Klockan är halv tio på kvällen när jag träffar Solomon i en förort söder om Stockholm. Han är från ett land i Västafrika och kom till Sverige i november. Den stora fyrkantiga väskan med Uber eats logotyp bär han på ryggen. Vi promenerar mot ett industriområde där han ska sova i en bil. Han berättar att han har arbetat som bud för Uber eats i ungefär två månader.
– Det är bättre än att bara sitta och göra ingenting, säger han på bra engelska när jag frågar om det är ett bra jobb.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Han jobbar elva till tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan.
– Om jag vill jobba så jobbar jag sju dagar i veckan, men om jag inte vill jobba så går jag offline.
Hur mycket tjänar du?
– Jag får ut ungefär 1 500, 2 000 kronor i veckan, efter att Uber har tagit sin andel.
Har du någon försäkring?
– Försäkring?
Ja, om du skadar dig på jobbet?
– Jag tror att företaget har en försäkring som täcker dig om du är ute på jobb. Men jag vet inte, jag har inte varit sjuk eller skadad.
Får du någon lön om du är sjuk?
– Nej, då får jag inga pengar.
”Det här är inte riktigt okej”
Solomon har flera vänner som också är bud för Uber eats. Ingen av dem kommer ifrån Sverige.
– Det är nästan bara folk som inte kommer från Sverige som jobbar med detta. Jag tror inte att svenskar skulle jobba för så lite pengar.
Vi är framme vid garaget där Solomon ska sova. Jag frågar om han tänker stanna kvar som bud på Uber eats.
– Om jag hittar ett annat jobb är det bättre. Det här inte riktigt okej, men det är bättre än att sitta och göra ingenting.
Marknaden för matleveransföretagen har växt enormt det senaste året. En handfull företag har gett sig in på marknaden och hungriga Stockholmsbor kan välja mellan apparna för att hitta en restaurang, välja maträtt, betala i appen och få maten hemkörd till dörren på ungefär en halvtimme. Allt med en aura av modernitet, högteknologisk framtid och smidighet.
– Vi har märkt att de här företagen har vuxit väldigt mycket i storstäderna, framför allt i Stockholm, de två senaste åren. För två år sedan fanns inte branschen över huvud taget. Nu är de runt 1 500–2 000 i Sverige, varav kanske 1 000 i Stockholm. Det börjar bli ganska stort, säger Antti Vainio, utredare på Transportarbetareförbundet.
Inga kollektivavtal
ETC Stockholm har den senaste veckan pratat med flera av buden på de största matappföretagen Uber eats och Foodora. Cykelbuden berättar samstämmigt om undermåliga arbetsvillkor med hög stress, väldigt låga löner, inga eller oklara försäkringar, ojämna arbetstider, ingen sjuklön, bristfällig anställningstrygghet och hot om uppsägning vid sjukdom.
Facket har tagit kontakt med alla de stora aktörerna på marknaden, men inget av företagen är intresserat av att teckna kollektivavtal. Det är också ett problem att reda ut vem som egentligen har arbetsgivaransvaret. På Foodora är cykelbuden anställda, men de vill inte skriva på något kollektivavtal. Uber eats menar att de är en ”plattformsdistributör” utan några anställda och kallar sina cykelbud för ”leveranspartners”.
– De säger att de har avtal med restauranger som i sin tur anlitar cykelbuden och som får ut lön genom egenanställningsföretag som Redflag och Paysalary. Wolt säger att de ska går över till samma modell som Uber. Det här är ett stort problem i samhället. Företagen har total kontroll och den anställda kan inte påverka någonting, säger Lars Karlsson, ombudsman på Transportarbetareförbundet i Stockholm.
– Jag tycker att det är jätteproblematiskt. De försöker kringgå allt arbetsgivaransvar. Det är helt oacceptabelt. De menar att de inte har några anställda och att det är restaurangerna som är arbetsgivare, säger Antti Vainio.
1 000 kronor i veckan
En eftermiddag träffar jag några andra Uber eats-bud vid Medborgarplatsen. De delar Solomons historia. En kille från Öst-afrika berättar att han arbetar sex timmar om dagen, sju dagar i veckan och får ut mellan 700 och 1 000 kronor i veckan efter att skatter och avgifter från Uber och Paysalary är dragna. Han har inte råd att köpa någon cykel så han gör leveranserna till fots.
En annan kille, från Asien, arbetar heltid som cykelbud åt Uber eats.
– Jag jobbar 10–12 timmar om dagen, sju dagar i veckan och tjänar runt 2 000–2 500 efter skatt, i bästa fall 3 000 i veckan.
Genomsnittslönen för de Uber eats-bud som ETC Stockholm har pratat med hamnar mellan 20 och 45 kronor i timmen, efter skatt.
Alla berättar att de saknar anställningstrygghet. Kontrakten skrivs på en månad i taget. All kontakt med Uber sköts via nätet. Någon sjuklön existerar inte och de är osäkra på om de har någon försäkring.
– Foodora är lite bättre än Uber eats, men där kan man inte jobba så många timmar som jag behöver. Jag måste tjäna pengar för att betala hyra och mat och för att kunna skicka pengar till min familj i mitt hemland, säger den asiatiska mannen.
”Man orkar inte i längden”
Jag ringer upp Carlos Gomes. Han har jobbat som cykelbud åt Foodora sedan i mars 2016. Han trivs med arbetet, men har tröttnat på de hårda villkoren.
– Jag kan inte säga att jag inte trivs. Jag älskar att jobba som cykelbud. Förra året cyklade jag 2 500 kilometer. Men man orkar inte i längden. De betalar nästan ingenting och du får använda ditt eget internet, din egen telefon, din egen cykel. Du får ingen sjuklön eller försäkring.
Till skillnad från Uber eats är Foodoras bud anställda direkt av företaget. De flesta får kontrakt på en månad i taget. Grundlönen är 70 kronor i timmen, plus 20 kronor per leverans. På helgerna, då trycket är högre, är det endast provision på 75 kronor per leverans. Enligt Transport är snittlönen för cykelbuden på Foodora omkring 100–110 kronor i timmen före skatt. Om de skulle teckna kollektivavtal skulle den höjas till 131 kronor.
– Men timlönen är egentligen inte den största frågan för våra medlemmar. Det är trygghetsfrågorna och säkerheten som är det viktiga, säger Antti Vainio.
Isabelle är en annan tidigare anställd på Foodora. Hon var cykelbud åt dem under ett halvår i fjol och tyckte att det var ett okej extrajobb, vid sidan av skolan, men berättar sedan om hur villkoren såg ut.
– Det fanns ingen sjuklön, ingenting. Om cykeln gick sönder eller blev stulen så fick vi betala för den själva.
Hon pratar om det höga arbetstempot som cykelbud.
– Ibland skulle man ju igenom hela stan. Ju mer atletisk och snabb du är, och ju mer du bryter mot lagarna, desto snabbare levererar du. Man blir helt knäpp och kör som en dåre.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
På Foodora läggs schemat för de anställda en vecka i taget, vilket gör det väldigt svårt för cykelbuden att planera sin ekonomi och framtid. Carlos Gomes, som har köpt sin egen cykel för 7 000 kronor, berättar att det gick att tjäna mer pengar i början, men på senare tid har konkurrensen om leveranserna ökat.
Fler och fler anställda
Enligt Transport har Foodora 274 anställda i Stockholm just nu, drygt 400 totalt i Sverige. Och det ökar ständigt.
– I början kunde man få 20–30 bud om dagen, men nu är det bara fem, max tio, om dagen. Så det blir mindre pengar, säger Carlos Gomes.
I vintras var Carlos med om en olycka och skadade fingret då han blev påkörd av en bil under en tur med sin cykel. Strax senare fick han lunginflammation och kunde inte jobba under en tid. Han fick ingen ersättning från Foodora.
– Jag hade ett läkarintyg som jag gav dem, men jag fick inga pengar.
Han gick och pratade med facket för att ställa krav på Foodora.
– Dagen efter fick jag ett sms om att de inte förlängde mitt kontrakt. De avslutade med ”Cheers man, stay strong stay cool!”.
Han är övertygad om att det fackliga engagemanget låg bakom uppsägningen.
Anställda utan röst
Matleveransföretagen marknadsför ofta budverksamheten som perfekta extrajobb för studenter med flexibla arbetstider och möjlighet att tjäna snabba pengar.
– Jag har full förståelse för att man ser det som ett extrajobb, men det behöver inte betyda att villkoren är så dåliga som de är. De anställda har ingen röst alls, det är respektlöst, säger Antti Vainio på Transport.
Vad är då restaurangernas ansvar?
Har de koll på hur arbetsvillkoren ser ut för dem som levererar deras mat?
En rundringning till några Stockholmskrogar som samarbetar med apparna visar att de är nöjda med samarbetet och att försäljningen har ökat en del, ”men inga stora volymer än så länge eftersom tjänsterna är relativt nystartade”.
Restaurangerna menar att de inte kan ta något ansvar för buden.
– Nej, de är ju inte anställda av oss. Vi har skrivit ett avtal med Uber där det är tydligt att vi inte har något ansvar för att leverera maten. Den skyldighet vi har är att göra maten med samma kvalitet som det är på restaurangen. Hur maten kommer till kunden är inte vårt ansvar, säger George Hayek, ägare till Rydbergs bar & matsal som använder både Uber eats och Foodora.
– Nej, det är Ubers ansvar. De är ju inte anställda utav oss. Vi vet inte vad som händer i deras verksamhet. Vi är mer som en catering, säger Michel Mourad, vd på Bröd & salt som har flera kaféer anslutna till Uber eats.
– Jag tycker att arbetsgivaransvaret är väldigt viktigt. Vi har kollektivavtal för vår personal och vi bryr oss väldigt mycket, men vi kan inte ta ansvar för deras anställda. Vi koncentrerar oss på att göra bra burgare och att vår egen personal har bra villkor, säger Mahmut Suvakci, ägare till hamburgerkedjan Lily’s burger som samarbetar med de tre stora aktörerna: Uber eats, Foodora och Wolt.
”Tråkigt om det stämmer”
Krögarna blir förvånade när de får höra vad Transportfacket och cykelbuden har berättat om de dåliga arbetsvillkoren.
– Det är tråkigt om det stämmer. Då får vi ta en diskussion med dem och kolla vad de tänker göra åt det. Jag tycker att alla arbetsgivare ska ta ansvar för sina anställda, säger Mahmut Suvakci på Lily’s burger.
– Vi förutsätter att alla ska ha schysta villkor. I Sverige så har man ju det, man går efter en massa regler. Men det är nytt och vi vet inte så mycket om deras organisation. Visar det sig att de inte har schysta arbetsvillkor så kanske vi inte jobbar vidare med dem längre, säger Michel Mourad på Bröd & salt.
– Jag vill veta hur facket går vidare med detta och så får vi i så fall ta ställning till om vi ska fortsätta använda dem, säger George Hayek på Rydbergs.
Fotnot: Solomon och Isabelle är fingerade namn. ETC Stockholm har sökt Uber eats och Foodora för att kommentera, utan att få något svar.
