De demonstrerar ”i vrede och sympati” med Joakim Medin

– Jag betraktar mig som en kollega till Joakim, förklarar Eva Lena Volk för Dagens ETC. 

I många år har Joakim Medin varit gästföreläsare på hennes kurser. 

– Han har alltid varit oerhört uppskattad. Du vet ju hur han är. En skarp och vänlig människa. 

Många av eleverna på skolan har erfarenheter av krig och konflikt, förklarar hon. Andra går på skolans så kallade allmänna kurs, en utbildning som leder till gymnasiebehörighet. 

– Dit kommer det människor som har väldigt tuffa erfarenheter ifrån livet. De har varit med om en social puckelpist. De kanske har fått höra att de är dumma i huvudet, eller så har de varit odiagnostiserade och senare fått en diagnos.

Elevernas bakgrund gör att de känner igen sig i det Joakim Medin berättar och skriver om, säger Eva Lena Volk. 

– Joakim lyfter ofta i sina texter allas önskan att få leva sitt liv i frihet. Han är väldigt bra på att skildra det och prata om det. Ofta när han har varit hos oss kommer det ett gäng mer eller mindre tillknycklade unga män med bakgrund i kriminalitet eller flykt och samlas kring honom. Och han pratar med dem i ögonhöjd. Så han har lämnat eftertryck på skolan.

Ljus i samhällsmörkret

När eleverna på skolan fick höra talas om att han gripits ville de göra något. De bestämde sig för att göra en banderoll. Senare den kvällen åkte Eva Lena Volk till Stockholm, och tillsammans med ett par vänner begav hon sig till turkiska ambassaden på Östermalm.

– Vi gick mellan ambassaden och residenset, i vrede och i sympati med Joakim på alla sätt. Bilar körde förbi, cyklister vinkade, trastarna sjöng, polisen patrullerade runt. Den turkiska fanan fladdrade i brisen. 

Efter ett tag kom en person ut från ambassaden och frågade i en högtalare vad demonstranterna ville. 

– Och då klev jag fram och sa: We have greetings for Mr Erdogan. We want our journalist Joakim Medin to be released. So please pass on the greetings to Mr Erdogan. Jag vet inte vem det var, vad det var för sorts tjänsteman, men han svarade i princip lite förvirrat bara, okej, så då sa jag tack. 

Den lilla gruppen demonstranter blev också fotograferade av en person som kom ut från ambassaden. 

Hur kändes det att bli fotograferad av turkiska statstjänstemän?

– Jag är 63 år. Det är inte mycket som skrämmer mig längre. Det är lätt att identifiera oss som demonstrerade, det är bara att kontakta polisen och fråga vilka det var som hade sökt demonstrationstillstånd. 

Däremot är hon orolig för Joakim Medin. 

– Ja, det är jag faktiskt. Erdogan framstår som en ganska så svårberäknelig, nyckfull person men som ändå konsekvent tar varje tillfälle som bjuds att utöva någon sorts påtryckning och makt. Hela Sveriges ansökningsprocess i Nato var sådan, vilket Joakim påpekade. 

Hon fortsätter: 

– Rubriceringen antyder att de vill ha bort honom. Han är för vass, han är för bra, han har skrivit vid upprepade tillfällen om Erdogans kväsning av demokratin och om kurderna. 

När Dagens ETC pratar med Eva Lena Volk under tisdagen säger hon att hon är på väg till sin folkhögskolas filial i Heby, där hon undervisar i något hon kallar ”ljus i samhällsmörkret”, eller samhällsförändring. Banderollen är med och kommer snart till användning igen. Det är inte alla som vågar vara med på bild, men de är många som berörs och upprörs av Joakim Medins öde, säger Eva Lena Volk.