BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Förra året ökade de svenska bostadsköpen i Spanien med drygt 30 procent jämfört med 2015. Och köpintresset har inte avtagit. I dag räknar man med att mellan 30 000 och 50 000 svenskar bor mer eller mindre permanent på solkusten. Och av dem blir antalet pensionärer allt fler.
Vad är det som lockar så många svenskar till solkusten? Utflyttningen från Sverige är nu större än i slutet av 1800-talet då omkring 50 000 svenskar årligen emigrerade. 2015 var det 56 000 svenskar som skrev ut sig från Sverige, oräknat de som bor periodvis utomlands.
Jag befinner mig på väg mot staden Fuengirola som ligger mellan Malaga och Marbella för att möta Ann-Christin Becker, 69, för att försöka ta reda på motiven till vad det är som drar människor till Spanien. Ann-Christin Becker har en historia med Spanien – under sex år vistades hon i Madrid tillsammans med sin dåvarande man och sina barn.
– Jo, jag pratar spanska och efter åren i Madrid så jag känner till den spanska kulturen. Och det är en stor fördel om man vill bor här, att man klarar språket. Språket är ingången till det spanska samhället, säger Ann-Christin Becker.
Ann-Christin becker är vare sig höginkomsttagare eller skattesmitare – hon har som många kvinnor haft ett låglöneyrke och tidvis varit borta från arbetsmarknaden för att ta hand om barn och hem.
– Det nuvarande pensionssystemet är en riktig kvinnofälla om man väljer att stanna hemma de åren när barnen är små. Tidigare var det de bästa 15 åren som räknades, men nu är det ju hela arbetslivet som grundar för pensionen. Att ta hand om barn ger inga pensionspoäng. Jag skulle ha svårt att klara mig enbart på min pension, argumenterar Ann-Christin Becker.
Hon och hennes nuvarande man hyr en bostad i Fuengirola och skulle gärna vilja ha något eget. Men Ann-Christin Becker tycker sig vara för gammal för att köpa lägenhet – att hyra ger större frihet.
– Här är det lättsamt att leva. Det sociala umgänget här är helt annorlunda än i Sverige – folk pratar med varandra, man hälsar på gatorna och hejar på grannar – och man ser varandra i ögonen när man gör det. Här behöver ingen vara ensam, om man inte vill.
En färsk forskningsrapport om den svenska ensamheten visar på oroväckande resultat. Av personer som är 60 år eller äldre bor drygt två av tre ensamma – ofta kvinnor. Ofrivillig ensamhet och social isolering är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning, och till och med en större riskfaktor än fetma eller fysisk inaktivitet.
Spanjorernas attityder till äldre är väsensskild från den i Sverige. Åldersdiskriminering existerar inte och familjesammanhållningen är stark. Att sätta sina gamla på hemmet är ovanligt och relationerna över åldersgränserna är starka.
– Nej jag tror inte det är skatterna som får pensionärerna att flytta hit; Jag tror att det är det enkla opretentiösa livet, där naturligtvis vädret är en viktig faktor. Promenera och röra sig fritt på halkfria gator. Man kan gå ut på en bar och umgås utan att ruinera sig och det finns alltid någon att tala med, säger Ann-Christin Becker.
Skatterna för en normalinkomsttagare är möjligen högre i Spanien än i Sverige. Men vad som upprör svenska spanienpensionärer mest är att deras pensioner beläggs med så kallad SINK-skatt trots att de menar att de inte belastar den svenska sjukvården, eller annan offentlig verksamhet över huvud taget. SINK-skatten är en särskild skatt för utlandsboende och är 20 procent på pensionen. Men nu ligger ett förslag från regeringen och Vänsterpartiet om att den ska höjas till 25 procent. Att beskatta pensionärerna på solkusten uppskattas tillföra 370 miljoner kronor till statskassan. I retoriken kring förslagen återspeglas bilden av Spanienpensionärerna som skattesmitare. Vad som sällan kommer fram är SINK-skatten gynnar höginkomsttagaren mest, då det är en platt skatt. Oavsett inkomst betalar alla samma skattesats. En person med hög pension kan mer eller mindre halvera sin skatt genom att ansöka om SINK.
– Bilden av utlandssvenskar är hos många starkt föråldrad. Man tror att den typiske utlandssvensken är en företagare som bosatt sig i Schweiz av skatteskäl. Inte en ung reklamare i New York eller en pensionär vid Medelhavet. I själva verket är utlandsboende svenskar en stor fördel för Sverige. De bygger nätverk och bidrar till att vårt land klarar sig i den internationella konkurrensen.
Det säger Olle Wästberg, regeringens demokratiutredare och tidigare generaldirektör för Svenska Institutet, samt under många år generalkonsul i New York.
– Det finns cirka 600 000 utlandssvenskar, men valdeltagandet ligger endast på drygt tio procent. Delvis beror det på praktiska problem – konsulat och ambassader har bara öppet på kontorstid och det kan vara svårt för dem som jobbar eller inte bor där det är möjligt att rösta. Men det beror också på att de politiska partierna är tämligen ointresserade av de utlandsboende. Moderaterna har aktivitet i London och Miljöpartiet öppnade för några år sedan en lokalavdelning i New York. Men sammantaget är partierna passiva.
– Utlandssvenskarna borde ses som en tillgång och användas för att främja Sverige – inte ses som en statlig inkomstkälla, menar Olle Wästberg.
Det är inte bara det sociala livet som lockar svenska pensionärer till Sydkusten. Levnadsomkostnaderna är betydligt lägre än i Sverige. Till exempel är livsmedelspriserna en tredjedel av de svenska – en vanlig veckohandling för två personer klarar man på 800 till 1 000 kronor inkluderat öl och vin. Och det är möjligt att hyra sig en hygglig lägenhet för cirka 4 000 kronor, om man väljer att inte bo i de allra finaste områdena. För en fattigpensionär kan livet i Spanien skapa en livskvalité som man bara kan drömma om i Sverige.
Nya siffror visar att nästan var femte pensionär i Sverige har en inkomst under fattigdomsstrecket, 350 000 svenska pensionärer år i riskzonen för att hamna på en inkomst mindre än 7 000 kronor i månaden efter skatt. Samtidigt är medianhyran i Sverige 6 324 kronor i månaden. För att inte fattigpensionären ska hamna på gatan så har man infört ett så kallat bostadstillägg. Det kan numer vara i storleksordningen över 80 procent av den allmänna pensionen. Men bostadstillägget får man av någon anledning inte ta med sig om man flyttar utomlands, vilket är rakt emot tanken om fri rörlighet inom EU.
Utvecklingen är dramatisk. 2005 låg 10,1 procent av pensionärerna under fattigdomsgränsen. Nu är 18,2 procent av dem som är 65 år och äldre fattigpensionärer enligt statistik från 2015.
Maud Öberg kom till Spanien på 60-talet med sin man, tidigare pressfotograf. Han drog med Maud Öberg, som inte är lika äventyrlig, till Sydkusten där han startade fotofirma.
– Jag arbetade tillsammans med honom och det var väl inga överdådiga inkomster, men vi klarade oss bra. Livet här var då mycket billigare än nu. Han fotograferade turisterna när de klev av flyget och framkallade under natten. Sedan for vi runt på hotellen och sålde bilderna.
Maud Öberg kan inte tänka sig att flytta tillbaka till Sverige.
– Jag har mina barn och barnbarn här så det finns inget längre som gör att jag skulle återvända. Livet här är bra. Jag äter ofta frukost ute någonstans och den kostar 20–25 kronor. Då får jag kaffe och rostat bröd med marmelad eller ost och kanske lite juice. Och personalen känner igen mig och hälsar glatt ”hola Maud”. Lika så i affärer, och på gatan tjingar folk på mig igenkännande. Sådant gör mig glad. Och vill jag inte laga mat så får jag en trerättersmeny med ett glas vin på en restaurang för tio euro.
– Och att svenskarna kommer hit för att supa är myt. Jag har under alla år här praktiskt taget aldrig sett någon svensk berusad. Men det är klart att går man ut på barerna en sen kväll så finns dem. Men det är verkligen inget som är allmänt förekommande. Bland spanjorerna är det skämmigt att bli full, påpekar Maud Öberg.
Maud Öberg har en liten pension från Sverige men också spansk pension.
– Man klarar sig på en liten budget här. Allting är billigt om man jämför med Sverige. Ta sjukvården till exempel. Det är gratis och för mediciner betalar vi tio procent av kostnaderna. Och den offentliga sjukvården här är jättebra. Om man går till vårdcentralen och behöver söka en specialist så får man oftast tid nästa dag.
Att spanska offentliga sjukvården fungerar bra vittnar många svenskar om, inte bara pensionärerna.
– Jag blev inlagd på sjukhuset här på Costa del Sol i sju dagar. Jag har aldrig varit med om bättre omhändertagande. Här har svensk sjukvård mycket att lära, inte minst med det personliga bemötande man får av personalen här.
Det berättar Runo Ahlqvist som kom nedfarande i sin husbil år 2006.
– Jag hade inte varit i Spanien tidigare men jag gillade vad jag såg och upplevde.
Runo Ahlqvist är norrlänning och kommer ursprungligen fån Luleå. Han har jobbat som försäljare av verktyg på Ahlsell och är numer pensionär på Kusten.
– Jag körde hem husbilen 2007 och sålde den och återvände hit, berättar Runo Ahlqvist, som hyr en liten lägenhet fem minuter från stranden i Fuengirola.
– Lägenheten kostar mig 340 euro i månaden, men under högsäsong får jag betala 100 euro till. Jag är ingen höginkomsttagare men jag klarar mig gott här på min pension.
Runo Ahlqvust har inga planer på att flytta tillbaka till Luleå så han har planerat för framtiden.
– Det mesta är billigt här, men att dö är jättedyrt. Jag har tagit en försäkring som kostar mig runt 1 000 kronor i månaden så länge jag lever. När jag dör ser försäkringen till att jag blir jag hemtransporterad i en urna och begravd hemma i Luleå.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
