra kontakt med Pride, vi behöver till exempel inte visa legitimation på de event som kräver det, vi får gratis inträde i Pridepark och får jobba som volontärer om vi vill. För många av oss som kommer från länder där vår existens är förenad med livsfara är detta så stort. En hel vecka där våra rättigheter står i fokus och så paraden där folk klappar i händerna åt oss och vill vårt bästa, säger Suma och ler.
Sårbar som transkvinna
För henne är steget stort från den verklighet av misshandel, tortyr och diskriminering hon levde i innan hon kom till Sverige i november förra året. Hon föddes i Egypten, men tvingades fly till Istanbul och sedan vidare till Grekland.
– Som transkvinna är jag extremt sårbar och har inga rättigheter varken i mitt hemland eller i de andra länder jag har bott i innan jag kom till Sverige. Min pappa försökte döda mig när jag var 14 år genom att krossa mitt huvud mot stengolvet, det var när han fick veta att jag var trans. Det är därför mitt skallben och öga är intryckt. Jag har tvingats sitta i fängelse för män, jag har blivit torterad och våldtagen, jag har överlevt ytterligare en dödsmisshandel som polisen i Egypten utsatte mig för där de bröt sönder min arm och mina fingrar. Nu är jag här i Sverige där jag äntligen kan röra mig fritt och där det finns lagar för att skydda oss hbtq-personer. Här vill jag stanna, säger hon.
Gömd i fyra år
Kaamu som också är med i RFSL Newcomers söker asyl i Sverige för andra gången på sex år. Han är bög och flydde från sitt hemland Uganda där hbtq-personer lever under ständigt dödshot.
När han kom till Sverige 2011 hamnade han i Sundsvall och sökte asyl, men fick avslag. Då bestämde han sig för att gå under jord fyra år för att kunna söka asyl igen och flyttade till Stockholm.
– Det var hemskt att leva som gömd. Jag sov i bussar och på tunnelbanan, jag kunde inte jobba och hade inte ens pengar till mat. Förra året kunde jag sluta gömma mig och påbörja en ny asylprocess igen. RSFL Newcomers har varit ett jätteviktigt stöd för mig, det är som min familj här, säger Kaamu.
Det är hans andra Pride-festival, men för hans vänner Doria och Anissa från Algeriet är det den första. De flyttade från Alger till Paris eftersom de inte kunde leva öppet i sitt hemland, men i Paris bor Dorias släktingar som inte accepterar hennes relation med Anissa som är transman. Nu är de i Sverige sedan 1,5 år tillbaka och söker asyl. Doria berättar att det var jobbigt på flyktingboendet i Lessebo där de första hamnade:
– Vi tvingades bo med många män från liknande länder som det land vi kommer ifrån, de var väldigt homofobiska och vi kände oss utsatta. Det är ju från sådana som dem vi har flytt, så det kändes inte tryggt att bo där, säger Doria.
Trots att de ännu inte har fått asyl i Sverige säger Anissa att de älskar att vara här. De känner sig accepterade och kan hålla handen på stan vilket de aldrig har kunnat tidigare. De har fått tillfälliga städjobb, förlovat sig två gånger och nu drömmer de om att skaffa barn.
– Vi vill bo här i Sverige, jobba, lära oss svenska och så vill vi bilda familj. Det är vår dröm, säger Doria.
