– Det var katastrofalt dåligt att lägga om en omtyckt och respekterad klimatpolitik, sa han till Dagens ETC om partiets skrala valresultat.

Några månader tidigare hade han med buller och bång avgått som partiets klimatpolitiska talesperson efter att partiledningen kört över honom och gjort upp med högerpartierna om sänkt bensin- och dieselskatt.

Idag är han fritidspolitiker i Stockholm. Och betydligt gladare.

– Jag surfar glatt vidare på den rödgröna vågen som svept över hela Norden i EU-valet. Nu gäller det bara att förvalta det väl.

Vänsterpartiet ökade mest av alla i EU-valet och knep åt sig ett andra mandat. Skälet var kort och gott att partiet gjorde klimatet till huvudfråga i valrörelsen. Den analysen hörs nu i korus från de vänsterpartister som under Nooshi Dadgostars tid som partiledare bönat och bett om att klimatfrågan ska få större plats i partiet.

– Även om många tycker gott om Jonas Sjöstedt hade folk inte röstat på honom om inte budskapet gått hem. Vi vet att klimatet är det som våra väljare brinner för tillsammans med välfärden och jämlikheten, säger Karin Karlsson, vice ordförande för stadsmiljönämnden i Göteborg.

– Jag tror det blev en ögonöppnare för många i partiet att klimat var en solklart avgörande fråga. Det kan det bli även i valet 2026, säger Vilmer Andersen, fritidspolitiker i Malmö.

EU-val en annan grej

Att dra slutsatser från EU-val till riksdagsval är vanskligt. Man kan fråga Miljöpartiet. 2014 gick de från 15 procent i EU-valet i maj till under sju procent i riksdagsvalet i september. I EU-valrörelsen dominerade klimatfrågan stort, i det nationella valet var jobb, välfärd och invandring det som främst avgjorde var väljarna la sina röster, enligt SCB.

Men det var då. Så kommer det inte bli 2026, tror Jens Holm.

– Tidöregeringens hantering av klimatet är katastrofal och utsläppen i Sverige ökar för första gången på decennier. Samtidigt har läget blivit allt mer akut. Då tror jag allt fler förstår att klimatfrågan måste upp på dagordningen.

Vänsterpartiet tonade ner klimatfrågan inför riksdagsvalet 2022 för att inte stöta sig med arbetarväljare i bruksorter och industristäder. Det är en bild som har satt sig. Men partiledningen köper inte beskrivningen. Klimatet var en av huvudfrågorna även i den valrörelsen, hävdar partisekreteraren Aron Etzler.

– Däremot fanns det olika idéer om exakt hur man skulle formulera sig. Det känner jag har lagt sig, nu är partiet väldigt enat i de här frågorna, säger han.

De senaste årens heta interna debatt har enligt Aron Etzler handlat om hur omställningen ska gå till. Vänsterpartiet har lagt om sin klimatpolitik från att rikta in sig på individers val som konsumenter till att fokusera på statliga investeringar för att ställa om produktion och transportsystem, lyder hans beskrivning. Och fler kommer att ansluta sig till den linjen, tror han. 

– Vi kommer se tillbaka på den här tiden, när det betraktades som en personlig moralisk fråga, som en tid då man inte gjorde några stora framsteg.

Jens Holm delar inte bilden. Vänsterpartiet har alltid riktat in sig på investeringar och systemförändringar i första hand, anser han.

– Jag har inte tidigare sett att det funnits någon motsättning mellan att alla individer gör vad de kan och att gå brett fram med strukturella reformer.

”Mer offensiv än någonsin”

Klart är att den interna striden inte enbart handlat om hur klimatpolitiken utformas, utan också om hur stor plats den tar. Kritikerna har ansett att klimatet varit allt för lågt prioriterad, både i förhandlingar med andra partier under den tid V ingick i regeringsunderlaget och i partiledarens tal och utspel. Men den diskussionen tycker Aron Etzler är odramatisk.

– Jag uppfattar det som att folk nästan alltid har kravet på Vänsterpartiet att vi ska prata mer om saker, så har det varit även i EU-valrörelsen.

Partiets klimatpolitik är mer offensiv än någonsin, anser partisekreteraren. Han pekar på att partiet driver på för att staten ska kasta överskottsmålet över bord och låna till investeringar. 700 miljarder ska under tio år plöjas ner i sådant som järnvägar, förnybar energi och elnät.

– Under den tid då folk anser att vi pratade mer om klimatet hade vi inte de förslag om det finanspolitiska ramverket som vi har nu, så vi hade inte kunnat finansiera omställningen.

Vilmer Andersen i Malmö är inte imponerad. Han tycker att partiledningen förlitar sig för mycket på förslaget om investeringar och vill att klimatet ska genomsyra politiken på fler områden. 700 miljarder är dessutom mindre än det låter. Regeringen är beredda att ställa ut 400 miljarder i kreditgarantier för nya kärnkraftverk, påpekar han.

– Man gör ingen omställning med bara 700 miljarder. Det kanske är vad som krävs bara för järnvägen.

Inte rädda för MP

Att sätta klimatet främst kan tyckas strategiskt riskabelt. När väljarna tillfrågas om vilket parti som har bäst klimatpolitik är Miljöpartiet i topp. Men Vilmer Andersen tycker att EU-valet visar att klimatet kan vara en rödgrön vinnarfråga. S, V och MP prioriterade alla klimatet högt och vann ökat stöd hos väljarna. I kampen om regeringsmakten skadar det inte heller att visa på en samsyn, tycker han.

– Det gör inget om vi är flera spelar som lyfter samma fråga, men med lite olika ingångar. Vi har ett rättviseperspektiv och ett jobbperspektiv i den gröna omställningen.

Inte heller Jens Holm räds MP i konkurrensen om klimatväljarna. Det går inte att stirra sig blind på det som väljarna uppfattar som klimatpolitik, menar han. Omställning handlar om en omvandling av hela samhället – tillverkning, transporter och jobb. När klimatåtgärder slår mot låginkomsttagare ska de kompenseras. Och arbetare som lämnar fabriker som klappar igen ska rustas för nya gröna jobb.

– Arbetsmarknadspolitik och ekonomisk omfördelning är vänsterns paradgren, det gäller bara att gjuta ihop det med miljö- och klimatpolitiken. Där tror jag att vi har en förmåga att få med oss bredare grupper än vad Miljöpartiet har.