BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I Sverige är som bekant situationen en annan. 1973 infördes 40-timmarsveckan i Sverige, sedan dess har inga framsteg gjorts för att genom lagstiftning förkorta arbetstiden. Men inom kollektivavtalen har mycket hänt – för tjänstemännen. Inom LO-kollektivet är 40-timmarsveckan fortfarande norm, och till viss del kan det förklaras med att väldigt många jobbar ofrivillig deltid. Det menar Kent Ackholt som är ombudsman på LO med ansvar för arbetstidsfrågor.

– Det finns givetvis ett önskemål om att jobba mindre. Vi har ju gått från en ganska lång arbetstid till att landa på 40 timmar per vecka. Det finns förbund som har lägre arbetstid, och ett tryck från många andra förbund som också vill komma ner i tid. Men det måste vägas mot andra förbund som vill jobba heltid, säger han.

Prioriterar heltid

I många branscher inom LO-yrkena är det upp emot 75–80 procent som jobbar på visstidsanställningar, med korta kontrakt eller på ofrivillig deltid. Då ser prioriteringarna annorlunda ut, menar Kent Ackholt. 

– Det är mycket viktigare för dem att de ska kunna livnära sig på sina yrken än att de ska kunna få jobba mindre.

Bland flera industriförbund, många av dem mansdominerade, finns det modeller där man med en timbank kan få en mer flexibel arbetstid.

Inom kvinnodominerade branscher som handeln, hotell- och restaurang och vård och omsorg väger frågan om rätt till heltid tyngst.

– Skillnaderna är väldigt stora mellan respektive kollektiv, säger Kent Ackholt. 

Av Sveriges 4,2 miljoner anställda i åldern 16–64 är det runt 15 procent som jobbar deltid. Men det är en stor övervikt av arbetaryrken bland deltidanställningarna. Och inom LO-kollektivet har mer än hälften av kvinnorna deltidstjänster medan bara 17 procent av männen. 21 procent av arbetarna och tolv procent av tjänstemännen är tidsbegränsat anställda.

LO-män har mest övertid

Samtidigt som 96 procent av arbetarna i Sverige jobbar 40-timmarsveckor är övertiden också vanligast inom LO-yrken. Det är framförallt inom den mansdominerade industrin och dito byggbranschen som övertidsarbetet är vanligt idag.

När vi på 70-talet lagstiftade om kortare arbetstid var det efter en tid av en kraftig produktivitetsökning. Sedan 1980 har visserligen BNP per arbetad timme fortsatt att stiga, men sedan finanskrisen har den inte ökat med mer än ett par procent per år. Kent Ackholt på LO menar att det är en del av förklaringen till att den lagstiftade arbetstiden inte sjunkit på 40 år.

– Det har gjorts beräkningar som visar att om man sänker arbetstiden generellt med fem timmar så ger det ett produktionsbortfall på nio procent. Och där har vi väl svaret, det finns inte ekonomi till det helt enkelt, säger han. 

Ska hitta ny linje

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt berättade nyligen i en intervju i Dagens ETC att partiet vill driva frågan om en generell sänkning av arbetstiden genom lagstiftning i valrörelsen. Och precis som Fi argumenterar partiet mot synen på att en arbetstidsförkortning skulle vara omöjlig att driva samtidigt som frågan om rätten till heltid.

På LO håller man just nu på med en intern utredning för att utverka en ny hållning i frågan, men de 14 förbunden har ofta väldigt skiftande förutsättningar, vilket kan göra det svårt att hitta en gemensam linje. I bästa fall skulle frågan kunna bli ett sätt att lösa hur vi ska få folk att orka jobba längre, för att sedan få ut en dräglig pension, tror Kent Ackholt. 

– Många av våra medlemmar orkar faktiskt inte fram till normalt pensionsdatum idag, säger han.