Anna Lilliehöök är en av de socialsekreterare i Kungsbacka som valt att säga upp sig.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi såg att det här kan bli väldigt dåligt för våra klienter, att de kan komma att fara illa. Främst handlar det om att vi inte kommer att kunna fånga upp missbruk eller barn som far illa på samma sätt om de mänskliga mötena uteblir, säger hon.
”Skötts på ett dåligt sätt”
Motståndet från Anna Lilliehöök och hennes kollegor handlar inte om teknik- eller utvecklingsfientlighet, framhåller hon.
– Nej, det handlar snarare om att det här har skötts på ett dåligt sätt. Initialt skulle vi få en modell som var anpassad efter våra specifika förutsättningar i Kungsbacka, men så har det inte blivit. Man har inte lyssnat in den kunskap och erfarenhet vi har i vår profession, säger Annie Lilliehöök.
Staffan Hallström, projektledare för automatiseringen av försörjningsstödet i Kungsbacka, förtydligar att systemet införs från politiskt håll i kommunen, för att fokus ska ligga på arbetslinjen och att få bidragstagare tillbaka i arbete så snart som möjligt. Genom att en robot i stället för en handläggare tar hand om ansökningarna av försörjningsstöd kan resurserna göra mer nytta på annat håll, menar han.
– Avsikten är inte alls att dra ned på personal. Det enda som automatiseras är själva ansökningsprocessen. Efter det får alla bidragstagare träffa kommunens personal på arbetsmarknadsenheten, säger Staffan Hallström.
Inte utbildade socionomer
Anna Lilliehöök framhåller dock att de som arbetar på arbetsmarknadsenheten inte är utbildade socionomer och att de därför saknar den kunskap som krävs för att kunna ringa in sociala problem. Hon menar dessutom att Kungsbackas förhållanden är helt annorlunda jämfört med vad de är i Trelleborg där modellen är på plats sedan i mars 2017.
– Arbetslösheten här i Kungsbacka är väldigt låg, så de som vänder sig till socialtjänsten för att ansöka om försörjningsstöd har vanligtvis helt andra bakomliggande problem. Medan de i Trelleborg räknade med att omkring 85 procent av socialbidragstagarna direkt kunde sättas i arbete är samma siffra i Kungsbacka cirka 15 procent. Därför behöver våra klienter en helt annan planering, säger Annie Lilliehöök.
Förutom att automatiseringen av ansökningarna om försörjningsstöd spar tid och frigör resurser till sociala stödinsatser där de kan göra mer nytta, menar Staffan Hallström att systemet blir mer rättssäkert i och med att roboten utifrån en förprogrammerad algoritm bedömer alla ärenden exakt likadant.
– Jag menar att det är precis tvärtom. Enligt socialtjänstlagen ska varje ärende behandlas individuellt. Det är helt avgörande att se individen för att kunna göra riktiga bedömningar. Med denna digitala lösning blir det ju inte så, säger hon.
”Osäkra momentet försvinner”
Emma Stormdal från Stockholm, som efter en allvarlig hjärnblödning tvingats leva på försörjningsstöd under många år och genom sin populära blogg ”Trasslet” blivit något av en röst och ett ansikte utåt för försörjningsstödstagare, är kluven till automatiseringen av ansökningarna.
– Problemet kan såklart vara att det blir väldigt trubbigt. Att man inte ser människan. Å andra sidan känns det ju som att det redan är så, att man enbart ses som ett ärende, säger hon, och förklarar att misstänkliggörandet och den stenhårda attityden hon mötts av från sina socialsekreterare ibland har varit det värsta.
– Jag och många andra med mig vittnar ju om att man inte blir behandlad som en människa ändå. Och det osäkra momentet försvinner ju med roboten, man vet att det är samma regler som gäller varje månad. Sedan får ju dessutom handläggarna en möjlighet att jobba mer med det de är utbildade för, nämligen att hjälpa människor. Det är väl positivt?
Resurser behövs
Heike Erkers, ordförande för Akademikerförbundet SSR som organiserar landets socialsekreterare, har förståelse för Emma Stormdals kritik av det individuella bemötandet.
– Det som tvingar socialsekreterarna till de här hårda bedömningarna är ju ekonomin som överordnas allt annat. Det är något som våra medlemmar har påpekat länge. Men det löses inte bäst genom automatiserade bedömningar, utan med mer resurser till socialtjänsten, påpekar hon.
Akademikerförbundet SSR är inte negativa mot teknikutvecklingen i sig, men Heike Erkers framhåller att den måste tas fram tillsammans med den profession som jobbar i verksamheten.
Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, konstaterar att det finns ett inbyggt godtycke i biståndsbedömningarna.
– Det finns mängder av forskningsstudier som visar på det. Det ligger liksom i försörjningsstödets utformning, eftersom besluten tas bakom stängda dörrar. De olika utfallen försvinner såklart med det här robotsystemet, säger han.