Peter Frövén, arbetsmiljöombudsman på If Metalls förbundskontor, är en av dem som svarade på enkäten. Han menar på att anledningarna är mer komplexa än vad det kan framstå vid första anblick.

– Förstå mig rätt, det här ingenting vi rycker axlarna åt. Men för IF Metall så handlar det bland annat om en stor registerrensning. Många som har slutat eller bytt jobb har försvunnit i samband med det, vilket troligtvis märks i siffrorna. Dessutom handlar det om en strukturförändring i hela samhället, vi har inte längre lika många stora företag.

Enligt honom har det minskningen inte fått några större effekter för medlemmarna. Däremot märker han att det blivit allt svårare att rekrytera regionala skyddsombud.

– Det är det färre personer som orkar ta sig an uppdraget regionalt. Många har mycket svårare idag att slita sig loss från arbetsplatsen, andra vittnar om dåligt samvete när de inte kan vara lika närvarande på sin egen arbetsplats.

Press från kollegor och chefer

Samtidigt menar Frövén att siffrorna gett IF Metall anledning att se över frågan.

– Det är viktigt att vi inte glömmer bort att det är arbetsgivaren som är ansvarig för arbetsmiljön. Men om vi inte får till den goda samverkan så är det människors liv och hälsa som står på spel. Det handlar om dödsolyckor, men också om möjligheterna till ett bra liv även efter pensionen. Det här är någonting som vi kommer behöva ta tag i, utreda och se vilka lösningar vi kan komma fram till.

Men ett skyddsombud på en LO-ansluten arbetsplats som vill vara anonym menar på att det tuffa klimatet är den bidragande orsaken till att färre vill ta sig an uppdraget.

– Jag upplever en press från kollegor men framför allt från chefer, det har blivit en tuffare jargong. Man förminskas och bemöts med personangrepp framför sakliga diskussioner. Jag har i perioder känt mig jagad, och även hotats med omplacering. Då skyller företaget på annat, men jag förstår att det handlar om mitt fackliga uppdrag.

Enligt skyddsombudet är det många som till slut inte orkar mer.

– Många skyddsombud som jag känner har slutat eftersom de helt enkelt inte kan ge mer, man bryts ner. Det är ett otacksamt arbete på många sätt. Det som är värst är när cheferna försöker ’psyka’ en, de påbörjar ofta en slags övertalningskampanj och hoppas att man bara ska ge sig. Så ska inte en samverkan se ut, säger hen och fortsätter:

– Vi behöver stöttning, av våra lokala klubbar såväl som riksorganisationen. IF Metall har flera gånger sagt att man satsar på skyddsombuden, men vad hjälper fler kurser om vi inte får stöd på våra arbetsplatser?

Tufft under pandemin

Även Johan Ingelskog, avtalssekreterare på Kommunal anser att utvecklingen är oroväckande.

– För Kommunals del handlar det också om att man tidigare var arbetsplatsombud och skyddsombud samtidigt, nu har många valt det ena eller andra spåret. Vi behöver också rekrytera fler och det är något vi är självkritiska över. Samtidigt vittnar många om att det blivit tuffare och att skyddsombuden ofta hamnar i kläm mellan uppdraget och arbetsgivaren.

Han menar också att en ökad utsatthet bland skyddsombuden kan ha spelat in.

– Det är ett tuffare klimat idag och en hårdare press på skyddsombud. De som hör av sig till oss känner sig mer utsatta.

Som exempel tar han situationen för Kommunals skyddsombud i fjol när pandemin bröt ut.

– Då ställde de krav på skyddsutrustning och många upplevde att arbetsgivare skyllde på dem när verksamheten inte kunde rulla på som vanligt, trots att det är skyddsombudens roll att ställa krav så att arbetsgivare kan säkerställa medarbetares hälsa och välmående.

Vad tror du att detta kan få för långtgående konsekvenser?

– Vi kommer få tysta arbetsplatser, med en sämre arbetsmiljö som följd. Medarbetare som säger vad de tycker och tänker är avgörande för våra verksamheter.