Många av eleverna hade ingen eller högst ett års skolbakgrund, men målet var ändå att de så snabbt som möjligt skulle placeras i en ordinarie klass. Det ledde till frustration, både bland lärare och elever, eftersom de senare inte kunde ta till sig det som lärdes ut. 

– Jag tyckte inte att vi erbjöd någon bra undervisning för dem. Ofta fick de bara sitta med och förstod inte så mycket av vad som pågick, säger Malin Brännström. 

Så hur bör man egentligen ta emot nyanlända elever med begränsad skolbakgrund? Malin Brännström började leta i forskningen och upptäckte att det saknades kunskap om den här elevgruppen. Det fanns en lucka att fylla ut. 

Missförstås som kognitivt nedsatta

Klipp till januari 2024 och Malin Brännström står med en nyligen försvarad avhandling i handen inklusive forskningsresultat om hur elevgruppen tas emot i den svenska skolan. Avhandlingen består av etnografiska fältarbeten i de senare årskurserna på tre olika grundskolor och av en analys av policydokument rörande elever med bakgrund i en annan del av världen.

En av hennes slutsatser är att skolbakgrund tenderar att negligeras i förklaringar till varför vissa elever har svårt att hänga med. Istället för att förstå svårigheterna som ett resultat av en begränsad eller obefintlig skolgång, tolkas de som en konsekvens av kognitiv nedsättning eller kulturell bakgrund. Det var något som gjorde Malin Brännström förbluffad. 

– Det borde det kanske inte ha gjort, säger hon. 

– Om man tittar på tidigare forskning som berör elever med någon form av migrationsbakgrund kan man se att deras skolproblem ofta förklaras utifrån kognitiv förmåga. Den här gruppen är exempelvis överrepresenterad i särskolan, även vad gäller specialpedagogiska insatser. 

Ändå tänkte hon att just den begränsade skolgången i elevens historia borde vara en så uppenbar orsak till skolsvårigheterna, att alternativa förklaringar skulle vara överflödiga. 

– Så det förvånade mig ändå att de här förklaringsmodellerna verkar leva kvar så starkt. 

Satt av tiden och låtsades förstå

Oförmågan att analysera de här elevernas svårigheter på ett adekvat sätt leder till att de inte får en utbildning anpassad efter deras behov. Malin Brännström illustrerar med en elev som hon följde under en av sina studier; en flicka som hade blivit placerad i en ordinarie klass innan hon egentligen hade en chans att kunna följa med i undervisningen. 

– Hon satt mer eller mindre av tiden och försökte låtsas att hon jobbade. Det gjorde hon i ett år. Jag kan inte tänka mig att hon fick ut särskilt mycket av det. Istället för att få nybörjarundervisning i skolans olika ämnen som hon kunde ha tillgodogjort sig, så har hon slösat bort ett, två år. Utöver det innebär det ett ganska stort lidande att sitta med dag ut och dag in, utan att förstå. 

Det är ofta förknippat med stor skam för en ungdom att sakna skolerfarenhet, berättar hon. 

– Den här eleven gjorde allt för att inte visa sina svårigheter. Generellt finns ett stigma kopplat till att inte ha gått i skolan och vara nybörjare med att till exempel att skriva och läsa när man är tonåring. 

Stereotyper om rasifierade

Avhandlingen undersöker hur skolsvårigheter i den här elevgruppen begrips, inte varför det ser ut som det gör. Men Malin Brännström kan ändå ana vad som ligger bakom förklaringsmodellerna om kognitiva nedsättningar hos eleven. 

– Det kan ju vara så enkelt att man inte har någon annan lösning på problemet. Gör man en utredning och det visar sig att eleven har läs- och skrivsvårigheter exempelvis, så kan ju eleven få hjälp av en specialpedagog. 

De tolkningar som handlar om att eleven har en viss kulturell bakgrund – vad beror de på?

– Det blir ju spekulationer, jag kan inte uttala mig tvärsäkert utifrån min avhandling. Men jag tänker att det handlar om stereotyper som finns, och har funnits otroligt länge, om icke-västerländska rasifierade människor. I min avhandling ger vissa lärare uttryck för synen att orsaken till elevens svårigheter är att hen inte har stöd hemifrån, därför att de har föräldrar och släktingar som inte tycker att utbildning är viktigt. 

Under forskningsprocessens gång blev hon varse om motsatsen: Elevernas föräldrar värderade utbildning väldigt högt. 

– Skolsvårigheterna handlar ju om att de inte har haft tillgång till utbildning av olika orsaker – att de har levt i ett land där det har varit krig eller krigsliknande tillstånd i många år, så att infrastrukturen har kollapsat, till exempel. 

Kunskapen finns redan

Det finns egentligen ingen utbildning i Sverige som är särskilt anpassad efter nyanlända elever med begränsad skolgång, förklarar Malin Brännström. Målet är att lära sig svenska, och att efter högst två år integreras i en ordinarie skolklass. Det gör att de här eleverna inte får en chans att ta igen grundläggande ämneskunskaper. Nu hoppas hon att avhandlingen kan utgöra ett verktyg för beslutsfattare, politiker och tjänstemän, och att skolan kan bli mer anpassad för elevgruppen i fråga. 

För att få till denna förändring bör man lägga större vikt på den enskilda elevens skolbakgrund och analysera vad den kan få för konsekvenser för skolgången. Ett förslag hon ger är att sätta elever i grupper baserat på skolerfarenhet så att elever som är skolnybörjare och tonåringar får tillgång till anpassad ämnesundervisning.

– Och så tycker jag att man ska sluta betrakta de här eleverna som obegripliga mysterier, eller gåtor. Det måste inte alltid komma in kunskap från andra områden, med psykologer eller specialpedagoger. Kunskapen om hur man undervisar skolnybörjare finns ju redan i skolan.