Ett stort gäng tunga namn är på väg bort från partiledningen, från ekonomisk-politiske talespersonen Emil Källström till profilerade riksdagsledamöter som Johanna Paarup-Jönsson, Kristina Yngwe, Magnus Ek och Fredrik Christensson. Dessutom har gruppledaren Anders W Jonsson aviserat att han inte ställer upp för omval, och EU-parlamentarikern Fredrick Federley som bekant lämnat av andra skäl.

Samtidigt fylls det på med ännu yngre namn, där ungdomsförbundet CUF:s ordförande Réka Tolnai, 23 år, står längst fram i generationsväxlingen.

– Det är så klart tråkigt att vi förlorar kompetens. Alla som lämnar nu är ju jättekompetenta personer. Men samtidigt får man ha respekt för att man vill göra andra saker i livet än att sitta i riksdagen, säger hon till Dagens ETC.

Hon tror att det kan innebära en slags nystart, men tror inte att politiken kommer förändras nämnvärt.

– Det blir nytt blod i riksdagsgruppen och då kommer det in lite nya tankegångar och idéer. Men vi förhåller oss till vårt partiprogram och det som medlemmarna beslutar om på partistämman.

Andra vägval

Det vägval som C-ledaren Annie Lööf gjorde när hon stängde dörren till en borgerlig regering och istället gick in i samarbete med den socialdemokratiskt ledda regeringen har varit omdebatterat internt i partiet.

Ungdomsförbundets ordförande är inte säker att hon agerat likadant.

– Vi från CUF:s håll har varit tydliga med att vi vill att Centerpartiet ska vara ett trovärdigt mittenalternativ, och erbjuda samma krav och samma villkor till såväl Moderaterna som Socialdemokraterna, och att visa att den som levererar mest av centerpartistisk politik kommer vi stödja.

Och just nu så har det varit S?

– Förtroenderådet landade ju i att stödja Stefan Löfven som statsminister, vilket jag ifrågasätter. Vi i CUF tycker att man borde röstat rött på Löfven i första statsministeromröstningen, och sen ställt villkor till både Ulf Kristersson och Stefan Löfven, och sett vem som tänker genomföra mest av Centerpartiets krav för att få vårt stöd. Nu var inte så fallet, utan man gick direkt till S, och det tycker jag var beklagligt.

Hur tycker du att C ska agera framöver i en statsministeromröstning?

– För oss i CUF är sakpolitiken viktigast. Det handlar inte om vilket parti som sitter i regering eller vem som är statsminister, utan det handlar om vilken politik det partiet genomför. Vi står fast vid att man ska sätta upp villkor och krav och presentera dem för både S och M, innan vi bestämmer oss för vilket regeringsunderlag vi kan stötta.

Hur ser du på möjligheterna för att C ska kunna samarbeta med M, även om det innebär stöd av SD?

– Vi har gjort det väldigt tydligt att vi inte tänker stötta ett regeringsunderlag som ger inflytande till Sverigedemokraterna, och har satt upp flera röda linjer. Ifall de kraven inte uppfylls så kommer inte vi att stötta en moderat regering, på samma sätt som att ifall våra krav mot stöd från Vänsterpartiet inte uppfylls så kommer inte vi stötta en socialdemokratisk regering.

Måste ni inte välja sida, antingen S med stöd av V, eller M med stöd av SD?

– Jag tycker inte att man per automatik måste välja sida. Blockpolitiken är ju ganska död i svensk politik. Det går ju att kompromissa över blockgränserna. Centerpartiet är ett borgerligt och liberalt parti, och självklart tycker vi i CUF att det vore bäst med en borgerlig regering, men det kräver ju också att Moderaterna levererar de krav som Centerpartiet ställer, och de röda linjerna. Och det får ju stå för dem om de kan leverera det för att få vårt stöd.