Trots det lyfter inte det stora blå partiet. M är inte ens tvåa längre, om man ska tro Kantar Sifos senaste sammanvägda mätning. Sverigedemokraterna är tiondelen större med 19,8 procent. Sedan oktober har Moderaterna tappat ett par procentenheter, medan Socialedemokraterna under Magdalena Anderssons ledning ryckt fram nästan fem procentenheter och passerat 30-procentsträcket.
Varför lyckas inte M? När Dagens ETC talar med fyra opinionsbildare från skilda politiska läger kretsar samtalen som så många gånger förr till stor del kring ett annat parti: Sverigedemokraterna.
Om inte himlen föll ner skulle det inte bli något samarbete med SD, sa Ulf Kristersson före valet. Nu har han förhandlat fram en budget med dem. Borgerliga väljare som skyr SD har svårt att veta vad de ska tro när Kristersson nu lovar att hålla Jimmie Åkessons parti utanför själva regeringen, menar Jonna Sima, ledarskribent på oberoende socialdemokratiska Aftonbladet. Att SD nu ser ut att vara större än M kan göra avskräckningsfaktorn än starkare, tror hon.
– M kan bli stödparti åt SD. Det tror jag skrämmer, särskilt i storstäderna, säger Jonna Sima.
Trångt i konservativa hörnet
Högerdebattören Ivar Arpi, som bland annat driver podden Rak höger, tror att bilden av att M-väljare skulle skrämmas bort av SD är överdriven. De väljarna har Centerpartiet redan lagt vantarna på, menar han. Annat var det när Anna Kinberg Batra var M-ledare och opinionssiffrorna störtdök efter hennes öppning gentemot SD, enligt Ivar Arpi.
– Då var SD avskräckande för M-väljare som var marknadsliberala, men ville ha öppna gränser och kvotering. Men de väljarna har redan flyttat, säger han.
Allt i svensk politik handlar trots allt inte om SD. Moderaterna har valt fel strategi, tror Jonna Sima. Hon ser hur M fokuserar på att locka glesbygdsväljare med frågor som brott och straff, kärnkraft och bensinskatt.
– M, KD och SD trängs alla i det konservativa och auktoritära hörnet, medan en stor del av väljarna finns i mitten. Därmed tappar man storstadsväljarna, säger hon.
Moderaterna har försummat att utveckla politiken på andra områden och står nu svarslösa i frågor som vuxit i betydelse, anser Jonna Sima. Dit hör klimat och välfärd. Inte minst klyftorna i skolan som många nu ger skolkoncernerna skulden för.
Också Ivar Arpi tror att S kan vinna på debatten om vinstdriven skola och vård. Men välförtjänt är det inte, anser han.
– Socialdemokraterna har varit duktiga på att privatisera och sedan beskylla borgerliga partier för det man själva gjort, säger Ivar Arpi.
Påverkas av vårdkrisen
De marknadsliberala idéer Moderaterna företräder har dominerat i decennier. Nu har det blivit ett problem för partiet, anser Leonidas Aretakis, chefredaktör för oberoende socialistiska Flamman. Debatten om välfärdsvinster kan tolkas som att vinden vänt. Marknadsliberaler är på defensiven.
– Mycket av deras politik har redan förverkligats sedan 80-talet. Det är svårt att gå till val på att försvara allt det nyliberala som redan genomförts, säger han.
En tilltagande vårdkris i pandemins spår gör det inte lättare för Moderaterna, anser han.
– De styr vården i de flesta regioner, konstaterar Leonidas Aretakis.
Det skenande elpriset är inte heller så lätt för M att slå mynt av, menar han.
– Många i vänstern förnekar att det finns en energikris, Moderaterna borde ha utrymme att verkligen äga frågan. Men det är inte så enkelt att göra politik av den. Elmarknaden är redan avreglerad, så det moderata budskapet har nu varit att staten måste gå in och ta ansvar. Det är inget klockrent högerbudskap, säger Leonidas Aretakis.
Att ihärdigt tjata om kärnkraft, imponerar inte heller, anser han.
– Jag tror inte väljarna ser kärnkraft, som tar så lång tid att bygga, som ett trovärdigt helhetssvar på energikrisen, Leonidas Aretakis.
”För konfliktinriktade”
Susanne Nyström, ledarskribent på Dagens Nyheter saknar den Ulf Kristersson som tillträdde som partiledare hösten 2017. Då löd budskapet att Moderaterna var ett parti ”för hoppfulla”.
– Nu faller man in i en betydligt mer pessimistisk ton. Som opposition ska man kritisera, men man ska också komma med lösningar, säger hon.
Idag är M allt för inriktade på konflikt, är hennes bild. Men hon välkomnar Kristerssons utsträckta hand till S efter MP:s sorti från regeringen. Resultatet kan bli utbyggnad av Arlanda och snabbare processer för exempelvis den som vill öppna en gruva. Susanne Nyström vill se överenskommelser i fler frågor, som energipolitiken, skatterna och skolan.
– Jag tror att väljare belönar partier som har en vilja att komma överens, säger hon.
Från sin högerflank blickar Ivar Arpi ut över ett politiskt landskap som flyttat sig i den riktning han önskar. Innan man dömer ut moderata opinionssiffror som dåliga kan det påpekas att M, KD, L och SD tillsammans samlar drygt 47 procent av väljarna. Och det är inte genom att röra sig mot mitten.
– Det har aldrig förr varit så många som är höger. Då ska man komma ihåg att Moderaterna befinner sig längre högre ut i frågor som migration, lag och ordning och identitetspolitik än man gjort tidigare, säger han.
Kanske finns det också tecken i skyn som talar för en moderat framryckning framöver, enligt Ivar Arpi.
– Börserna faller och inflationen stiger. Det skulle kunna vara så att ekonomin blir en viktigare fråga framöver. Där har Moderaterna historiskt sett haft ett trumfkort.
