På tvätteriet står arbetarna i positioner som belastar samma muskelgrupper, trots att de cirkulerar bland olika arbetsstationer just för att förhindra detta. Hela dagarna står de med armarna upphöjda, vilket gav Berit känningar i ryggen och axlarna.

– Ryggen började trassla när jag var i 35–38 års åldern, jag gick i många år och hade ont. Vi lyfter tunga högar med tvätt hela tiden, jag skulle lyfta en bunt med massa lakan och lägga på en container, och då låste sig ryggen, berättar Berit.

Berit var då tvungen att lägga sig ner och räta ut ryggen innan hon kunde röra sig ordentligt igen, och ryggen låste sig ofta när hon arbetade.

Förslitningar på grund av arbetet

– När jag var ungefär 45 år började jag tänka att ryggen inte lär bli bättre, så då gick jag till läkare för att röntga. Det visade sig att jag inte hade någon disk kvar mellan fjärde och femte kotan, och det var därför jag fick låsningar i ryggen. Det låg bara som smulor kvar. Då fick jag tid för ryggoperation, det här var 2002, berättar hon.

Efter ryggoperationen var Berit sjukskriven i fyra månader, och gick snabbt upp i heltid igen. Utöver belastningsskador i ryggen har Berit även känningar i axlarna. För fem år sedan, när hon skulle bära en bunt med sjukhusfiltar som skulle upp på en vagn, gick ena senan i axeln av. 

– Jag hade en inflammation i axeln då, när jag väl fick tid till en operation var läkarna tvungna att ta bort en slemsäck i senan som hade gått av. De var även tvungna kapa av en bit av nyckelbenet för att jag skulle få bättre rörlighet i axeln. Sen gick andra senan sönder när jag ramlade hemma, och en sena ska ju inte bara gå av sådär, utan det var också på grund av en belastningsskada.

Statiskt arbete försvårar

Fortfarande har Berit känningar i höger arm, hon beskriver det som en molande värk nästan hela tiden. Senaste året har det börjat svida allt mer i ryggen och i höfterna. När hon nyligen röntgade ryggen på nytt visade det sig att att två diskar i ryggen var sönder.

– Jag hade en form av artros i kotorna som hade bildat knöligheter, vilket är ett tecken på långvarig förslitning. Det är det som är mitt stora problem på jobbet, när jag ska stå statiskt i timtal. Men att sitta still är nästan värst, det gör ont i ryggkotorna då, säger Berit.

Under en vanlig arbetsdag cirkulerar arbetarna mellan fyra till fem olika arbetsstationer, för att öka omväxlingen i arbetsrörelserna. Det kan vara allt från att lägga in kläder i en stor mangel till att hänga upp kläder i galgar och vika kläder för hand. Men muskelgrupperna som används är desamma – axlar, armar och rygg. 

– För min del är det väl så att ingenting av det passar eftersom jag har så svårt att stå statiskt, jag behöver gå och röra på mig.  När jag började på tvätteriet stod man vid samma maskin hela dagarna, det var ännu värre. Men fortfarande är det så att det är statiskt, det finns inte så stor variation på det vi gör utan alla rörelsemönster liknar varandra, säger Berit.

Kvinnor värst utsatta

Enligt undersökningen IF Metall har gjort är kvinnor värst utsatta, och främst de som arbetar i tvättindustrin. Bland dessa svarar nästan hälften att de fått belastningssjukdomar i arbetet. Det är påfrestande arbetsställningar, tunga lyft, repetitiva rörelser och ensidiga vridmoment som sätter sina spår, precis som i Berits fall.

– Belastningsskador uppstår ofta i samband med tunga lyft, upprepade rörelser och obekväma arbetsställningar. Att hela tiden upprepa samma rörelser leder till ständig belastning, säger Lea Skånberg, chef för arbetsmiljö- och försäkringsenheten på IF Metall.

På IF Metall menar de att det främst är kvinnor som drabbas av den här typen av belastningsskador i arbetet eftersom det oftast är kvinnorna som får de mest enformiga arbetsuppgifterna.

– Rotation är viktigt, att inte ständigt jobba med att hålla armarna lyfta till exempel och att inte belasta samma muskelgrupper hela tiden. Det gäller att hitta variation i arbetsuppgifterna som använder olika muskelgrupper för att inte belastningsskador ska uppstå. Vi behöver mer utvecklande, innehållsrika arbeten, säger hon.

Vad har ni att säga politikerna?

– Det här är mycket en arbetspolitisk fråga det inte tas hand om, och det är många kvinnor som drabbas. Arbetslivsforskningen måste bli bättre, den måste lyftas. Framför allt kvinnors förutsättningar och situation.  Den här  problematiken måste uppmärksammas, det kan kännas som att arbetarnas hälsa och liv inte är värt så mycket, säger Lea Skånberg.

Sjukskrivning på obestämd tid

När Berit kan börja arbeta igen är fortfarande oklart. I veckan ska Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tillsammans med IF Metall göra en utredning.

– Min läkare vill inte att jag ska gå tillbaka till tvätteriet, men jag vill inte bli arbetslös heller. Jag har några år kvar att arbeta, men det är det som är det svåra – vad jag ska kunna göra för någonting. Jag är villig att prova saker men jag kan inte hålla på och plåga mig själv hur mycket som helst heller. Om jag kan hitta något annat meningsfullt att göra så gör jag det, säger hon.

Tror du att din sjukskrivning hade kunnat förhindras?

– Jag tror faktiskt inte det, det är så pass mycket trassel med min rygg och det har gått så pass långt. Sen är det svårt att veta hur sådana här skador skulle kunna förhindras. Jag tror att stressen och pressen är den främsta anledningen, att allting måste gå så fort. Kunde man få jobba i ett lite lugnare tempo tror jag att man skulle röra sig på ett annat sätt och kanske förhindra skador. Men jag tror inte att de här skadorna kan förhindras, inte i vår bransch i alla fall. På tvätteriet ser vi också att det är allt fler unga som lider av belastningsskador, det verkar krypa ner i åldrarna, säger Berit Jansson.