– Det här är första gången jag håller i en tub på två år. Det är … Ja, det är så många känslor som byggs upp inom mig. Det förstörde nästan mitt liv. Så du får gärna ta tillbaka den, säger Christine med en rysning av obehag och räcker tillbaka Fastgas-tuben.

Ju mer den lagliga gasepidemin sprider sig genom landet, desto mer syns hon i media. När Christine nu berättar sin historia ger hon intrycket av att vara en proffsig intervjuveteran snarare än en före detta missbrukare som höll på att boffa bort sitt liv.

– Det var hemskt för det drabbade inte bara mig. Det drabbade alla jag älskar. Det är därför jag sitter här idag. Det är ingen egenvinning i det. Jag vill se till att det här inte händer någon annan, säger Christine under besöket i Stockholm som blivit en intervjuturné med stopp hos TV4, Expressen, Dagens Nyheter och Dagens ETC.

Den högpresterande göteborgaren säger att hon aldrig gör något i livet halvhjärtat – inte heller lustgas. 

– Jag testade första gången på en fest i februari 2022, som en avslappnande, harmlös och rolig grej. Det fanns inga restriktioner och många av mina vänner använde lustgas. Den gav mig ett lugn, som när folk tar ett glas vin när de kommer hem från jobbet. Man tar en ballong och kommer ner i varv. Men det är kortvarigt, det är ju över på 20 sekunder.

”Ballongerna såldes på en krog på gatan där jag bodde, och ibland köpte jag hem tuber.”

Emanuel Hendal

Egentligen till för grädde

Utanför klubbar och på restauranger köper man lustgas på ballong för mellan 40 till 50 kronor styck. Man inhalerar sedan gasen för ett avslappnande och värmande rus. Stora tuber kan man beställa på posten eller få hemkörda på under en timme. Det är helt lagligt, men officiellt säljs gasen för att spritsa grädde på bakverk. 

När Dagens ETC granskade Fastgas-importören Niklas ”Gaskungen” Psarros försäljning sålde han över ett ton gas på bara fyra timmar. Ett ton lustgas räcker till att spritsa 62 500 liter grädde. Det blir 210 000 stycken jordgubbstårtor av klassiskt svenskt snitt. 

Det blev en vana för Christine att suga i sig ett tiotal gasballonger på en helgkväll. 

– Ballongerna såldes på en krog på gatan där jag bodde, och ibland köpte jag hem tuber.

Domningarna spred sig

Det börjar med domningar i ena handen. Till en början inser inte Christine allvaret. Sen kommer fler symptom krypande. När domningarna sprider sig till andra handen, fötterna och benen, förstår hon att något är fel. 

– Jag tänkte att det kanske hade en koppling till lustgas, för det var det nya jag hade tillfört till mitt liv.

Men när hon till slut söker akutvård på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg ser inte läkarna kopplingen, trots att hon är öppen med bruket. Istället blir hon ordinerad vila för ”stressrelaterade problem”. 

Morgonen efter sjukhusbesöket vaknar Christine i skräck. Hon kommer inte upp ur sängen. Känseln är helt borta från hakan och neråt. Hon kan knappt röra armar och ben. Som tur är bor hon tillfälligt hos sina föräldrar som snabbt inser allvaret.

– De bar mig till en taxi som åkte till akuten. Pappa tog mig under den ena armen, mamma under den andra, säger hon.

Christine om när hon blev förlamad

Ryggraden förstördes av brist

Den här gången kan läkarna se ett samband mellan lustgasen och symptomen. En magnetröntgen visar att myelinskiktet runt Christines ryggrad har förstörts – en konsekvens av brist på vitamin B12 som kan orsakas av lustgas. Gasen hindrar kroppens förmåga att tillgodogöra sig vitaminet. Bland symptomen finns känselbortfall, domningar och nedsatt kraft i lemmarna samt att man förlorar kontrollen över kroppen. 

Efter den dramatiska taxiresan vårdas Christine på Sahlgrenskas intensivavdelning i tio dagar. Ensam i sjukhussängen kommer panikkänslorna.

– Jag var övertygad om att det inte skulle stanna vid halsen – att jag skulle bli hjärndöd. 

Men avdomningarna stannar av och efter sjukhuset genomgår hon en tre månaders intensiv rehabtid på ett korttidsboende. Till en början sitter hon i rullstol men får långsamt tillbaka sina krafter och kan efter ett tag börja gå med stöd från en rollator.

Värt ta skamsmällen för att hjälpa

Redan på boendet bjuder Christine in media för att berätta om vad som hänt henne. Händelserna har varit ett uppvaknande för hela hennes kompisgäng, som tvärt slutat med ballongerna. 

– Man kan tycka att det är skämmigt, men för mig har det varit värt att gå ut offentligt och att ta smällen för att hjälpa andra. Vem som helst kan fastna i det här. Det är en drog.

Efter varje medieframträdande plingar det till i hennes telefon. Hon berättar att otaliga anhöriga till personer som fastnat i missbruk av lustgas har hört av sig. Själv uppfattar hon att kunskapen hos vården blivit bättre sedan hon själv insjuknade, men att fördömandet och okunskapen bland allmänheten bestått.

– Jag tror att tillvägagångssättet är lite mer skamfyllt med lustgas än med andra droger. Man har en tub eller en ballong, det finns inget diskret i det. En del sitter isolerade i hemmet och får köldskador mellan låren och på händerna.

”Ingenting hjälper”

Själv vägrar hon skämmas och fortsätter berätta om sin upplevelse i hopp om att brukare ska se riskerna och att gasen ska regleras. Men under de två år som gått sedan hennes insjuknande har gasen fortsatt kunna säljas fritt, med fler insjuknanden som följd. I lustgasboomens svallvågor har också en liten skara ljusskygga människor blivit rika på försäljningen.

– Saker och ting tar tid, men jag känner en enorm frustration. Särskilt när jag har tagit emot så många samtal från alla de här berörda individerna. Vi som råkat ut för det här klär i princip av oss nakna i total transparens för att få bukt med det här. Och ingenting hjälper.

Christine har idag fortfarande känselbortfall i händer och fötter – men är i övrigt helt återställd. Hon arbetar också som rådgivare för Nykter nu, en onlinebaserad vårdgivare som arbetar med beroendeproblematik.