Den så kallade Gävle-imamen Abo Raad var tillbaka i moskén vid fredagsbönen den 1 november. Efter att ha suttit drygt ett halvår i förvar, på grund av att han bedömts vara en säkerhetsrisk av fyra instanser, togs han emot med öppna armar.
– Det känns bra att han är tillbaka hos sin familj och sin församling, sa Mirzet Hadzic, en av alla moskébesökare som passade på att krama om honom, till SVT som var på plats i vimlet i Gävle.
Men det är inte alla muslimer som är lika glada. Många känner oro, eftersom Abo Raad har pekats ut som en av de militanta islamisternas ledare i Sverige.
Gefle Dagblads omfattande granskning av kretsen kring al-Rashideen-moskén i Gävle har bland annat visat hur Abo Raad har hyllat IS framgångar i Syrien och Irak, samlat in pengar till självmordsattacker och gjort uttalanden om att homosexualitet bör bestraffas med döden – händelser som han dock själv förnekar.
Sex utvisade predikanter
Abo Raad, som fått sin religiösa skolning i Saudiarabien, är en av de sex extremistiska salafistiska predikanter som i våras spärrades in i förvar, efter att Säkerhetspolisen, Säpo, bedömt dem som hot mot rikets säkerhet. Säpo anklagade männen för att ha bidragit till radikalisering och för att ha medverkat till att andra personer rest från Sverige för att ansluta sig till terroristorganisationer. Utvisningsbeslutet överklagades ända upp till regeringen, som för ungefär en månad sedan bestämde att de muslimska ledarna ska utvisas. Det är därmed fyra instanser, Säpo, Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen och regeringen, som bedömt predikanterna som säkerhetshot.
– De insatser som Säkerhetspolisen gjort inom ramen för lagen om särskild utlänningskontroll syftar till att få personer som är ett säkerhetshot utvisade. Det kan i sin tur bidra till att minska tillväxten i extremistmiljöerna och det här är ett av flera sätt vi arbetar på, säger säkerhetspolischef Klas Friberg.
Inte dömda för brott
Trots detta går det i praktiken inte att utvisa personerna, eftersom de riskerar att torteras och dödas i de länder dit de skulle ha utvisats (Irak, Syrien och Egypten).
Den principen fastslås både i utlänningslagen och i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det är heller inte möjligt att fortsatt hålla personerna inspärrade, eftersom de inte är dömda för något brott.