Det handlar om att thailändska bärplockare haft stora problem med att komma till Sverige i år, på grund av reserestriktionerna under coronapandemin

I förra veckan gavs till slut klartecken från arbetsdepartementet i Thailand.

Men hur kommer det sig att runt 90 procent av blåbärsplockningen i Sverige utförs av thailändska risbönder?

Mats Wingborg är en av Sveriges främsta experter på bärplockarbranschen. Som journalist har han skrivit en rad reportage och rapporter om industrin, och gav 2013 ut boken ”Blåbärssverige – En resa bland bärplockare, brutna löften & framtidsdrömmar”.

Han menar att kommersiell bärplockning är grovt undervärderat som yrke, vilket är ett av skälen bakom att professionella yrkesmän från Thailand åker till Sverige för att plocka bär istället för arbetslösa svenskar.

Kan plocka 150 kilo om dagen

– Många tänker på bärplockning som en enkel sysselsättning. Men det är stor skillnad på att plocka en dag för nöjes skull och på den kommersiella plockningen, säger han och beskriver hur arbetet är upplagt.

– De plockar över 100 kilo per dag, ibland upp till 150 kilo, i två månaders tid. De måste vara i väldigt bra fysisk form. Det behövs bilar som kan frakta dem och bären långa sträckor. Och det krävs kunskap och kartor om var blåbären finns. Det är ett krävande jobb på många sätt.

Bärplockarna har ofta varit här flera somrar i rad och har därför bra kunskap och egna kartor med thailändska namn på platserna, berättar Wingborg.

– De är i väldigt bra fysisk form och har kunskap om hur plockningen går till. Jag har själv varit tävlingsplockare och har inte en chans att plocka i närheten av lika mycket. Och om man ska ersätta de thailändska plockarna så måste man också hitta folk som är villiga bo på de här anläggningarna i Norrlands inland i två månader.

Bärplockningen är indelad i två kategorier.

Dels det så kallade ”turistplockandet”, där ”fria plockare”, vem som helst, kan plocka bär och sälja till bäruppköpare.

”Bossar” utnyttjar bärplockare

Enligt svensk skattelagstiftning är det tillåtet att sälja bär för upp till 12 500 kronor skattefritt.

Regeln gäller dock inte för personer som kommer från länder utanför EES-området, som Ukraina och Moldavien, som får sälja hur mycket vilda bär de vill till bäruppköpare utan att betala skatt.

Bland de fria plockarna finns ofta mellanhänder som rekryterar och organiserar plockarna och tar ut en mellanskillnad innan bären säljs vidare. I den gruppen har det förekommit att bärplockarna har blivit utnyttjade.

– Det finns domar, där ”bossar” som de kallas, har blivit dömda för människohandel, säger Mats Wingborg.

– Men i juridisk mening så är det inte svartjobb eftersom de inte jobbar, utan säljer bara en vara till en bäruppköpare. De har ingen formell arbetsgivare.

Den andra kategorin är den kommersiella bärplockningen.

Där är bärplockarna anställda, nästan uteslutande av thailändska bemanningsföretag, som förbinds att uppfylla vissa villkor.

Bland annat krävs att bemanningsföretagen ordnar transport och boende, utan risk för trängsel, samt att de kan garantera en lägstalön för säsongsarbetarna på 22 049 kronor i månaden, enligt ett hängavtal från Kommunals kollektivavtal.

I år väntas omkring 2 000 bärplockare komma hit från Thailand, betydligt färre än de runt 6 000 som var här i fjol.

Varierar från år till år

Även inom den kommersiella bärplockningen finns många problem. Bland annat att thailändarna tvingas ta lån för att betala flygresan och boendet i Sverige.

– Första månaden går åt helt till att betala tillbaka lånen och den andra månaden kan de tjäna pengar, säger Mats Wingborg.

Som risbonde i Thailand tjänar de runt 3 000 kronor i månaden, enligt Wingborg.

Grundlönen kan bli högre om de plockar mer än den avtalade nivån, som ofta ligger på runt hundra kilo om dagen.

Det förekommer också att de som inte når upp till nivån får ut under minimilönen.

– Jättemånga har blivit lurade på pengar. Det är väldigt ogenomskinligt och svårt att kontrollera. Plockar du mindre får du inte alltid ut din garantilön. Det är ett problem att det är så olika från år till år hur mycket bär det är, det blir en chanstagning där risken till stor del lagts på plockarna.

Ett annat problem är att de jobbar mycket övertid och att de kör långa sträckor i bilar av dålig kvalitet.

– Trafikolyckor är ett stort problem.  

Svenska bär blir hudkräm i Japan

Under det dryga decennium som Mats Wingborg har följt och granskat bärindustrin har han sett många framsteg. Som att Kommunal började engagera sig och skrev kollektivavtal. Att Migrationsverket började kräva avtal av företagen, där de tvingas visa upp att de garanterar att betala ut löner. Och att företagen har upprättat sociala koder som förbättrar villkor.

Men förutom alla arbetsrelaterade problemen ser han ett stort fel i hela systemet.

– Det är ju absurt att plockare flyger hit från långt bort och att vi sedan exporterar allt långt bort tillbaka till Asien. Det är ohållbart ur klimatsynpunkt. Men också för att vi tar tillvara på våra råvaror väldigt dåligt. Köper du bär på Ica idag så är de oftast inte svenska. De svenska blåbären är så extremt nyttiga att de blir hudkräm i Japan istället. Det behövs offentliga satsningar och forskning. Bären skulle verkligen kunna tas tillvara jättemycket bättre.