Projektet Oäkta barn har startats av Skånes släktforskarförbund och går ut på att skapa en databas med uppgifter om Skånes utomäktenskapliga barn. Registret ska omfatta dem som föddes från det att kyrkböckerna började föras vid mitten av 1600-talet till år 1920. De beräkningar som har gjorts visar att det under den här tiden föddes minst 150 000 barn som saknade uppgifter om en eller båda föräldrar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Alla har någon i sin släkt som har fötts utom äktenskapet. För släktforskare är det svårt att komma vidare när de hittar sådana fall. Syftet med vårt arbete är att ta fram de fakta som finns, om man vet var man ska söka, säger Hans-Göran Nilsson, ordförande för Skånes släktforskarförbund.
Även om en förälder antecknades som okänd i födelseböckerna, så finns det ofta ledtrådar som kan avslöja deras existens. Fram till år 1864 var det olagligt att föda barn utanför äktenskapet. För de barn som föddes fram till dess kan det finnas anteckningar i domböcker och stämningslistor, då barnens pappa har krävts på ersättning. Men den som är nitisk kan också hitta fler sätt att spåra den skyldige.
– Ibland finns det någon uppgift, som en slarvig anteckning om att det är ”Jöns i prästgården” som är pappa. Föräldrarnas namn kan också finnas i de absolutionsregister som prästerna förde, över församlingsbor som kom till dem för att be om absolution, säger Berit Aronsson.
De som arbetar med projektet Oäkta barn är helt inriktade på att ta fram fakta om just föräldraskapet. Att sedan gå vidare och hitta mer uppgifter om de enskilda människoödena är en fråga för de andra släktforskare som tar vid. Men Berit Aronsson, som också är med och registrerar till Sveriges dödbok, ser vissa mönster.
– Mammorna till de oäkta barnen stöttes ofta ut ur gemenskapen och var hänvisade till ett kringflyttande liv som piga. De sökte sig också till de stora städerna, som Malmö här i söder. Många dog tidigt. Mammorna dog av sjukdomar som kan kopplas till fattigdom och bristande hygien och många barn hamnade hos de så kallade änglamakerskorna, där de inte blev mer än ett par veckor eller månader gamla.
Ville flytta tillbaka hem
Vissa enskilda livsöden sticker också fram.
– Pigan Anna valde att flytta till en annan församling när hon skulle föda sitt utomäktenskapliga barn, men ville sedan flytta tillbaka hem till sina föräldrar. Men den gamla hemförsamlingen sade nej till hennes begäran om att få skriva sig där på nytt, säger Berit Aronsson.
Omvärldens dom drabbade även de oäkta barnen, som länge var uteslutna från många yrken då de inte fick komma in i skråväsendena.
Många års släktforskande
Både Hans-Göran Nilsson och Berit Aronsson har många års släktforskande bakom sig. De började båda med att spåra sina egna och nära anhörigas släkt långt tillbaka i tiden. Efter det har de fortsatt forskningen, men på ett sätt där de egna släktbanden inte är det viktigaste.
– Det är ofta så det blir. Man börjar med att gräva bakåt tills det tar slut och har då en ytlig och skelettmässig information. Sedan börjar det intressanta med att ta fram uppgifter som berättar något om hur människorna levde, vad de upplevde och hur de flyttade och reste, säger Hans-Göran Nilsson.
För Hans-Göran Nilsson och Berit Aronsson har inte släktforskningen lett till några upplysningar som sticker ut i form av släktband med grovt kriminella eller kändisar. Det de har hittat är däremot livsöden som har engagerat dem på andra sätt.
Berit Aronsson har bland annat nystat fram berättelsen om en anfader som 1789 for med fartyget Rättvisan, för att delta i kriget i Finska viken. Rättvisan bordades av den ryska flottan och de som var ombord togs som krigsfångar. Där upphörde spåret efter Berit Aronssons anhörige.
– Många dog i fånglägren och det var antagligen det öde som drabbade honom också, säger hon.
Ouppklarade historier
Hans-Göran Nilsson har i sin närmaste släkt ett fall av de ouppklarade historierna kring ett oäkta barn.
– Min mormor föddes utom äktenskapet. I det här fallet var det uppenbart då hon fick heta Persson i efternamn, medan hennes mamma hette Olsson. Trots att det var så tydligt var det inget någon i familjen någonsin pratade om, säger han.
Hans-Göran Nilsson har genom sin släktforskning fått indikationer om vem hans mormors far kan ha varit. För att belägga uppgiften funderar han nu på att använda sig av den moderna släktforskningens nya redskap, som är dna-tester där svaret kan ge honom namn på vilka andra han är släkt med och på vilket håll. De namnuppgifter han kan få är de som finns i register som har lagts upp av framför allt släktforskare. Men om han sedan ska ta steget och också närma sig de nu levande släktingar han kan hitta är inte helt givet.
– Man får ha i åtanke att alla kanske inte vill få veta hela sanningen, säger han.
Men att de inom projektet Oäkta barn gräver upp sedan länge gömda familjehemligheter är inte något som han och Berit Aronsson ser som problematiskt.
– Uppgifter kring en persons levnadsomständigheter är skyddade enligt sekretesslagen i 70 år. Under den tiden är det bara de direkt anhöriga som kan begära fram dem. Det vi tar fram ligger alltså längre tillbaka än så. Vi gör det för att hjälpa andra släktforskare. Det är sedan upp till dem att avgöra hur informationen ska användas, säger hon.
