Om det finns en koppling mellan publiceringen och sprängningen går inte att säga, åtminstone inte i nuläget. Men uthängningen sticker ut i det svenska medielandskapet och Expressens publicistiska val har rönt en del uppmärksamhet på sociala medier.
Tidningen har tagit aktiv ställning för att tidigare än vanligt publicera namn och bild på gängkriminella. Det krävs eftersom läget är så allvarligt, skriver biträdande chefredaktör Karin Olsson i en krönika från den 15 september i år.
Men vad finns det för risker?
Större allmänintresse
Medieombudsmannen Caspar Opitz vill inte uttala sig om specifika fall, men anser i allmänhet att det i gängkontexten finns större möjligheter för en publicist att namnge, eftersom allmänintresset har ökat så mycket.
– Med det menar jag inte att man ska namnge folk till höger och vänster, men är man en ledande person inom ett kriminellt nätverk som ansvarar för att människor skjuts ihjäl på gatorna, så får man tåla att namnges.
Den utpekade 22-åringen är dock ingen ledarfigur. Dessutom består beläggen för att han är skyldig till de brott som han är misstänkt för än så länge just bara i en misstanke – om än stärkt av "sannolika skäl". Så varför har Expressen valt att gå ut med namn och bild?
Hårdare hållning
I vissa delar av X tycker man att det beror på att den utpekade mannen är ”svensk”. Hade det varit en somalier så hade man aldrig hängt ut personen, hävdar en användare.
Klas Granström, ansvarig utgivare för Expressen, tvekar inför om man över huvud taget ska förhålla sig till sådana teorier.
– Men jag tänker att de som läser vår tidning ser ju att det där inte stämmer.
Redan i februari fördes en medietetisk diskussion efter Expressens publicering av av namn och bild på två ledande figurer inom de svenska gängen, bland annat Rawa Majid, ledare för det kriminella nätverket Foxtrot. Den 26 januari, när Expressen publicerade namnen första gången, rörde det sig ännu om obekräftade uppgifter.
Har namnpubliceringen av 22-åringen att göra med er nya, hårdare hållning gentemot gängkriminella?
– Det här är ett helt vanligt utgivarbeslut. Vi tar massor av sådana varje dag. Men generellt kan jag säga att vi vill kunna berätta så mycket som möjligt i just det här exceptionella läget. Publiceringen är nog både ett resultat av det resonemanget och av nyhetsläget.
Ni publicerar namn och bild på en person. Dagen efter sker ett sprängdåd på den här personens adress. Hur ser du på det?
– Några kopplingar mellan våra eller andras publiceringar och de händelser som sker har inte bekräftats. Och här är det extremt viktigt, tycker jag, att istället för att hålla på och bedöma vad det kan få för effekter i andra och tredje led, så måste man komma ihåg vad som är uppdraget. Om man inte rapporterar om det som är kopplat till de här händelserna, så får vi ett väldigt stort problem för journalistiken. Så vill inte jag se utvecklingen.
Även Caspar Opitz är inne på att konsekvensneutralitet är ett viktigt värde i sammanhanget – även om han anser att namnpubliceringen av 22-åringen är ovanlig.
Aktiv nazist?
Expressen beskriver mannen som ”utpekad nazist”, vilket är en del av anledningen till att det blir relevant att publicera namn och bild, säger Klas Granström.
Men Expos researcher My Vingren hävdar att 22-åringen har lämnat den högerextrema sfären för gängkriminaliteten.
Aftonbladet klandrades nyligen av Mediernas Etiknämnd, för att ha beskrivit en sverigedemokratisk politiker som ”aktiv nazist”: ”Såvitt MO uppfattat saken upphörde anmälaren att delta på extremistiska forum efter 2013”, skriver Medieombudsmannen på sin hemsida.
Hur ser du på detta i förhållande till Expressens publiceringar?
– Jag skulle aldrig få för mig att gå in i en diskussion om medieetiska bedömningar som är gjorda av de organ som vi har, och Aftonbladets publiceringar hade helt andra förutsättningar, säger Klas Granström.
– Men jag ser det som helt naturligt att rapportera om vem 22-åringen är och var han kommer ifrån i anslutning till det som har hänt.
Är man aktiv nazist, så får man tåla att bli uthängd med namn och bild, säger Caspar Opitz. Om detsamma gäller för våldsverkare inom gängen är svårare att säga, tycker han.
– Det beror nog på vilken roll man har i gänget och vad som går att belägga. Men det är klart, är man ute och skjuter och dödar i parti och minut, så får man nog tåla att namnges.
