Priserna på mjölk, ost och andra mejeriprodukter steg ­under 1970-talets två första år med nästan 20 procent.

– Många familjer råkade ut för allvarliga försämringar, konstaterade Gunnar Helén när han från riksdagens talarstol sammanfattade 1971.

Under tiden satt den 23-­åriga dagmamman Anne-Marie Norman hemma i Stockholmsförorten Skärholmen och blev allt mer frustrerad. Hyrorna och matpriserna bara ökade och det blev allt svårare att få ekonomin att gå ihop.

– Maten var det allmänna samtalsämnet. Alla pratade om priserna och delade med sig av recept på billig mat. Man försökte helt enkelt trolla med knäna för att överhuvudtaget få mat på bordet, berättar hon.

Större höjningar nu

Inom bara några veckor skulle Anne-Marie Norman komma att kallas strejkgeneral och leda en proteströrelse som sträckte sig över hela landet. Den mjölkbojkott som följde resulterade i att mjölkförsäljningen sjönk med 60 procent i Skärholmen, och i hela Stockholm med sex procent.

Rörelsen, som fick namnet Skärholmsfruarna, tvingade till slut regeringen Palme att införa ett nationellt prisstopp på livsmedel.

Nu, drygt 50 år senare, stiger återigen matpriserna, och faktum är att bara förra årets prishöjningar får nivåerna i början av 70-talet att blekna. Under 2022 steg priset på mjölk och smör med 36 procent. De ­senaste tolv månaderna har priset på mat i stort ökat med nästan 18 procent.

Ändå har strejkgeneralen Anne-Marie Norman svårt att tänka sig ett nytt matuppror. Hon är inte ens säker på att hon skulle ansluta om någon annan gjorde slag i saken.

– Jag tycker att det är en ­väldigt stor skillnad. Visst, matpriserna är dyra och den som inte tycker det, den vet jag inte vad den har för plånbok. Men nu har vi en elchock, butikerna har dyra leveransavtal och så har vi kriget i Ukraina. Det är väldigt många saker som har påverkat dagens situation, säger hon och lägger till:

– Vad skulle hända med företagen om vi hade en bojkott idag?

Telefonen ringde konstant

Men när Anne-Marie Norman stod i matbutiken i Skär­holmens centrum i början av 1972, var hon övertygad om att något hade blivit fel. Hon hade trots allt bara köpt några enkla basvaror, bröd, smör och mjölk. Summan på kvittot visade, i dagens pengavärde, 323 kronor.

– Kassörskan suckade och blev lite irriterad när jag frågade om det verkligen kunde stämma. Hon sa att hon behövde gå igenom var och varannat kvitto för att kunderna inte förstod hur det kunde bli så dyrt, säger Anne-Marie Norman.

”Nu har de höjt nog”, tänkte hon under promenaden hem. Hemma i hyreslägenheten ringde hon så Expressens matkritiker för att höra om det var fler som hade tröttnat på de stigande matpriserna. ”Samla ihop ett gäng så kan jag komma hem till dig och skriva en artikel”, fick hon till svar. Sagt och gjort, tänkte Anne-Marie som snabbt fick ihop en grupp på fem-sex missnöjda grannar och vänner.

– Men jag visste att inget skulle hända om det bara blev en artikel i tidningen, så jag bad journalisten skriva in mitt telefonnummer, säger hon.

Sedan gick det undan. Klockan två på eftermiddagen dagen därpå ringde telefonen, och den skulle inte tystna förrän flera månader senare. Folk ringde från hela landet. Faktum är att missnöjet över de skenande matpriserna var så uppdämt att Anne-Marie och hennes familj tvingades dra ut telefonjacket för att överhuvudtaget få en lugn stund.

”Inte en sån som muttrar”

Så var Skärholmskommittén bildad. Eftersom rörelsens upphovspersoner bestod av en grupp husmödrar, kom den i media att kallas för Skärholmsfruarna. Anne-Marie Norman och de andra i kommittén utlyste en nationell bojkott av bland annat mjölk. Målet var billigare mat, krav på prisstopp, och att en planerad momshöjning på livsmedel skulle tas bort.

– Vi är nog lite för snälla i det här landet, vi liksom bara knyter nävarna i fickorna. Men jag är inte en sån som muttrar. Det är inte min läggning, säger hon nu sisådär 50 år senare.

Krav från folket – sänk matpriserna! Kräv prisstopp nu! Bojkotta den dyra mjölken! Slopa matmomsen!

Så löd slagorden när tusentals demonstranter samlades på Sergels torg i Stockholm några veckor senare. Under sitt livs första och hittills enda tal sa ­Anne-Marie Norman bland annat: ”Vad vi i Skärholms­kommittén särskilt vänder oss mot är de höga matpriserna. Vi kan helt enkelt inte leva under nuvarande förhållanden.”

Protesterna gav resultat. Skärholmsfruarna fick möta Olof Palme, och regeringen införde några dagar före jul ett prisstopp på vissa mejeri­produkter, bland annat mjölk, grädde och ost. Prisstoppen varade sedan fram till januari 1975, i drygt två år.

68-mentalitet

Men att göra något liknande idag, det tror alltså inte Anne-­Marie Norman på. Och det kan vara ett tecken i tiden, säger Mats Greiff, professor i historia vid Malmö Universitet.

– Det tidiga 70-talet karakteriseras av en slags radikal 68-mentalitet. Man skulle göra sin röst hörd om man tyckte att det behövdes. Det var helt självklart att man gick ut och deltog i olika aktioner och protesterade, säger han och lägger till:

– Idag kan man verkligen se ett skifte. Marknadsliberalismen har blivit en sån helig ko i Sverige att det knappt går att ifråga­sätta den. Vare sig det gäller elproduktion och elpriser eller matproduktion och matpriser.

Sverige har fortfarande har en prisregleringslag som vid ”risk för en allvarlig pris­stegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster” ger regeringen rätt att sätta både pristak, prisstopp och ­hyresstopp.

Ändå har Mats Greiff svårt att se vare sig en modern ­Skärholmskommitté eller ett nytt prisstopp liknande det som Palme införde 1972.

– Man kan alltid hoppas, men det känns rätt långt borta. Nyliberalismen har segrat som ideologi och som tankebild för hur ett samhälle ska fungera, säger han.

– Teorin om att utbud och efterfrågan styr priset kan ju möjligtvis fungera på olika lyxvaror, men det fungerar inte på varor som vi måste ha för att överleva. Vi måste köpa mat oavsett hur högt priset är. Vi måste betala hyra för att få tak över våra huvuden och vi måste ha någon sorts kläder att ha på oss för att överleva.