Samtidigt drar tre vänner igång kontot @politikermat på sociala medier-plattformen Instagram. De börjar att laga mat som politiker tipsar om. Recepten hämtas ur kokböcker, intervjuer eller när de på fyllan skickar meddelanden med receptförfrågningar direkt till politikers inkorgar. Sedan lagar de rätterna och recenserar dem på Instagram.

Smör med smör

Det doftar hemtrevligt i Klara-­Lovisa Lundströms studentlägenhet nära Slottskogen i Göteborg när Dagens ETC ­kommer på besök en måndag i maj. Menyn för dagen består bland annat av ­Tobias Baudins (S) renskav i pitabröd, Jytte ­Gutelands (S) vegopuck och ­Peter Erikssons (MP) ­smör­stekta rotselleri med smörsås. 

Uppslaget till Instagramkontot @politikermat började med Klara-Lovisa Lundströms bristande talang för att äta. Som en självutnämnd ­politikernörd tänkte hon att det skulle bli lättare om hon utgick från våra folkvaldas matvanor. Inom kort hakade två vänner på, trots att det redan då var uppenbart att experimentet innebar en hel del utmaningar. 

Det är bra att vara tre ­p­ersoner med olika magar och no-go-zones, tycker de.

– Jag tror inte att en enda person skulle klara av alla de här rätterna, konstaterar Clara Popenoe Thor.

Chefen erbjöd lunch

Det visade sig nämligen snabbt att den politiska maten allt som oftast är en smaklös sörja – ofta mycket värre än så. 

Som den supereffektive riksdagsmannen Oliver Rosengrens (M) frukost/lunch – ”en oätlig geggamoja bestående av kvarg, chokladdryck och havregryn”, enligt Politikermats recension.

 Eller veganen och Stockholms finansborgarråd Karin Wanngårds (S) flytande matlåda bestående av blandade bönor, banan, vitlök, kanel, chili, torkad frukt, citron, broccoli med mera: ”ett rop på hjälp i en shaker helt enkelt”.

Eller den tidigare parti­ledaren Lars Leijonborgs (L) fiskgryta.

– I själva verket består den av hälften fisk, hälften mjölk. Det skär sig direkt, det gör ju det. Sen innehåller den inga kryddor förutom en liten tesked senap och lite fisk­buljong. Det är väldigt äckligt. När jag värmde den på jobbet fick jag en utskällning av samtliga medarbetare, säger Laura Ingemarsson, kulturskribent på Göteborgs-Posten och konsult på pr-byrån 500 ­Stockholm.

Lite bättre blev det när hon testade tidigare partiledaren Lars Ohlys (V) kyckling i seranoskinka, en hel burk mango chutney och crème fraiche. ”Kemiska reaktioner” uppstod visserligen när hon micrade rätten.

– Till slut sa min chef att han bjuder mig på lunch om jag slänger den matlådan, säger Laura Ingemarsson.

Antieuropeisk tiramisu

Clara Popenoe Thor är mer petig med vilka recept hon lagar, men inte heller hon har sluppit undan folklig vrede. 

– Det var när jag lagade EU-parlamentarikern Tomas Tobés (M) tiramisu enligt ett alternativt recept som var direkt antidemokratiskt, antieuropeiskt. Jag skulle säga att det är gott med efterrätt – men äckligt med oförätt. 

Än värre blev det när följare hörde av sig med hot och hat. 

– Men jag hade ju bara gjort som det stod. Vi är bokstavs­trogna, så länge vi har råd med ingredienserna, säger Clara Popenoe Thor och börjar peta bort sesamfrön från ett hamburgerbröd så att Jytte Gutelands vegopuck ska "se mer ut som Europaparlamentets matsal".

– Ja, vi är helt fel ställe om man letar efter god mat, säger Klara-Lovisa Lundström, som dessutom har fått problem med en fettklump som uppstått i hennes avlopp och får diskhon att rapa upp vatten om nätterna.

Slutsatsen av experimentet är att politikers mattips framför allt handlar om att bygga ett varumärke. 

– Vi skickar iväg fylle-DM:s och får recept som är tydligt godkända av en sakkunnig tillbaka, säger Klara-Lovisa Lundström.

– Många tidigare eller mindre kända politiker uppvisar en enorm vilja att dela med sig. De är glada över att få våra DM, de verkar känna sig lättade över okritiska förfrågningar, fyller Laura Ingemarsson i.

– Den kritiska delen kommer senare, i våra recensioner, konstaterar Clara Popenoe Thor. 

Mänsklig framtoning

Måltidsforskaren Richard Tellström har kallat måltiden för ”det mest mänskliga av alla kulturuttryck”, genom vilket vi bygger samhällen och blir till en mänsklig gemenskap. Men det verkar som det är svårare gjort än sagt för politiker.

– De vill vara folkliga men framför allt mänskliga, tolkar Klara-Lovisa Lundström behovet av tidsbesparande recept som Oliver Rosengrens och Karin Wanngårds.

Är den växande matfattigdomen något som politikerna verkar fundera över? 

– Tidigare riksbankschefen Stefan Ingves tipsade om entre­côte på svenskt kött, peppar och pommes. Erik Thedéen tiger som muren tyvärr, svarar Laura Ingemarsson.

– Vi har sökt Elisabeth Svantesson också, det gör vi i princip efter varje utekväll, men inte fått något svar, säger Klara-­Lovisa Lundström. 

Vissa har avsiktligen skickat billigare recept, som den ­tidigare finansmarknadsministern Max Elgers (S) som tipsade om ett recept från Portionen under tian, en Instagramkock som specialiserat sig på billig mat.

– Det har vi sparat till maj, när CSN är mindre än 5 000 kronor, säger Klara-Lovisa Lundström.

Kanske är det så att när man blir ombedd om ett recept så vill man inte ge det billigaste utan något lite finare, resonerar ­trion. De lyfter fram den nye partiledaren Muharrem ­Demirok (C) som en som skickligt löst dilemmat. 

– Han skickade två recept: ett på sin farmors linssoppa och ett annat på en lyxigare kötträtt, säger Klara-Lovisa Lundström.

Dyker andra matpolitiska utmaningar upp, som klimatkrisen eller Sveriges nationella självförsörjningsgrad?

– COB, civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) alltså, lovade att skicka oss en preppergryta på åtta liter men vi har inte fått den ännu, säger Laura Ingemarsson.

Ska politiker ens få ­bestämma något om mat?

– Så länge de håller sig till att hitta på matnamn som äppel­dryck av ciderkaraktär, vegopuckar och havredryck. Matbeslut som görs för att skydda franska bönder är inte mina beslut, säger Clara ­Popenoe Thor.