– Nu kommer hösten och då ser vi fram mot terräng-SM i oktober. Jag minns förra hösten då lilla Utby IK blev bästa klubb. Det kan vara höjdpunkten på min tränarkarriär, säger han.
KOM TILL BOKMASSAN !
ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister. All information: ETC.se/Bokmassan
Curre Ljung har hållit på med friidrott i hela sitt liv. Han började sin tränarkarriär efter att han själv tvingats lägga löparskorna på hyllan efter en bilolycka 1978 där han krossade en fotled. Han började jobba för IF Kville innan det sedan blev Ullevi Friidrott, en klubb som består av både IK Vikingen och Utby IK där han är kanslist fram till i höst då han går i pension.
– Träningen har jag alltid sysslat med på ideell basis vid sidan av mitt jobb. Men nu när jag blir pensionär kan jag satsa ännu mer på det. Jag kommer fortsätta träna tills jag dör, säger han.
Under flera år har Curre Ljung haft ett starkt engagemang för idrotten som möjlighet till integration. Och för fem år sedan föddes idén om en träningsgrupp med tanken att hitta löpartalanger och samtidigt kunna hjälpa ungdomarna in i samhället. I dag består gruppen av ett 20-tal löpare från både Sverige och Somalia, men även Uganda och Irak. En del har tränat i flera år, andra inte fullt så länge. De tränar tillsammans tre gånger i veckan och kör individuella program dagligen.
Somalier tog kontakt
Att det är en övervägande del somaliska ungdomar beror bland annat på att satsningen en gång kom till genom att Somaliska föreningen tog kontakt med Curre Ljung.
– Vi fick besök av dem på Slottskogssvallen eftersom de hade några som ville satsa på löpning. Från början ville de starta en egen friidrottsförening, men det gick inte eftersom det är så dyrt.
Istället fick de somaliska ungdomarna vara med och träna. Efterhand kom det fler som ville vara med och till slut bestämde sig klubben för att göra en ordentlig satsning på ett integrationsprojekt.
– Vi åkte ut till Angered, Bergsjön och Kortedala och bjöd in ungdomar, bland annat genom en föreläsning med Mustafa Mohamed. Det var säkert 100 personer som kom, både föräldrar och ungdomar, säger Curre Ljung.
Sedan dess har satsningen lockat till sig allt fler ungdomar som visat sig kunna bli duktiga löpare. Att så många unga från Somalia lockas av att springa menar Curre Ljung även beror på att det finns förebilder att se upp till.
– De har Mohamed Mo Farah som idol, en av världens bästa löpare som är från just Somalia men som tävlar för England. Alla vill bli som honom, säger han.
Ungdomarna som kommer och vill träna friidrott har sällan råd att betala för de ofta dyra träningskläderna, skorna och inte minst utnyttjandet av träningsanläggningarna i Friidrottens hus. Därför får klubben bidrag av Göteborgs Friidrottsförbund.
– Genom det kan vi betala avgiften till Friidrottens hus för de här ungdomarna. Det kostar 1 100 kronor per person annars.
Om de visar intresse för sporten och vill satsa vidare får de en träningsoverall, därefter skor och sedan ett par spikskor när de börjar tävla.
– De här ungdomarnas föräldrar har inte råd att lägga ut en tusenlapp på sådant. I många andra föreningar går det inte att göra så här eftersom allt ska vara så rättvist utan undantag. Men här går det, säger Curre Ljung.
Ständiga utmaningar
Även om alla i gruppen mer eller mindre pratar svenska, så uppstår ständigt olika utmaningar att överbrygga. Det blir ofta blir kulturkrockar, inte minst när det gäller vikten av att passa tider. Men även när löparna kommer över 18 år börjar det bli problem med deras föräldrars syn på idrottandet.
– I många somaliska familjer ska man helst försörja sin familj när man är över 18 och därmed ut och arbeta. Så när de här killarna får jobb blir det ofta svårare att hålla kvar dem i idrotten, säger Curre Ljung.
På så sätt har han sett många lovande talanger försvinna. Curre Ljung är övertygad om att det sett helt annorlunda ut om det funnits lika mycket pengar i friidrott som det gör i fotboll och ishockey.
– Är du ett löfte i fotboll eller hockey som 17-åring är försörjningen klar, så är det inte för oss. Vi har exempelvis Charlotta Fougberg som blev tvåa på EM, men inte ens hon kan leva på friidrotten.
Bor hos honom
Oavsett om löparna fortsätter med friidrotten eller inte så har Curre Ljung själv hjälpt många av ungdomarna in i samhället.
– Jag har rekommenderat flera till olika jobb. Jag har hjälpt till med papper för att söka svenskt medborgarskap och det är inte lätt ens för mig att förstå de blanketterna, säger han.
Det är just Curre Ljungs engagemang för människor som gjort att han nu blivit nominerad till priset Årets eldsjäl inom kategorin integration, ett pris som ska delas ut på Eldsjälsgalan i mars 2018. Men själv försöker han tona ner betydelsen av sina insatser.
– Självklart är det hedrande, men jag kan inte säga att jag gjort så mycket mer än tusentals andra i landet.
Men han är inte som alla andra. Curre Ljung låter de friidrottande ungdomarna bo hemma hos sig, helt gratis. Just nu har han tre killar boende i sitt radhus i Tuve, men för honom är det ingen stor uppoffring.
– Folk säger att jag inte är klok som låter folk bo hemma hos mig, men jag tycker snarare det är något egoistiskt eftersom jag får så otroligt mycket tillbaka. Hade jag inte gillat det hade jag inte heller hållit på. Och någonstans känns det som att jag gör lite nytta, säger Curre Ljung.
