De bor fortfarande i bilar

Det är kallt. Trots att temperaturen i dag ligger runt nollan ger snöslasket en rå och bitande kyla. På en väska utanför Ica Supermarket i Krämaren sitter Irina Gherasa, 35 år, med en filt runt benen. Varje dag sitter hon och de andra medlemmarna i släkten på olika platser i Örebro. De sitter både i Marieberg och i centrum och ber om pengar. De tigger eller spelar dragspel för att få mat.

– Vi köper bröd och salami för pengarna. Vi har inga möjligheter att laga mat, säger Irina Gherasa, som har bott i en bil i Örebro i tre månader.

”Jag gör vad som helst”

Familjen Stângaciu, som de tiggande romerna som vi har träffat är släkt med på olika sätt, har kommit till Örebro i omgångar under de senaste åren. Den fria rörligheten inom EU gör att alla EU- medborgare får resa hit och stanna en tid och söka jobb. Efter tre månader måste man  uppfylla vissa villkor och ha tillräckligt mycket pengar för att medlemslandet inte ska behöva betala något socialt bistånd. Uppfyller de inte kraven måste de åka hem. Därför åker romerna till Rumänien några gånger per år för att sedan återvända hit. Flera familjemedlemmar har kommit hit gång på gång under många år. 

Lucian Bujor, 24 år, är Irinas partner och han spelar dragspel utanför Ica och Systembolaget. Han kom till Sverige 2010. Och han är trött på att tigga och spela dragspel. Han vill arbeta med något annat.

– Jag gör vad som helst. Jag kan sopa, tvätta fönster, vad som helst, säger han.

I dag har spelandet inte gett en enda krona. På helgerna brukar det gå lite bättre. En riktigt bra dag kan man tjäna 150 kronor. Pengar som ska räcka till livet här och till släktingar därhemma. 

Livet har inte blivit bättre

Det var ungefär ett år sedan som ETC Örebro träffade familjen Stângaciu för första gången, då liksom nu bor de i bilar på en parkeringsplats. Bilar som är köpta på en bilskrot och som endast kan användas som boende, eftersom bilarna inte är körbara. För att klara kylan tränger de ihop sig i bilarna och använder fler filtar. I bland får de hjälp av en landsman som har en lägenhet där de kan få komma in en stund i värmen och sköta hygienen. 

– Mitt liv har inte förbättrats sedan vi träffades. För två års sedan var situation bättre här. Men nu är det många som inte betraktar oss som människor. Vi är bara tiggare. Det finns människor som spottar eller kastar använt papper i våra burkar i stället för mynt. Men det finns fortfarande snälla människor också, som hjälper oss med pengar, säger Ion Ciurariu, 36 år som kommer från Valea Seaca, Bacau.

Marcutâ Ilas, 17 år, och Albert Stângaciu 19 år kom hit för bara några dagar sedan. De har endast gått i grundskolan. Gymnasiet hade föräldrarna inte råd med. Nu ska de liksom resten av släktingarna försöka försörja sig på Örebros gator.

– Vi längtar tillbaka till skolan. Vi vill avsluta våra studier, men vi har inte råd att fortsätta att gå i skolan, säger Marcutâ Ilas. 

Familjen har inte sökt hjälp från svenska myndigheter och de har heller inte märkt av någon hjälp från kyrkor eller organisationer.

–Vi har inte försökt att söka kommunalt stöd, för vi hörde att vi inte kan få hjälp som EU- medborgare. Den enda hjälp som vi får är från människorna som ger oss pengar eller mat när vi sitter på gatan, säger Lucian Bujor.

Claudia Pricop
Mirja Mattsson