Emilias mamma har gått ut i Aftonbladet och bett att människor ska sluta dela filmen. Klippet sprids både på plattformar som riktar sig till vuxna och på sociala medier som främst används av barn. 

– Det som har hänt är fruktansvärt. Det är unga människor och det är ett otroligt grovt brott. Men att det sprids ohämmat, det är som att det återupprepas, säger Emma Claesdotter-Knutsson, överläkare på barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) och docent vid Lunds universitet.

Forskning saknas

Hur barn och unga påverkas av att se våld på det här sättet finns det lite eller ingen forskning på. Men man vet att barn generellt mår dåligt av att se våld, berättar Emma Claesdotter-Knutsson. Det kan yttra sig på olika sätt:

– Sömnsvårigheter, ångest, oro. Man kan få svårt att äta, man kan få svårt med sociala relationer och man kan få svårt att skapa sig en bild av vad som har hänt. 

Och kan senare få mer långtgående konsekvenser:

– Ja, hur blir det när man inte sover? Man får svårt att gå i skolan. Man blir mycket känsligare, man blir ledsnare.

Vissa grupper är dessutom extra känsliga. Det kan bero på att de själva har varit med om våld, bevittnat våld i verkligheten, eller att de har diagnoser som gör det svårare att skilja verklighet från fiktion.

Slutar aldrig scrolla

Att unga, men även vuxna, tittar på sådana här klipp trots att de mår dåligt av det, går att likna vid ett beroende, berättar Emma Claesdotter-Knutsson.

– Det finns ingen diagnos som heter skärmberoende, men vi ser problem som vid en beroendediagnos: Man har svårt att sluta scrolla, man använder sociala medier och internet för att fly. Och det är samma som i alla beroenden, man dricker till exempel också för att fly. 

Vissa av av de barn hon träffar upplever en tvångsmässighet i scrollandet. De vill inte fortsätta men kan inte sluta. 

– Man lockas till att se filmen då det är någonting spännande. Och man kan inte själv som barn se konsekvenserna av att se någon bli mördad live. 

EU stoppade Tiktok

Ansvaret bör inte läggas på enskilda personer, tycker Anne Bachmann, utredare på Mediemyndigheten. 

– Det är svårt att undvika visst innehåll som privatperson så det är viktigt att med lagstiftning på en högre nivå, säger hon.

I år började en ny EU-förordning att gälla, DSA, och enligt den förläggs ansvaret för skadligt innehåll på de stora plattformarna. 

– Men den är helt ny, så det återstår att se hur det kommer att bli i praktiken. 

Ett exempel där EU har kunnat lägga ansvar på plattformarna är när Tiktok lanserade versionen Tiktok Lite i södra Europa. Den stoppades för att den delade ut ”beroendeframkallande belöningar”. 

– Ansvaret lades då på Tiktok att visa att den inte var beroendeframkallande.

”Se det som fotbollsträningen”

Vuxna har sällan koll på vad unga gör på nätet, och de berättar sällan för vuxna när de ser våldsamt innehåll. 

– Vi i vuxenvärlden har inkorporerat att när barnen har skärmtid så gör vi annat, säger Emma Claesdotter-Knutsson.

Men hennes erfarenhet är att många barn vill att vuxna ska fråga vad de gör, och sätta gränser.

Hon tycker att föräldrar bör se det som andra fritidsaktiviteter som barnen håller på med:

– Som fotbollsträningen. Man kör dem till träningen, man hämtar dem från matchen, man frågar dem hur det har varit.

Just när det kommer till filmen från Landskrona tycker hon att man helt enkelt kan fråga om barnet har sett den.

– Man har någon tanke om att om man nämner någonting så kommer de att göra det, men så är det inte riktigt. Barn och ungdomar är på nätet, de ser hemska saker och de behöver prata om det.