– Det första jag började göra var att söka jobb, men hon sa ”ta det lugnt, du får in pengar, tänk på vad du faktiskt vill göra istället”. Jag tittade runt och funderade på vad jag har hyfsad erfarenhet av och kom fram till att affärsutveckling på Yrkeshögskolan, med lite inriktning mot turism skulle passa bra, säger hon.

Vad är svårt när man börjar en ny bana?

– Jag är 39 år och har gjort det jag har gjort och att då ­tänka om är svårt. Jag är inte helt säker på den här utbildningen, men ju längre tid det går desto mer intressant tycker jag att det är, säger hon och fortsätter:

– Vid 65 års ålder är det osäkert om man orkar jobba 14 timmar om dagen, oregelbunden arbetstid som man gör på flyget. Jag har funderat lite förut på att ändra yrkesbana. Då sökte jag andra yrken, tullen bland annat.

”Stänger inga dörrar”

Men livet med studier har sina utmaningar, särskilt om man som Anna är van att ständigt vara på språng.

– Eftersom det är distans är det viktigt att man har karaktär. Och går upp och deltar i seminarierna. Mitt problem är att jag inte gillar att sitta still. Det är lätt att hamna i soffan och få ont i ryggen och axlar.

Odlingsintresset får styra

En annan som också valt att skola om sig är Sara-Märta Höglund, 36 år, till vardags journalist med bland annat Svenska Dagbladet som arbetsgivare. Hon har sett försämringar inom journalistbranschen i flera år och när coronan slog till kände hon att det var dags. Nu ska hon utbilda sig till trädgårdsmästare i Enköping med start i mars nästa år.

– Coronan blev en tipping point. Jag började fundera på om jag vill kämpa för det här, eller göra något annat som är mer hållbart för mig i ett längre perspektiv. Jag kände flera gånger om dagen att jag ville kasta datorn i väggen och gå ut i skogen bara.

Intresset för odling, som har funnits med i flera år, eskalerande i samband med programmet ”Trädgårdstider” på SVT och att hon började experimentera hemma på uteplatsen i Hökarängen.

– Under en vecka slet jag upp ogräs, först trodde jag att jag skulle tycka att det var astråkigt, men jag har aldrig känt en sån ro i kroppen. När man jobbar med saker som lever känns det okej att misslyckas också, för att man kan bara rå på det till en viss gräns. Det är skönt tycker jag, på ett existentiellt plan.

Var det ett helt enkelt beslut att börja plugga igen?

– Att söka in var inga svårigheter, men att tacka ja var lite skakigt. Framför allt för att det är en ganska lång utbildning, två år. Jag har inte heller studiemedel kvar för hela perioden och det är småbarn som ska hämtas och lämnas på förskolan.Om man inte har de aspekterna att ta hänsyn till tycker jag att man i nio fall av tio bara ska köra.