Norden gick mot strömmen. Ytterhögern backade och rödgröna rykte fram – tack vare impopulära regeringar. Nu vill framgångspartierna rädda klimatpolitiken i Bryssel.
– Den oro människor känner måste vi ta på allvar, säger Li Andersson, ledare för finska Vänsterförbundet som nu blir EU-parlamentariker.
Succésiffror. Superval. Segertåg. Det krävs kvällstidningsprosa för att beskriva resultatet för finska Vänsterförbundet i EU-valet. Partiet gick från 6,9 procent i förra valet till 17,3 och är större än Socialdemokraterna. Partiledaren Li Andersson – som nu lämnar sin post för att bli EU-parlamentariker – är en förklaring. I finska val personröstar alla väljare och trots att valdeltagandet sjönk har ingen kandidat någonsin tidigare fått så många röster i ett EU-val som Andersson. Närmare en kvarts miljon människor valde just henne. Nu tituleras hon röstdrottning i finska medier.
Sedan riksdagsvalet i fjol styrs Finland av en regering som domineras av det traditionella högerpartiet Samlingspartiet och det högernationalistiska Sannfinnländarna. Att det var Vänsterförbundet snarare än Socialdemokraterna som fångade upp missnöjet med denna regering tror Li Andersson beror på tydlighet. Och på klimatpolitiken.
– Vi kombinerar miljö- och klimatpolitik med traditionella vänsterfrågor om arbetstagares rättigheter och rättvis fördelning, säger hon.
Också Li Anderssons personliga popularitet var viktig, enligt partikamraten Jussi Saramo som också han tar plats i EU-parlamentet.
– Folk sa till oss, ”Vi har alltid röstat på Samlingspartiet, men nu röstade vi på Li Andersson”. När andra partiledare säger samma talepunkter vad än journalisterna frågar, ger hon riktiga svar, säger Jussi Saramo.
”De har sålt ut allt”
Sedan regeringen kom till makten för drygt ett år sedan har de drivit igenom inskränkningar i strejkrätten, försvagat anställningsskyddet och skurit ner i trygghetssystem. Högersvängen på det ekonomiska området har fått Sannfinnländarnas väljare att känna sig bedragna, enligt vänsterförbundarna. I söndags nästan halverades partiet jämfört med förra EU-valet och landade på 7,6 procent.
– De har brutit varenda vallöfte som gäller välfärd, arbetstagares rättigheter och att värna om låginkomsttagare. De har sålt ut allt för att få en skärpning av en redan stram migrationspolitik, säger Li Andersson.
Samlingspartiet å sin sida stärkte sin position som största finska parti i EU-valet.
– De som röstade på Samlingspartiet i riksdagsvalet, de har fått de nedskärningar i välfärdsstaten som de väntade sig, säger Jussi Saramo.
Finland är vana vid breda regeringar och försiktiga svängar i politiken. Nu är högergiren kraftfull, enligt Jussi Saramo. Han pekar på hur fackföreningar försvagas och makten på arbetsmarknaden förskjuts till förmån för arbetsgivarna.
– Vi kommer se fler och fler människor som jobbar, men ändå inte har råd att leva.
När Li Andersson åker till Bryssel säger hon sig vilja vara med och bygga upp en modern rödgrön europeisk vänster. De färska erfarenheterna av ytterhögerpartier vid makten ger de nordiska vänsterpartierna en särskild roll, anser hon.
– Vi har ett viktigt uppdrag i att föra fram vad ytterhögerns politik betyder för låginkomsttagare och arbetstagare när de verkligen får makt, säger Li Andersson.
Dansk skräll
Framgången för danska Socialistisk folkeparti var minst lika remarkabel. När den ska förklaras är ingredienserna de samma: Starka kandidater, klimatfrågan och missnöje med regeringen.
– Vi skickar ett dreamteam, säger Sigurd Agersnap som sitter i folketinget för partiet.
Särskild betydelse hade toppkandidaten Kira Marie Peter Hansen. För fem år sedan röstades hon som 21-åring in som den yngsta ledamoten någonsin i EU-parlamentet. Nu var hon frontfigur när partiet blev störst i Danmark med drygt 17 procent och tre mandat.
I Danmark regerar Socialdemokraterna med gamla ärkefienden, det marknadsliberala Venstre.
– Det är ett fiasko, det är den allmänna uppfattningen, säger Sigurd Agersnap.
Klimatpolitiken hör till det som regeringen kritiseras för. Inte minst har en särskild klimatskatt för jordbruket varit en het inrikespolitisk fråga. Jordbruket står för en tredjedel av landets koldioxidutsläpp och att få fart på omställningen där ses som nödvändigt för att ha en chans att nå klimatmålen. Men Venstre har stretat emot.
– Det har bidragit till att danskarna inte ser Socialdemokraterna som gröna, säger Sigurd Agersnap.
Läxa från kontinenten
Jussi Saramo packar nu väskan och beger sig till Bryssel för att ta plats i det parlament där de långt ut på högerkanten nu breder ut sig allt mer. Franska Nationell samling har ensamma 30 mandat, lika många som Danmark och Finland tillsammans. Men Jussi Saramo säger sig hysa hopp om att vänstern ska ha en roll att spela.
– Jag hoppas verkligen vi kan forma ett brett block från vänstern till liberaler för att bekämpa ytterhögern och samarbeta med den mer moderata delen av den konservativa EPP-gruppen.
Samarbete med vänstergruppen är knappast aktuellt för EPP. Men Li Andersson ser också en roll för vänstern när det gäller att driva på för att kombinera en kraftfull klimatpolitik med ekonomisk jämlikhet. Läxan från ytterhögerns framgångar på kontinenten är att det krävs rättvisa om man ska få legitimitet för klimatpolitiken, anser hon.
– Den oro människor känner för hur de själva ska klara sig måste vi ta på allvar.
För Socialistiskt Folkeparti, som ingår i den gröna gruppen i EU-parlamentet, finns reell politisk makt möjligen mer inom räckhåll. Sigurd Agersnap tror att man kommer kunna få inflytande nog för att försvara EU:s klimatpaket Fit for 55 som antogs förra mandatperioden, från attacker från höger.
– Jag tror vi kan slå vakt om de gröna framsteg som gjorts.
Att ytterligare skärpa klimatpolitiken ser svårt ut, medger han.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.