Tre feministiska segrar som stöpte om Sverige

Lena Sommestad, Tidigare jämställdhetsforskare, miljöminister och ordförande i S-kvinnorna.

– Jag minns min mamma stå i köket och berätta om att särbeskattning skulle införas, berättar Lena Sommestad.

– Hon var yrkeskvinna och såg sambeskattningen som en stor orättvisa. För min mamma handlade det inte bara om pengarna utan också om principen. Hädanefter var det inte mannen som försörjde kvinnan, utan två arbetande individer.

Fram till 1971, då reformen trädde i kraft, gällde sambeskattning för gifta par, vilket ofta innebar att det lönade sig mindre för kvinnan att arbeta utanför hemmet.  

– Särbeskattningen innebar att det lönade sig för gifta kvinnor att arbeta. Kvinnor hade rätt till eget arbete, egen försörjning och ekonomiskt oberoende, säger Lena Sommestad.  

– Man kan tycka att det är lite torrt och tråkigt med en skattereform, men i många familjer slog detta ner som en bomb. Nu var det inte längre modernt med hemmafru.

Därefter följde en rad andra reformer som fri abort, föräldraförsäkring och rätt till barnomsorg.

 – Utan ett ekonomiskt oberoende är du mycket mer utsatt. I många länder bygger välfärden fortfarande på att kvinnan är hustru till någon. Det som gjordes då för 50 år sedan i Sverige var oerhört stort.
 

Uppluckrade könsroller

Leila Qaraee, grundare och ordförande för Kvinnors nätverk.

– Tidigare lärde man sig att killar är tuffa och tjejer är mjuka och svaga, men så är det inte längre. Det finns en medvetenhet i förskola och skola och ett ifrågasättande av traditionella könsroller och det är tack vare feminismen, säger Leila Qaraee.

Hon berättar att hon har barnbarn som går i förskola och skola och att hon ser detta tydligt, både bland personalen men också bland barnen. Hon märker också en förändring gentemot när hennes egna barn gick i skolan. Vid ett tillfälle blev hon kallad till rektorn för att ena dottern hade slagit en kille i klassen.

– Min dotter berättade att killen jämt kallade andra tjejer för hora. Detta hade min dotter sagt till lärare och rektor, men inget hände. När så killen kallade hennes kompis för detta, slog hon till honom, varpå min dotter blev uppkallad till rektorn men inte killen.

Så tror hon inte att dagens skola skulle agera. Men det är inte bara omvärlden som har förändrat sina attityder. Även hon själv har gjort det. Hon berättar om ett tillfälle när hon hade köpt en ny kamera som hon inte visste hur den fungerade. Barnen och deras kusiner var hemma och Leila Qaraee frågade en av kusinerna, en pojke, om han förstod sig på kameran.

– Då blev min dotter upprörd och undrade varför jag frågade honom. ”Vi är lika gamla, varför frågar du honom? Tror du att han kan mera om teknik bara för att han är kille?” Jag insåg att hon hade helt rätt. Jag var inte medveten.  

Daghemsutbyggnaden

Inga-Lisa Sangregorio, författare, tidigare medlem i Grupp 8.

För 50 år sedan, 1975, beslutade riksdagen att kraftigt bygga ut daghemsplatserna och tio år senare, 1985, blev det lag på att alla barn från 1,5 år hade rätt till en daghemsplats. Inga-Lisa Sangregorio var med och stred för detta, bland annat genom att demonstrera på Sergels torg. Något som fick stor uppmärksamhet.

– Vi var inte så många som demonstrerade men vi lärde oss att om man hade plakat och vandrade runt, så såg det ut som om vi var många fler. Hade man också sandwichplakat fick man plats med två budskap, berättar Inga-Lisa Sangregorio.

– På något sätt blir det meningslöst att utbilda sig, jobba och försöka planera sitt liv om det inte finns en daghemsplats. Dessutom anser jag att det är viktigt att barn får umgås med fler vuxna än bara sina föräldrar, oavsett hur trevliga föräldrarna är.

Hennes egna ungar kom inte in på dagis. Daghemsplatserna räckte inte till.

– På daghemmen fanns fina lekplatser som bara var till för daghemsbarnen och jag minns hur avundsjuka mina ungar var.

Familjen löste barnomsorgen med hjälp av en dagmamma.  

Under en period bodde familjen i norra Italien och där fanns en lekskola för alla barn, även för dem vars mammor var hemmafruar.

– Just detta att alla tog lekskolan som så självklar tyckte jag var imponerande. Då tänkte jag att det var konstigt att det inte var så i Sverige.

Till slut fick barnen plats på daghem i Sverige.  

– Det var ett väldigt bra daghem, oerhört lyxigt eftersom det fanns gott om personal. På den tiden.