Margit, 60, från Stockholm, upplever att hon har förlorat sin syster till konspirationsteorierna.

– Hon tror på alla de här helt galna idéerna, Qanon till och med, även om hon uttryckligen inte har fört fram det här med liberala demokrater som dricker barnblod som någon typ av drog. Inte ännu i alla fall.

Konspirationsteorierna började dyka upp i den yngre systerns liv för många år sedan, genom ett allt mer tilltagande vaccinationsmotstånd, berättar Margit.

– Sedan dess har hon liksom tappat all sin tilltro till media, myndigheter och samhälle.       

”Behov av tro”

Redan i unga år hade systrarna väldigt olika syn på hur världen fungerar, vilket de ofta diskuterade häftigt, berättar Margit.

– Vi bråkade mycket om meningen med livet när vi växte upp. Jag har aldrig trott på någon högre makt, medan hon alltid har hållit fast vid att det finns en högre mening med allt som händer. Jag tror hon har ett behov av det på något sätt.

Skarpt läge blev det nyligen då deras mamma, som är 86 år och inlagd på ett demensboende, skulle få sitt coronavaccin.

– För mig och mina andra syskon var det helt självklart att mamma skulle vaccineras, men min syster Elsie for i taket. ”Va, ska ni tillåta dem att spruta in ett potentiellt dödligt gift i vår mamma?”, skrek hon. Men som tur är bor hon inte här i Stockholm, så vi har kunnat kringgå henne.     

Stöd av varandra

Tillsammans med sina övriga två syskon har Margit en sluten Whatsapp-grupp där de finner stöd hos varandra och rådgör kring hur de ska ta sig an Elsie och hennes idéer.

– Jag är den lite naiva av oss, som inte kan låta det vara, medan de andra har gett upp och finner det helt lönlöst att prata med henne. Jag kan liksom inte vara tyst, utan har någon förhoppning om att om jag bara säger rätt saker, då kanske. Det är ju så fruktansvärt sorgligt alltihop. Det är som att min gulliga och snälla syster har fastnat i ett kaninhål, säger hon.

Hade det inte varit för att det finns en internationell rörelse som tror på samma teorier som Margits syster, skulle hon ha betraktat henne som fullkomligt galen. Men på nätet fortsätter Qanon-anhängarna att sprida sina idéer om att Donald Trump, på dagen för den stora stormen, ska rida in som en frälsare. De ondsinta liberaler och demokrater som utgör den djupa stat som egentligen styr landet och dessutom ingår i ett sataniskt pedofilnätverk, ska då ställas inför rätta och avrättas offentligt, enligt terorierna.

– Det är så otroligt knäppt! De tror att allt hänger samman, inget sker av en slump eller är vad det till synes verkar vara, och Trump är frälsaren som ska rädda oss ifrån allt det onda. Det konstiga är ju att de är superkritiska mot all forskning, men det här köper de med hull och hår. Jag kunde väl förstå om det hände i någon liten håla i USA, men inte här i Sverige där vi av tradition ändå har god kunskap och en allmän tillit till våra myndigheter.     

En samhällsfara

Margit oroar sig också över samhällsfaran med konspirationsteorierna.

– Jag tycker det är jäkligt otäckt det som händer. Se bara på de här människorna som stormar Kapitolium och i sin villfarelse är övertygade om att de gör något bra. Vad säger att liknande saker inte kan hända här? Vad avser min syster önskar jag bara att det fanns någon slags magisk knapp jag kunde trycka på, så att hon vaknade upp igen. Men det är väl så att ju mer du har investerat av ditt liv i något, desto svårare blir det att bryta sig loss.

Att Elsie gått arbetslös länge tror Margit kan ha haft en viss betydelse för att hon sjunkit allt djupare in i konspirationsteorierna.  

– Jag tror det kan vara en faktor som spelat in, att hon inte har några vanliga sammanhang, någon normalitet där man kan bolla sina tankar med andra och bli motsagd.

Med långtidsarbetslösheten kommer för många också känslan av att ingenting duga till.

– Man känner kanske att man inte har inflytande över sitt eget liv, en maktlöshet, så kommer konspirationsteorin och skänker en en viss mening, ett sammanhang. Man upplever sig se igenom lögnerna. Min syster kan säga saker som att vi lever i en totalitär stat och att vi har de hårdast kontrollerade medierna i hela världen. Nej, bara nej, känner jag, säger Margit, som själv är journalist.

Isoleringen bidrar

Rickard, 49, från Stockholm, gav upp kontakten med sin gamla vän Kim när han förlorade sig i konspirationsteorier under andra halvan av 00-talet.

– Jag har inte träffat Kim på många år. Det är otroligt sorgligt, men jag får ju ingen vidare lust att åka dit när han bara sitter framför skärmen och spelar upp sina konspirationsteoretiska Youtube-klipp för mig. Alla andra känner väl förmodligen likadant, vilket troligen bidrar till en isolering som säkert får honom att sjunka ännu djupare.   

Det hela började i samband med att Rickard flyttat till Göteborg för att gå scenskolan där.

– Vi tappade lite kontakten i och med att jag flyttade från stan. Jag minns tydligt när jag kom tillbaka och hälsade på någon gång, att han snöat in på Alex Jones och hans konspirationsteoretiska sajt Infowars, säger han.  

Alex Jones är en av ledargestalterna i den så kallade sanningsrörelsen, som menar att terrorattacken den 11 september var ett insiderjobb, som planerades och genomfördes av personer inom den amerikanska regeringen. De för också fram den antisemitiska teorin om att den judiska Rotschild-släkten utgör navet i en dold världsregering, som tros besitta den verkliga makten i världen.

– Det började lite oskyldigt. Kim la fram det som att han är ju skvatt galen, men det är intressant och underhållande att lyssna på honom. Jag tänkte att Kim är ju en vettig person, som intresserar sig för smala kulturfenomen och lyssnar på frijazz. Han är tillräckligt smart och bildad för att inte gå på det där, säger Rickard.

Nazistpropaganda                

Men plötsligt kom han ut som fullt utvecklad konspirationsteoretiker.

– Det var den vanliga svadan om kulturmarxister som sammansvurna med judeeliten hotade att ta över världen. New world order, som sägs kunna spåras tillbaka till Sions vises protokoll, vilket ju användes som propaganda redan av nazisterna, och allt det där. Jag var väl inte så intresserad och orkade inte höra på, men förstår ju nu att han hade behövt hjälp i ett tidigare skede för att ta sig ur det. Men jag bodde inte i stan då, och hade fullt upp med mitt eget, säger Rickard, som också ser samhällsfaran med konspirationsteorierna.         

– Ja, vi har ju verkligen sett en ökning av de här teorierna i våra sociala medier de senaste åren. Och om det tidigare mest var kufar som spred sån här dynga, är det idag vanliga pensionärer som sprider rena nazistgrejer. Det är verkligen oroande!

Rädsla för utplåning

Hannas yngre bror Håkan är sedan flera år övertygad om att kommunister, tillsammans med judar och muslimer, ingår i en dold sammansvärjning för att ta över världen och utplåna sådana som han – vita västerlänningar. Covid-19-viruset tror han är skapat i laboratorium i Kina, enbart för detta ändamål.

– Det påminner en hel del om Qanon. Han tror att världen styrs av de här tre makterna (kommunisterna, muslimerna och judarna, reds anm), och nu finns ju bevis för det också, menar han, eftersom covid-19 kom från Kina. Det är ju ett kommunistiskt land, så det är tydligen självklart att de ligger bakom alltihop, säger Hanna, 47, från Uppsala.     

Hon berättar att brodern alltid har haft svårt för det sociala och att knyta an till andra.

– Han har alltid varit en väldigt speciell person, haft ont om vänner och helst har hållit sig undan, men han klarade av skolan och gick ut gymnasiet med helt okej betyg.   

Socialdemokratisk uppväxt

Det hatiska konspirationstänket började dyka upp hos brodern redan under tonåren, men varifrån det kom är något av en gåta för resten av familjen.   

– Vi har ju fått samma uppfostran och uppväxt, med klassiskt socialdemokratiska värderingar. Men nu tycker han att sådana som jag, vänsterpartister alltså, ska avrättas offentligt, hängas ifrån en lyktstolpe, som de landsförrädare vi är. Inte ens NMR är tillräckligt radikala för honom, säger Hanna, som inte längre håller uppe någon kontakt med brodern. Någon gång ibland träffas de på en familjemiddag, men då försöker hon hålla avstånd till honom.   

– Det går bra ända fram till han fått i sig några glas, då ska han börja debattera och försöka övertyga mig om hur världen fungerar. Jag orkar inte med det, och brukar därför försöka undvika familjesammankomster i möjligaste mån.           

Den absoluta favoritperioden under Håkans liv verkar, precis som för många andra auktoritetsvurmande män, ha varit militärtjänstgöringen, konstaterar Hanna krasst.

– Han tyckte att lumpen var en underbar tid. Jag tror det handlar om att de för en kort stund var ett sammansvetsat gäng och att det fanns någon som gav honom tydliga order och uppgifter, talade om för honom exakt vad han skulle göra. Han tyckte väldigt mycket om det och pratar om det än idag, många år senare, säger hon.    

Någon vidare sorg över att ha förlorat sin bror till en konspirationsteori känner inte Hanna. Inte längre.    

– Nej, jag har gett upp och gått vidare. När vi var yngre kunde jag fortfarande känna att det var väldigt sorgligt, men i och med att han är så övertygad som han är, och säger åt mig att jag är en av de första som ska avrättas när de tar över och ställer allt till rätta, känner jag bara att han inte är min bror längre. Min familj är de andra, de som finns kvar i verkligheten.

Fotnot: Samtliga namn och en del annan information i berättelserna är fingerade för att skydda tredje persons anonymitet.