Flera av kommentarerna till Dagens ETC:s artikel i söndags om Karin som förföljts av samme man i elva års tid andas samma frustration över svårigheten med att stoppa den som gör sig skyldig till olaga förföljelse.

Dagens ETC har bett två experter, utredare Marcus Fürstenbach vid Nackapolisen och Dennis Martinsson, doktor i straffrätt vid Stockholms universitet, titta på de domar som fallit mot Karins stalkare för att förklara hur hans förföljelse kunnat pågå under så lång tid utan att mannen dömts till annat än böter, medan Karin tvingats på flykt.

– Min spontana reaktion är att det här är väldigt svårbevisade brott. Även om magkänslan säger att allt hon säger är sant går det inte att bortse från mannens förklaringar att han inte visste, inte förstod. Jag kanske inte tror på dem, men mitt jobb är ju att samla in bevis för att hans berättelse inte är rimlig, säger Marcus Fürstenbach.

– Jag gissar helt enkelt att bevisläget varit för dåligt för att åtala för olaga förföljelse. Som utredare tittar jag bara på det vi kan bevisa och sen lämnar jag en rekommendation till åklagare som i sin tur bestämmer vilket åtal som ska väckas.

Måste ha bevis

Att väcka åtal är inte heller så enkelt som man kanske tror. Innan ett sådant väcks måste åklagaren ha tillräckligt med bevismaterial för att motivera ett visst åtal. Om det inte finns riskerar åklagaren att göra sig skyldig till tjänstefel.

– Ja, en åklagare har åtalsplikt för sådant som faller under allmänt åtal, men man måste också vara någorlunda säker på fällande dom. En åklagare får inte dra till med något som den från början vet är kört. Jag kan tänka mig att åklagaren i det här fallet tyckte att det var för få och för milda gärningar för att räcka till fällande dom för olaga förföljelse, säger Dennis Martinsson.

Med tanke på att vi här har en kvinna som stalkats i elva år – är lagen tandlös?

– Jag tycker inte att det nödvändigtvis är något fel på lagtexten. Tanken bakom är rimlig. För att det ska bli tal om olaga förföljelse måste det det handla om upprepade brott som kränker brottsoffrets integritet. Det här brottet är ju annorlunda till sin karaktär. Det handlar om att samla ihop flera brott som i sig inte är så grova, men som tillsammans blir det. Då måste man ställa högre krav på bevisen, säger Dennis Martinsson.

Ett annat problem är att preskriptionstiden för flera av de brott som tillsammans kan ligga till grund för åtala om olaga förföljelse är så korta.

– I en av domarna står att saker hänt tidigare som inte ingår i bedömningen av fallen. Det här kan man fundera på om det inte borde ingå ändå för att förstå sammanhanget kring gärningarna, men ja, preskriptionstiden sätter käppar i hjulet, säger han.