Tre veckor efter att den nya högerregeringen tillträtt fick den nya finansministern Elisabeth Svantesson (M) frågor möjligheten att nå målet om 63 procent lägre koldioxidutsläpp 2030 jämfört med 1990.

– Gör vi inte det så gör vi inte det, sa hon till Svenska dagbladet.

Många som läste såg framför sig hur hon nonchalant ryckte på axlarna.

Ett år före valet lät det annorlunda. Moderaterna skulle gå till val som en ”grön höger”, deklarerade partiledaren Ulf Kristersson. När det väl blev valrörelse handlade det mesta om sänkta priser på el och bränsle. Partnern Kristdemokraterna sockrade buden till bilister och elkonsumenter än mer.

SD: Strunta i EU

Samtidigt går nu SD allt hårdare fram mot klimatpolitiken. I en intervju i Svenska Dagbladet i helgen öppnade den klimatpolitiska talespersonen Martin Kinnunen för att kort och gott strunta i att uppnå EU:s klimatmål och betala de sanktionsavgifter som då följer. För Dagens ETC utvecklar han resonemanget.

– Det är det Tyskland och Irland gör, de valde att inte uppnå 2020-målet utan istället att betala sanktionsavgifter. Det är en analys alla länder måste göra, vad som ligger i deras intresse, säger Martin Kinnunen.

Han menar att en samhällsekonomisk analys ska avgöra om man väljer att nå målen är eller inte. Där ska miljövinster vägas mot påverkan på ekonomisk tillväxt och skatteintäkter.

– Man måste räkna på allt, så får man se vad som är mest fördelaktigt, säger Martin Kinnunen.

För några veckor sedan stod MP-språkröret Per Bolund i riksdagens talarstol och sa att Sverigedemokraterna utvidgat sitt ”kulturkrig” till klimatfrågan. Jimmie Åkesson sa inte emot.

Behöver ny strid

Bolund är inte ensam om att tro att förnekandet av klimatkrisen nu kommer öka i betydelse för SD. Nu förverkligas stora delar av partiets rätts- och migrationspolitik och de kan behöva en ny strid. Journalisten Anna-Lena Lodenius, som skrivit flera böcker om SD och andra högerextrema partier, menar att det finns flera saker som talar för att klimatet är ”rätt” fråga ur SD:s perspektiv. Inte minst partiets väljarbas som drabbas hårt av höga bränslepriser.

– Bilburna män på landsorten är en stor del av deras väljarunderlag, säger Anna-Lena Lodenius.

I partiets ideologi finns drag som gör att motstånd mot klimatåtgärder ligger nära till hands, menar hon. Inte minst populismen som bidrar till att göra partiet resistent mot forskarvärldens larm.

– De har en bild av att de är folkets sanna företrädare, att folket är bedraget och att det finns en massa PK-människor som hävdar saker som man inte ska bry sig om, säger Anna-Lena Lodenius.

Pekar på Kina

Nationalismen spelar också in, menar hon. SD säger sig värna svenska hushåll och företag som ska lastas av kostnader för bränsle och energi. Istället hänvisar man till Kina och andra länder som är stora utsläppare i absoluta tal. Dessutom finns en skepsis mot internationellt samarbete. I partiets ungdom ville man gå ur FN och ännu lever EU-kritiken även om man inte längre kräver utträde.

– SD misstror globala institutioner och initiativ, säger Anna-Lena Lodenius.

När SD trots allt talar om minskade utsläpp i Sverige är det främst kärnkraften som är lösningen. Vurmen för kärnkraft fanns i partiet redan innan de kom in i riksdagen, konstaterar Anna-Lena Lodenius.

– Då handlade det egentligen bara om att göra oss fria från olja, det var mer en fråga om att göra sig oberoende av muslimska stater.

Utveckling liknande USA

Att Moderaterna och Kristdemokraterna påverkats av SD:s inställning till klimatet är uppenbart, menar miljödebattören Anders Wijkman. Han varnar för en utveckling liknande den i USA, där själva existensen av en klimatpolitik blir en höger-vänsterfråga. Men så måste det inte bli, enligt Wijkman som idag är partilös men på 70-talet var moderat riksdagsledamot och på 00-talet kristdemokratisk EU-parlamentariker.

– Det finns ingen automatik i att folk som röstar höger skulle strunta i miljön. När Naturskyddsföreningen bildades för hundra år sedan, var det främst människor med konservativ bakgrund som var med, säger han.

Anders Wijkman pekar på att Kristdemokraterna under 70- och 80-talen kallades ”vatten- och luftpartiet” med syftning på partiets miljöengagemang. Idéen om förvaltarskap, människans ansvar för naturen, som finns i partiets program skulle gå att knyta an till, menar han.

– Det är en väldigt bra grund som borde kunna förena många.

Anders Wijkman hoppas på EU och på de åtaganden Sverige har gentemot övriga medlemsländer. Att – som Martin Kinnunen öppnat för – bara strunta i EU:s klimatmål och betala sanktionsavgifterna är kanske inte lika bekvämt för M och KD. Och säkerligen inte för Liberalernas klimatminister Romina Pourmokhtari.

– EU:s roll blir allt viktigare i den sargade värld vi har. Klimatpolitiken i världen står och faller faktiskt med EU, säger Anders Wijkman.

Kräver uppgörelser mellan blocken

Ska högerpartierna ta klimatfrågan på fullt allvar måste man också göra upp med den marknadsliberalism som inte tar hänsyn till att naturens resurser är ändliga, anser han.

– Den synen på ekonomi måste punkteras, den leder till ett allt större tryck på ekosystemen och en accelererande klimatförändring.

Klimatet kräver blocköverskridande samarbete, enligt Anders Wijkman. Brådskan i omställningen är för stor för att man ska ha råd att pausa den i fyra år vid ett maktskifte. Dessutom behöver näringslivet veta vilka spelregler som gäller. Därför hoppas Wijkman att partierna kan komma tillbaka till den samsyn som funnits i och med överenskommelsen i den miljömålsberedning där han själv satt ordförande. SD hölls utanför, men övriga partier skrev där under på mål och ramar för klimatpolitiken.

– Det var en jävla styrka för Sverige.

Moderaternas och Kristdemokraternas klimatpolitiska talespersoner har avböjt intervju med Dagens ETC.