Jag har idag valt att avbryta samarbetet med Kajsa Ekis Ekman. Det är inget lättvindigt beslut. Det ska det inte vara. Och jag vill därför förklara anledningen – och även hur vår publicistiska idé om en mer öppen, spretande ledarsida samtidigt har kommit till vägs ände.

Det var mitt beslut att publicera artikeln om Kyiv Independent. Jag har inte ändrat mig på den punkten. 

Håller jag därför med själv om alla slutsatser och tankegångar? 

Nej. 

Hade jag själv valt att skriva den nu, när Ryssland maler ner östra delarna av Ukraina med ofattbara mänskliga konsekvenser? 

Nej. 

Men den faller inom ramen för vad som är tillåtet att förmedla på vår ledarsida. Både att problematisera Azov och en hyllad mediekanals finansiering och bakgrund. 

Är den då att betrakta som tidningens officiella linje? 

Nej.

Jag måste förklara hur Dagens ETC startade, 2014, med en ledarsida som inte skulle vara som alla andra, som inte skulle vara tidningens linje, utan fungera som ett paraply för en vänster och för en grön rörelse. En plats med högt i tak. Där skribenter kan hålla med varandra eller tvärtom driva helt olika perspektiv. Det har uppstått konflikter. Men också intressanta brytningar. 

Ändå, det går inte längre.

2022 är inte 2014. Politiken är annorlunda. Journalistiken är annorlunda. Dagens ETC är annorlunda. Vi växer som tidning. Allt fler läsare förväntar sig just en linje. Det här har vi arbetat med en tid, att göra om till en mer klassisk ledarsida, där en ledarredaktion representerar tidningen och blir dess röst, medan ett antal ledarkolumnister kompletterar med sina åsikter. Nu blir det projektet ännu viktigare. 

För jag kan inte längre förklara för prenumeranter och andra hur en skribent kan framföra något på en ledarsida som inte nödvändigtvis speglar vad tidningen tycker. Som kanske är raka motsatsen. 

Det här har blivit mer uppenbart senaste åren. Och tilltagande obekvämt för mig som publicist. Jag har konsekvent hävdat yttrandefrihetens egenvärde, försvarat vår modell – även när texter egentligen inte förtjänat det. 

Men inte längre. 

Vi måste göra annorlunda. 

Tydligare linje.

Tydligare gränsdragning.

En aspekt här är också att en skribents gärning fortsätter långt bortom tidningen, inte minst i sociala medier, och att läsare fullt naturligt betraktar en skribent utifrån alla kanaler, inte bara den artikel som publiceras i Dagens ETC.

Dagens ETC avgör alltid efter eget huvud vilken journalistik som publiceras, på ledarplats och på nyhetsplats. Det har varit oerhört viktigt för mig, att inte famla efter det hörn där gillande för stunden kan tänkas uppstå, eller att genast vika ner mig för diverse drev.

Så varför gör jag nu detta?

Inte för att väldigt många reagerat negativt. Utan för att Kajsa Ekis Ekman skriver i sociala medier att Russia Today, RT, är något annat än en propagandacentral. Det kan jag inte tolerera. Det är inte Dagens ETC. Det är däremot en utsaga som, särskilt givet sammanhanget (att just ha ifrågasatt Kyiv Independent), skadar debatten. Och ja, även Dagens ETC. 

Mitt beslut handlar om sakfrågan.

Och om tidningen jag har förmånen att leda som chefredaktör och ansvarig utgivare. Dagens ETC:s framtid och rykte och trovärdighet väger så mycket tyngre för mig än en idealistisk modell för ledarsida som blivit daterad.

Kanske borde jag ha dragit den slutsatsen tidigare?

Men jag drar den nu.

/Andreas Gustavsson

Chefredaktör Dagens ETC