– Här är det tänkt att bussgatan ska gå.
Patrick Fritzson pekar på en uppröjd skogsdunge som ligger i vägens förlängning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– På pappret är det inte så dumt, det skulle bli som en ringväg genom Storvreta på det sättet. Men just i det här stråket finns mycket skyddsvärd natur.
Margareta Ericsson, granne och medlem i nätverket Rädda Storvretaskogen nickar och pekar på den snötäckta jorden i skogsgläntan.
– På sommaren växer det fridlysta orkidéer här.
Kalkbarrskog en ovanlig biotop
Den mossiga marken gungar under fötterna när vi går vidare i blandskogen mellan stubbar, rotvältor och stammar. Patrick stannar upp och lyssnar efter ett högfrekvent fågelljud, som han artar som kungsfågel – Sveriges allra minsta fågelart. Den är rödlistad. Bara några meter senare stannar han upp och krafsar i snön mitt ute i ingenting.
Så plockar han upp en jordkoka med vidhäftande mossa och något som litegrand ser ut som – och faktiskt är – en svamp. Om än ihopskrynklad och brun i vinterkylan.
– Det här är en orange taggsvamp. Den är ovanlig och växer bara i så kallad kalkbarrskog, som är en väldigt ovanlig biotop, säger Patrick Fritzon.
Bara inom några meters avstånd från varandra finns flera ovanliga taggsvampar – som knöltaggsvamp och koppartaggsvamp, vilket gör platsen till en så kallad hotspot för skyddsvärda arter. Det är inte bara svamparna som är ovanliga. Adolfsbergsskogen i Storvreta, eller kort och gott Storvretaskogen, är en naturskog, en beskrivning som bara passar in på 2-3 procent av alla skogsområden i hela Sverige. Men nu är den alltså hotad.
350 villor planeras byggas
2014 meddelade organisationen HSB genom ett förslag till detaljplan (byggherreplan), att man vill uppföra ett stort villaområde här. 350 villor beräknas få plats.
– I kommunens översiktsplan stod det tidigare att man inte räknar med att bygga ut det här området förrän tidigast 2030. Nu presenterades plötsligt ett förslag till detaljplan med byggstart 2016, vilket förändrade förutsättningarna väldigt snabbt, säger Håkan Aronsson. Han lever tillsammans med Margareta Ericsson i ett hus precis vid randen av skogsområdet.
Håkan Aronsson minns när han först hörde om HSB:s planer, på ett möte i slutet av 2014. De boende hade kallats dit för att få information om planerna.
– Liv Hahne var ansvarig politiker då. Hon skulle komma men dök aldrig upp. Men det kom en arkitekt anlitad av HSB som uppenbarligen inte hade tittat på området, för hon pekade ut en annan del av skogen och sa att den redan var bebyggd. Men vi som bor här visste ju att den delen är ett kalhygge.
Anlitade extern expert
I byggherreplanen skrev HSB först om skogen som om den inte vore värt något ur ekologisk synvinkel, men fick efter reaktioner från de boende i uppdrag att göra en riktig inventering. Man anlitade en extern expert, som hittade höga naturvärden. Var det hela kommer att landa vet ingen i nuläget.
– Det vi gör nu är att inventera så gott vi kan alla de skyddsvärda arter som finns. Har vi en riktigt bra inventering kan det påverka både politiska beslut och eventuella juridiska bedömningar om det går så långt, förklarar Håkan Aronsson.
Många engagerade Storvretabor
Den lilla kärntruppen på tre personer får mycket stöd och hjälp från engagerade Storvretabor och andra – många hör av sig om ovanliga fynd som de hittat i skogen, som noggrant identifieras och dokumenteras. Allt rapporteras till Artportalen.
I parets vardagsrum där katten Baghera precis blivit bortkörd från sin favoritfåtölj, tar Margareta Ericsson fram en bunt papper, gruppens egna inventering av alla skyddsvärda arter i skogen – framför allt kärlväxter och kryptogamer – till exempel rödlistade arter och signalarter. Många av dem finns inte med i HSB:s beställda inventering, men har tydligt dokumenterats av gruppen.
Som många andra tätortsnära, centralt placerade skogsområden frekventeras skogen av joggare, mountainbikecyklister, hundar med sina ägare, skolklasser, småbarnsgrupper och alla andra som vill ut i naturen. Samtidigt finns nästan orörda, vilda delar och alla i gruppen tycker om att vandra runt i skogsområdet.
– Men vi är väldigt noga med att poängtera att det inte är för vår egen skull vi protesterar, eller för att vi får nya grannar. Det är verkligen skogens skyddsvärden som vi månar om, säger Håkan Aronsson.
– Bygga måste man göra, det förstår jag, säger Patrick Fritzson.
– Men varför inte använda mark som redan är bearbetad och där eventuella naturvärden redan har förstörts, som i Fullerö till exempel?
– Eller om man ska bygga i den här skogen, varför då inte ta den del där det redan har kalhuggits, för ett sådant område finns det ju.
Det allra bästa, anser gruppen, vore om kommunen köpte skogen av HSB och bevarade den som den är.
– Bostäder behövs, men naturen, har den inget egenvärde alls? Det är en plats full av liv som man är beredd att förstöra, säger Håkan Aronsson.
