Dagens ETC fick ett samtal med Isak och hans mamma Linda över telefon, om det pågående gängkriget i Farsta/Hökarängen i södra Stockholm, skjutningarna och rädslan över att själv bli nästa offer i den blodiga konflikten som trappats upp allt mer. Att han sitter inlåst handlar mest om att han vid upprepade tillfällen har rymt från det familjehem där han varit placerad, menar han själv. Något mamma Linda dock är snabb med att invända emot. 

– Det var ju två knivhot också. Ett mot en kille som hoppade på dig i skolan, och så ett till, säger hon.  

Tickande bomb

Och brottsregistret är långt, närmare fyra A4-sidor, med punkter som misshandel, grov misshandel, mordhot, narkotikainnehav, försäljning av narkotika och vapeninnehav. 

– De har väl sett mig lite som en tickande bomb och kände väl att de behövde låsa in mig, och så var det väl kanske också, säger Isak lågmält. 

Jag har kaxat mig lite för mycket och kan inte visa mig över huvud taget i de här förorterna i södra Stockholm

Nyligen misshandlades Isak så grovt att hans mamma inte kände igen honom. Bakom misshandeln stod några äldre killar från samma gäng som misstänkte att han bytt sida i den pågående gängkonflikten. Sedan dess har han burit omkring på någonting som ”skyddar”, som han själv uttrycker det. 

– Ja, alltså en pistol. Jag har kaxat mig lite för mycket och kan inte visa mig över huvud taget i de här förorterna i södra Stockholm. Träffar jag på fel personer får jag definitivt en kniv i magen, direkt. Det här är inga förlåtande killar, säger han. 

Vill hem till mamma

Idag ångrar Isak vad han gjort och menar att han inte önskar något hellre än att få dra sig ur gängkriminaliteten och få återvända hem till ett normalt liv. 

Gjort är gjort, men jag vill bara få en ny chans och komma hem till mamma

– Jag känner så till ett hundra fucking procent, att jag aldrig mer vill sitta inlåst här igen. Gjort är gjort, men jag vill bara få en ny chans och komma hem till mamma. Jag vet att jag sårat henne otroligt mycket och jag har skuldkänslor för det varje dag, men jag ska bättra mig, jag lovar! 

Linda får något tjockt i halsen och tvingas harkla sig ett par gånger innan hon svarar på det sista. 

– Vad fint att höra! Jag tror faktiskt på dig den här gången min älskade pojke, du är en sådan genuint fin pojke egentligen. Det vet jag ju! 

Hur tänker du, Isak, att du ska klara av att hålla dig ifrån den kriminella livsstilen när du kommer ut och tillbaka till Farsta, har du någon plan? 

– Jag tänker att jag ska börja gå till skolan igen och sköta mig där, börja spela fotboll igen och försöka få tag på ett sommarjobb, för att tjäna lite egna pengar den ärliga vägen.  

Vad skulle du behöva för stöd och hjälp av samhället för att lyckas tror du? 

– Jag vet inte, men ett bra familjehem och att få träffa mamma regelbundet tror jag skulle hjälpa mycket. Jag vill ju bo hos henne så småningom såklart, men vet att jag inte kommer få det på en gång, eftersom jag misskött mig så mycket. 

Behöver traumabehandling

Linda, som jobbar som terapeut, flikar in att hon tror att Isak skulle behöva gå igenom en traumabehandling för att hantera det han gått igenom som liten, då han misshandlades såväl psykiskt som fysiskt av sin missbrukande pappa. 

– Kanske primalterapi. Det finns terapeuter som tar med sig barnen ut i skogen där de får vråla ur sig sin frustration och vrede, för att sedan bli hållna när sorgen kommer efteråt. Det hjälper, och jag tror att många av de här killarna som har hamnat snett skulle behöva det, för de bär på så mycket ilska och sorg, säger hon.

Isak, du som själv har varit indragen i den, vad kan du säga om gängkonflikten i Farsta och Hökarängen, som är en av de blodigaste i Sverige just nu? 

– Inte så mycket mer än att det är så otroligt sorgligt med allt det här våldet och de här skjutningarna. Vad konflikten handlar om vet inte vi som är yngre, utan det styrs uppifrån av dem som är 27-30, och de skiter ju i oss, om vi lever eller dör.

Fotnot: Isak och Linda heter egentligen någonting annat.