– Det vi skriver om är de blinda fläckarna, hur vi har hamnat här med alla dödsskjutningar, säger kriminalreportern Jani Pirttisalo Sallinen som har skrivit boken tillsammans med Mathias Ståhle.
Mario blev skjuten i huvudet vid ett rödljus av någon som förväxlade hans BMW med en kriminell gängledares. Shayan Gaff sköts ihjäl i Segeltorp, söder om Stockholm, för att han liknade en gängmedlem i samma område. På en pizzeria vid Vårväderstorget i Göteborg sköts tio människor ned medan de såg Barcelona möta Manchester City i en Champions League-match. Antalet skjutningar i Sverige är nu, enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, de högsta per invånare I Europa och de drabbar både organiserat kriminella och förbipasserande som inte har med gängkonflikterna att göra.
Men varifrån kommer alla vapen som används vid skjutningarna? Hur kan tonårspojkar i våra storstadsförorter beväpna sig till tänderna med pistoler och militära automatvapen? Den svenska polisen hävisar ofta till att vapnen kommer från inbördeskriget i det forna Jugoslavien, och avskriver på så vis vidare efterforskning i frågan. Men i ”Vapensmederna” avslöjar kriminalreportrarna Jani Pirttisalo Sallinen och Mathias Ståhle en annan viktig länk vapenförsörjningen.
Vapensmeder i radshuskällare
De följer vapnens väg från vapenhandlare i Östeuropa, via svenska jaktbutiker som säljer vapendelar och ammunition licensfritt, till radhuskällare och hemmaverkstäder där självlärda vapensmeder sätter ihop skjutklara vapen som sedan säljs vidare till de kriminella gängen.
– Svaret på frågan om var vapnen kommer i från har så gott som alltid varit detsamma när man frågar polisen.
– De kommer från Balkan. Ok, det låter jätteplausibelt, det finns ingen anledning att ifrågasätta det, resonerade vi, förrän vi började att titta på det, och såg att okej, tio procent av vapnen kommer från Balkan, som mest under de senaste tjugo åren har det varit uppe i tjugo procent. Men de andra 80-90 procenten då? säger Mathias Ståhle.
Jani Pirttisalo Sallinen poängterar att det handlar om beslagtagna vapen, och fortsätter:
– Vi har inte sett på Sverige som ett vapenland. Vi tittar på USA och tycker att ”gud vad det är hemskt där”, samtidigt som det fullkomligt flödar in vapen här. Hur mycket som helst, och ingen har riktigt tagit tag i frågan. För när man väl gör det, när vi börjar diskutera, eller skriva om svenska jakt- och sportskyttebutiker, det moraliska ansvar som de har för skjutningarna ute i förorterna, ja, då bränner det till.
Lagliga delar
Jani Pirttisalo Sallinen och Mathias Ståhle beskriver hur helt lagliga jakt- och sportskyttebutiker i Sverige och övriga Europa spelar en avgörande roll i vapenförsörjningen av de kriminella gängen. Hur vapenstommen smugglas in från Östeuropa – den är licenspliktig, och det är därmed ett vapenbrott – men en vapenstomme är helt ofarlig, framhåller Mathias Ståhle, fram tills dess att den kombineras med andra vapendelar. Delar som som kan köpas öppet i svenska jakt- och sportskyttebutiker.
– Man kan tydligt se hur det går skytteltrafik från de här butikerna till vapensmederna, säger han, säger Jani Pirttisalo Sallinen.
– Den amerikanska vapenlobbyn, NRA, har ett talessätt som är ganska vanligt även på svenska. De brukar säga att ”vapen dödar inte människor, människor med vapen dödar människor”. Det ligger ju någonting i det såklart, men man kan också bygga vidare på det resonemanget. Där det finns skjutvapen, där dör det människor. Där det inte finns vapen, där dör inte lika många människor, säger Mathias Ståhle.
Halvdussin nyckelfigurer
I en svensk kontext är det där frågan om vapensmederna kommer in i bilden. Tekniskt kunniga personer.
– Deras selling point är ju just att de vet hur man gör det här, hur man skaffar de där delarna som saknas och sätter ihop ett fungerande skjutvapen. Det vet inte tonårskillarna i förorten, säger Jani Pirttisalo Sallinen.
Att titta på varifrån vapnen kommer och vilka vapensmederna är, det skulle naturligtvis inte lösa hela frågan om det dödliga skjutvapenvåldet, eller gängkriminaliteten i landet, säger Mathias Ståhle.
– För det finns ju såklart många andra orsaker, det finns socioekonomiska faktorer som spelar in, till exempel, men jag hävdar ändå med en dåres envishet att det finns en särskild poäng med att detaljstudera varifrån vapnen kommer. Jag menar, vi kan inte påverka det faktum att det har varit ett inbördeskrig i forna Jugoslavien och att det cirkulerar jättemycket vapen där, för det gör det. Men så har vi minst ett halvdussin, och förmodligen många fler centrala nyckelfigurer i Sverige, som sitter som spindlar i näten, som går att identifiera och som vi kan visa har en jättestor betydelse för att gängen ska kunna beväpna sig.
Mathias Ståhle pekar också på sportskyttebutikernas ansvar.
– När vi pratar med sportskyttebutikerna så inser vi att flera av dem måste ha förstått att det har gått till såhär, men de skiter i det, för det är inte deras ansvar, säger han.
– Man måste inse att man har ett moraliskt ansvar för att det ser ut såhär. Även om vi inte bryter mot lagen när vi beter oss på ett visst sätt, så är vi en del av problemet, och det här skulle vi faktiskt kunna lösa.
