BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi vet att vi står inför en livsmedelskris eftersom allt färre bönder ska försörja allt fler människor. April i år var den varmaste aprilmånaden sedan istiden och torka och översvämningar tillhör vardagen för allt fler. Vi kan inte fortsätta som tidigare – vi måste tänka framåt. Hur ska kommande generationer klara sig om vi fortsätter utarma jorden, låter den eroderas, förgiftas och överbetas?
Omställning kan vara att lägga om sin livsstil på många olika områden. Några börjar med bilpool, återbruk eller öppen verkstad. Gänget i Njurunda har valt att fokusera på odling.
Glada amatörer
Även om nätverket har ett samarbete med både Studiefrämjandet och Fobo – som är experter på ekologisk odling – så är medlemmarna glada amatörer. En stor del av tiden går åt till att lära, testa, misslyckas och börja om.
– Efter att vi visade upp oss på Framtidsveckan 2013 blev många intresserade av vår verksamhet och vi fick bilda flera grupper. Det gick för fort, både medlemsmässigt och odlingsmässigt. Det var svårt att hinna sköta allt och det blev mer dåligt samvete än rolig utmaning. Så nu har vi skalat ner. I dag är vi ett järngäng på nio personer, berättar Lena Nylund.
Stor utmaning
Odlingen består av 64 upphöjda odlingsbäddar, där 24 odlas och skördas gemensamt, 16 är gröngödslingsbäddar och resterande sköts av enskilda medlemmar.
Från början odlade de alla grönsaker de tyckte om. Nu har de begränsat sig och satsar mest på lök, bönor och olika rotfrukter. Själva odlandet visade sig nämligen var en större utmaning än gruppen hade trott. Jordplätten som Njurunda församling låter dem disponera, består av mager sandjord. Det har varit svårt att få något att växa, och drömmen om att snabbt bli självförsörjande på grönsaker fick skjutas på framtiden. I stället blev fokus på hur de skulle bruka själva jorden utan att förbruka den. Svaren de hittade var växtföljd och täckodling.
Ända sedan starten har medlemmarna odlat med en växtföljd på fyra år. Beroende på hur mycket grödan kräver förflyttas den mellan bäddarna så att det tar fyra år innan samma gröda odlas i samma jord igen.
– Och täckodling är egentligen ett sätt att härma hur det ser ut i naturen, där jorden aldrig ligger bar som på en åker. Förra hösten gödslade vi jorden och täckte den med ensilage som en lokal bonde hade skänkt till oss. Det fick ligga så över vintern, och i vår när vi skulle så, var jorden mullig och fin och full med feta maskar, helt fantastiskt!
Smart metod
Ett extra plus med täckodlingen är att jorden behåller sin fukt bättre och inte behöver vattnas lika mycket. Just bevattningen har de nämligen haft ett väldigt besvär med.
– Trots att vi har fått både 1000-literbehållare och slangar från olika håll, fraktade vi vatten bortifrån kyrkan, ett evighetsgöra som tog på krafterna. Men förra året gick vi medlemmar ihop och köpte en pump. Nu kan vi pumpa upp vatten från Ljungan som rinner alldeles bredvid odlingen och fylla vattenbehållarna, säger Lena nöjt.
Det är mycket slit, motgångar och trixande. Men Tillsammansodlingen är också det den heter – något att göra tillsammans. Det ingår obligatorisk fikastund varje gång de ses, och samtalen är minst lika viktiga som odlingen. Här avhandlas allt mellan himmel och jord medan det tuggas kaffe och kaka. Det är viktigt att alla ska kunna delta, oavsett hur mycket resurser och tid man har. De är ju där för att de letar en ny framtid. Tillsammans.
Wiltrud Daniels, 40, med barnen Torben 10, Folke 7, Ylva, 5, och Tryggve 3:
– Jag vill att mina barn ska äta ekologisk mat, men tycker att det blir för dyrt när vi är så många i familjen. Därför tänkte vi, jag och min man, att det skulle vara bra att odla det mesta själva. Vi gick på en föreläsning som Omställning Njurunda arrangerade för tre år sedan, och sen bestämde vi oss för att prova Tillsammansodlingen. Vi gör det som en familjegrej, och varje vecka är vi här med barnen. Vi vuxna odlar bönor, kålrötter och potatis, och barnen har en egen odling med ärtor som de sköter om.
Vad har du lärt dig?
– Att det inte är så lätt att bli självförsörjande på grönsaker som jag trodde, och att det är tydligt att man inte kan odla samma grödor i marken år efter år, eftersom det suger näring ur jorden. Vi har fått ägna mycket kraft åt att få jorden att må bra igen, men nu är vi på gång.
