Så kängorna torkade ihop till ett monument över förlorade ambitioner.
På senare år har vandringslusten rehabiliterats, och det har blivit rätt många mil på utländska och svenska leder. Inte så att jag kommit ut som pilgrim, men av någon anledning har det känts allt mer attraktivt att spatsera runt i berg, skog och mark.
Jag är tydligen inte ensam. Enligt en undersökning (Svenska Turistföreningen, STF) är numera en fjärdedel av befolkningen aktiva vandrare. Som semesteraktivitet står vandring rentav i högre i kurs än shopping. Hellre fjällen än Gekås i Ullared alltså.
Det talas om en trend, en livsstil. Vandrare skriver böcker och bloggar, samlas i Facebookgrupper och tipsar varandra om turer och utrustning, delar bilder och lajkar. Paradoxalt kanske. De flesta säger sig vilja ”komma ut i naturen” och ”uppleva tystnad och lugn” (enligt STF:s undersökning). Men även tystnaden verkar vi vilja dela.
Trenden till trots är det många som aldrig kommer ut. Kanske för att de saknar bil. Kanske för att de räds ödsliga fjällandskap där barnens paddor saknar täckning. Kanske för att de inte tror sig ha orken. Kanske på grund av kunskapsluckor.
Av den sista anledningen satsar STF och Friluftsfrämjandet på folkbildning, på att sprida information. På hemsidorna finns utförliga guider, packlistor och tips på boenden och turer.
Senast i fjol lanserade STF tolv ”signaturleder”, ett urval av landets mest spektakulära vandringar, från norr till Söder. Inklusive information om hur man tar sig dit.
Faktum är att du ofta kan ta tåget eller bussen långt upp i fjällvärlden, till exempel till Sarek. Men du behöver faktiskt inte förlägga äventyret till Lappland. Dalafjällen ligger bara några timmar från Stockholm, och det finns gott om fina leder på överkomligt avstånd från städerna. Allt fler upptäcker låglandslederna i södra och mellersta Sverige, som Skåneleden, Östgötaleden, Sörmlandsleden och Upplandsleden.
Den som drar sig för att övernatta i tält eller vindskydd kan gå mellan vandrarhem eller ta dagsturer. Då blir också packningen betydligt lättare och vandringen behagligare.
Utrustning då? Prylar? Behöver man sådant? Både ja och nej. Det underlättar helt klart att ha rejält på fötterna, en lättburen ryggsäck, underkläder i funktionsmaterial och en hyfsat regntät skaljacka – åtminstone om man ska upp i fjällen. Men det behöver inte vara det dyraste, och man behöver inte fylla en säck med gadgets.
Budskapet blir alltså: snöra på dig kängorna innan de torkar ihop.
Jämtlandstriangeln
När svenskarna röstar med fötterna vinner Jämtlandstriangeln. Otaliga sulor har nött lederna sedan den första fjällstationen smälldes upp 1890. Och visst är det dramatiskt, men ändå rätt lättforcerat. När jag vandrade här försökte vi slå upp tältet i storm och spöregn. Nästa gång blir det säng och lättare packning. Man kan vandra i tre dagar mellan STF:s tre fjällstationer (Storulvån, Sylarna, Blåhammaren), där man käkar trerätters middag, bastar och sover gott. Dagsturerna är 12–18 km, alltså mer rekreation än strapats. Den som vill dryga ut färden kan ta en omväg eller bestiga en topp, som Storsylen (1762 m).
Så tar du dig dit: Tyvärr går det inga tåg till Duved sommartid, så det mest klimatsmarta är tåg till Östersund och därifrån hyrbil, om du inte har en elbil.
Mer info på: svenskaturistforeningen.se/guider-tips/leder/jamtlandstriangeln
Skuleskogen
Du kan vandra en vecka längs Höga kustenleden, men den som vill uppleva världsarvet över en helg ska satsa på Skuleskogens nationalpark. Man kanske inte stöter på trollet Skord från Kerstin Ekmans ”Rövarna i Skuleskogen”, men väl en förtrollad natur med gammelgranar, mossa, myrar, stenfält, klarvattensjöar och gigantiska klippblock. Slåttdalsskrevan, med dess 40 meter höga väggar, är ett måste, liksom havsutsikten från berget intill. Det finns flera stugor och vindskydd att övernatta i. Vi sov skönt i de mindre ockuperade stugorna på Tärnättholmarna och badade i havet.
Så tar du dig dit: Tåg till Örnsköldsvik, sedan buss (linje 50) mot Härnösand som stannar vid Skuleberget på begäran. Därifrån är det 8 km till entré Syd längs Höga kustenleden.
Mer info på: sverigesnationalparker.se/park/skuleskogens-nationalpark
Grövelsjön
Grövelsjön är den ultimata kompromissen. Fjällandskap, men inte Sarek. Barnvänligt, men inte Skara Sommarland. Traska på fina leder, balansera över fjällbäckar och ligg utsträckt i renlaven och njut av lugnet. Sist vandrade jag här i början av juni. Lite väl tidigt kanske, en del snö låg kvar på höjderna, men å andra sidan noll mygg och vidsträckt enslighet. Man utgår från STF:s fjällstation eller stugbyn intill och gör avvägda dagsturer. En variant är att åka båt till Sylen på norska sidan och ta sig tillbaks via Långfjället (15 km) eller Linnéstigen (12 km). Barnfamiljen kan ta en tur till Silverfallet eller bestiga Jacobshöjden.
Så tar du dig dit: Tåg till Mora och därifrån länsbuss.
Mer info på: grovelsjon.com
Tyresta nationalpark
Bara två mil från Stockholm ligger södra Sveriges största urskog. Från Tyresta by – där det också finns ett café – söker man sig in i nationalparken på lättrampade vandringsleder. Man passerar stora tallar, hällmarker, mossar och skog som repat sig efter en omfattande brand 1999. Som upplagt för en halvdag eller heldag med familjen, kanske med ett dopp i någon av skogens nio sjöar. Alternativt en längre tur längs Sörmlandsleden, med övernattning i tält. En bra start för storstadsbon som vill komma igång med vandringen.
Så tar du dig dit: Buss 807/809 från Gullmarsplan till Tyresta by, eller buss 834 från Haninge.
Mer info: sverigesnationalparker.se/tyresta
Omberg
Enligt legenden ska en jätte ha kommit ridande över Vättern för att fria till drottning Omma. Men ekipaget gick genom isen och försvann i djupet, till Ommas bedrövelse. Hennes tårar orsakar fortfarande dimma över Omberg, sägs det. Den typen av sagor är alltid skojiga, men Omberg erbjuder också en av Mellansveriges bästa vandringar, med fornborgar, bokskogar, ekhagar och ståtlig utsikt över Vättern. Omberg runt är en rejäl dagstur på 26 km, som kan kapas i norr och bli cirka 18 km. Passa på att besöka Ellen Keys Strand och Alvastra klosterruin. Ta med matsäck och vatten. Övernatta kan man göra på STF:s vandrarhem Stocklycke. Den som vill ge sig ut på en längre strapats kan fortsätta längs Östgötaleden.
Så tar du dig dit: Tåg till Mjölby, sedan buss till Alvastra gård eller Hästholmen.
Mer info: svenskaturistforeningen.se/guider-tips/leder/signaturled-omberg
Vandra med barn
Men barnen då? Kan de vandra? Absolut. Som med allt annat får man anpassa aktiviteten efter barnets förutsättningar. Det är högst olämpligt att släpa med sig en sjuåring till toppen av Kebnekajse, men kortare dagsturer i framkomlig terräng klarar de flesta av. Riktigt små barn kan sitta i en bärsele eller bärstol. Förbered familjen genom att promenera mycket i vardagen. Börja gärna i ett närbeläget naturreservat.
Några tips för att förhindra ett trauma: Gå korta etapper och ta många pauser. Gör det mer till ett äventyr än ett motionspass. Sök efter växter, djur och stenar. Ta bilder tillsammans. Berätta saker längs vägen. Sjung sånger. Tänk på att inte förvandla barnet till en termos med fuktsamlande bomull, tjocka tröjor och galon. Samma regel gäller som för vuxna: lager på lager av funktionsmaterial, sköna och täta kängor, regnställ eller poncho i ryggsäcken. Och ta alltid med dig mutor i form av varm choklad och vandringsgodis.
Tre nyckelsajter
svenskaturistforeningen.se
friluftsframjandet.se
sverigesnationalparker.se
Tre Facebookgrupper
Vandringsleder i Sverige (54 000 medlemmar)
Vandring och vildmark (19 000 medlemmar)
Vandrarna (17 000 medlemmar)
Bästa apparna
Viewranger, betalapp med offlinekartor
Fjällkartan, gratis offlinekartor
Fem boktips
Vandra i fjällen (Calazo) Staffan Ekholm
Vandra (Natur & Kultur) Angeliqa Mejstedt
Fjäll – våra skönaste turer till fots och på skidor (Votum) Lena Hedman, Erika Enequist
Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar (Calazo) Fredrik Hjelmstedt, Jonas Sundvall
Nationalparker i södra Sverige (Vildmarksbiblioteket) Staffan Söderlund, Marie Sjöström
