BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det var i januari som Migrationsverket kom med beskedet om att fem asylboenden i länet skulle stängas – däribland Ubec – och för två veckor sedan fick de boende besked om var i landet som de hade blivit placerade i stället. Beskeden om snabba uppbrott och nya bostadsorter mottogs med sorg och oro – särskilt av familjer med barn i skolan och av ungdomar som vill avsluta sin påbörjade utbildning på gymnasiet.
– Det är förödande att bryta skolgången mitt i terminen. Vår erfarenhet är att det tar ett par månader att komma in i rutinerna efter ett uppbrott, men risken finns också att barnen hamnar på orter där det inte ens finns plats för dem i skolan och då får de ingen skolgång alls under resterande termin, säger Torstein Bratvold, ordförande för Ubec.
Andra familjer har ännu fler skäl till att vilja stanna i Umeå. I fem av familjerna har åtminstone en av föräldrarna hunnit skaffa sig ett arbete, och i två av familjerna finns barn med sjukdomar som kräver avancerad sjukvård och habilitering. Detta har dock inte påverkat Migrationsverkets beslut om att familjerna måste flytta till asylboende på annan ort.
Men efter att Ubec och många frivilligarbetare hade gått ut på sociala medier och vädjat till Umeborna om hjälp, hände det saker.
”Det är en fantastisk stad vi bor i”
Via privatpersoner, företag och föreningar har det nu kommit in så pass många bostadserbjudanden att ungefär 70 personer – främst ensamkommande ungdomar och barnfamiljer – kommer att kunna stanna i Umeå, åtminstone tills att barnen och ungdomarna har avslutat vårterminen. Bland annat har Umeå basket erbjudit sina spelarlägenheter fram till att höstsäsongen drar igång igen.
– Det är en fantastisk stad vi bor i – här finns ett väldigt stort hjärta. Jag tror också att det beror på att vi har varit väldigt konkreta när vi har bett om hjälp – att det handlar om att barnen måste få avsluta sin skolgång. Då vill många hjälpa till, säger Torstein Bratvold, som själv kommer att ha en familj boende i sin gäststuga.
En trappa upp leker Melek Alkafagi i våningssängen med grannparets bebis. Hon och hennes föräldrar kom från Irak till Umeå 2015, efter en kort sejour i Boden, och har bott på Umebygden sedan dess. Familjen väntar fortfarande på besked om uppehållstillstånd, men pappa Wesam har jobb på en biltvätt och Melek går på Backenskolan. Hon har fått vänner, men är helst hemma på eftermiddagarna och spelar på mammas mobiltelefon, berättar hon själv på späd svenska. När flyttbeskedet kom fick familjen veta att de skulle placeras i Byske.
– Jag kan nog tala för oss alla här på boendet att vi tyckte att det var ett jättedåligt beslut som Migrationsverket kom med. Min man har ju jobb och det är inte lätt att bara få ett nytt arbete efter en flytt. Vi tycker dessutom om Umeå och vill inte härifrån, säger Asraa Alkafagi.
Nu kan dock familjen flytta till en etta på Hedlunda, medan Melek går färdigt sin termin och medan de väntar på beskedet om uppehållstillstånd. De får en smula andrum, medan de själva försöker hitta ett mer långsiktigt boende.
Sorg och vemod
Inne på kontoret sitter delar av styrelsen av Ubec och undrar vad de egentligen ska göra av alla erfarenheter som de har fått genom att driva asylboendet. Torstein Bratvold, Liecelott Omma och Åsa Ögren ska snart packa, städa och summera. I dag, den 17 mars, upphör Ubecs avtal med Migrationsverket, men några boende blir ändå kvar till sista mars. En stor flytt får ta sin tid.
– Det är både sorg och vemod när man ska skiljas från människor som man har levt med i ett och ett halvt år. De är starka, positiva och målinriktade. Men sedan är ju många förtvivlade – de steg som de har tagit i sin integration bryts bara upp, säger Torstein Bratvold.
Ubec har varit ett nav
Ubec har drivits som ett socialt företag, där vinsten på 2 miljoner kronor har återinvesterats i verksamheten. Sedan starten 2015 har de lyckats förhandla till sig svenskundervisning på SFI-nivå för de boende, erbjudit olika aktiviteter och raggat praktikplatser via företag. Ubec har varit ett nav, där många engagerade har kunnat mötas, men det har också varit en språngbräda ut i det svenska samhället för de asylsökande.
– Integration börjar redan under första dagen i Sverige. Många vill bo där deras landsmän bor, men om man tidigt får jobb och skola till barnen, så är det där som man stannar. Har vi verkligen råd att låta de här människorna flytta till Rosengård, Järfälla och Södertälje, när det är här som de behövs? undrar Åsa Ögren och Torstein Bratvold.
– Vi ställer oss frågan vem det egentligen är som är ansvarig för integrationen. Det är inte Migrationsverket, för det ingår inte i deras uppdrag. Men vi kan genom vårt sätt att arbeta, visa på att de asylsökande verkligen kan etablera sig i samhället, för det har vi lärt oss under resans gång. Men nu är den resan slut.
