En hel del görs också från kommunens sida för att förbättra för cyklisterna i stan. Men Magnus Lagher, styrelseledamot i Cykelfrämjandet är inte nöjd.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi upplever att det finns en vilja från politiskt håll. Men när det gäller att omsätta visionerna i praktik så tar det lite längre tid. Där tror jag många cykelåkare känner en viss frustration, säger han.
Bilismen fortfarande är normen
I dag är det svårt att hitta några politiska företrädare som inte talar gott om cykling.
– Men om det finns så många hälsovinster och samhällspolitiska och ekonomiska skäl till att främja cykling – varför ser man då fortfarande höga kantstenar och stolpar som står mitt i cykelbanor, frågar han sig.
Trots vackert tal om cykelvisioner är det, menar han, fortfarande biltrafiken som prioriteras i första hand.
– Jag tror det handlar om en inkörd dogm där bilismen fortfarande är normen. Vi har också ett politiskt system där nästan alla eftersträvar tillväxt. Genom att bygga dyra bilvägar ökar man tillväxten, men underblåser också transportberoendet. Ett mer hållbart och framtida tänk vore att minska transportberoendet och bygga billiga cykellösningar i stället, säger han.
Runt om i stan ser han många tecken på hur biltrafiken prioriteras framför cyklisterna.
– När man grävt upp en gata till exempel, så brukar vägbanan snabbt bli lagad efteråt, medan det tar mycket längre tid med cykelbanan, säger han.
Han ser också exempel på hur det planeras bara för biltrafik, medan det för cykel- och gångtrafikanter blir plåsterlösningar i efterhand.
– Ingelsta är ett exempel. Bilarna kan ta sig fram överallt, men cyklister har ingen förbindelse mellan den östra och västra delen, säger han.
I Ingelsta finns dock planer på att bygga en cykelbana.
– Den är beslutad och skulle ha börjat byggas i år. Men nu har byggstarten skjutits upp, säger Karin Jonsson (C), ordförande i tekniska nämnden.
Kommunen vidtar också andra åtgärder för att främja cykeltrafiken. Bland annat håller man på att ta fram en ny cykelplan, ett nytt vägvisningssystem för cyklister och ser också över beläggningen på en rad cykelbanor.
– Vi lägger 5 miljoner varje år som är riktade till cykling. Och vi jobbar på att bli bättre. Men biltrafiken måste ju fram också och det är ett ständigt kämpande om gatuutrymmet, säger Karin Jonsson.
Framför sina åsikter
Cykelfrämjandet ger också en hel del ros till kommunen – bland annat för att man prioriterar vinterunderhåll av vissa större cykelstråk.
– Det är jättebra, tycker Magnus Lagher, som också upplever att det finns en lyhördhet från kommunens sida och en vilja att lyssna till deras idéer.
När kommunen nu ser över parkeringsnormen vid nyproduktion av bostäder och tjänstelokaler finns Cykelfrämjandet med och har åsikter.
Inför antagandet av den nya översiktsplanen för Norrköping finns föreningen också med och yttrar sig.
– Översiktsplanen pratar mycket om hur viktigt det är med cykling och hur man ska göra det lättare i den förtätade staden att använda cykeln som transportmedel. Där vill vi betona hur viktigt det är att få från ord till handling, säger han.
”Ingen större cykelstad”
Men det finns också en hel del att göra när det gäller att förändra medborgarnas attityder till cykling.
Kommunen anordnar bland annat cykeldagar för att få fler att börja cykla.
– Men Norrköping har av tradition inte varit någon större cykelstad. Vi har en ganska tät stadskärna jämfört med andra städer och folk går i ganska stor omfattning. Trots att vi satsat mycket på cykelleder ser vi att cyklingen på kortare sträckor inte ökar, säger Karin Jonsson.
– Det finns en stor potential för ökad arbetspendling med cykel i Norrköping, menar Magnus Lagher.
