Gratis gymkort, friskvårdstimme, eller hjälp att sluta röka för den som vill. Sedan länge tar seriösa arbetsgivare sitt folkhälsoansvar och hjälper sina anställda att hålla sig friska. Grundprincipen är nästan alltid frivillighet och den som inte vill ha det där gymkortet slipper. Men numera går allt fler företag ett steg längre och tvingar medarbetarna att träna. Klädföretaget Björn Borg och kommunala bostadsbolaget Pitebo införde nyligen träningstvång. Kalmar Vatten tillhör pionjärerna och där har träning varit obligatorisk sedan 2007. Det är två timmar i veckan på arbetstid som gäller för all personal, från rörläggare till löneadministratörer. Den som systematiskt struntar i motionen kallas först in till samtal med närmaste chef. Sker ingen bättring kan det bli lägre årlig löneökning.

– Vi ser träningen som en arbetsuppgift och den ingår i lönekriterierna, men bara som en liten del av flera. Avdrag påverkar inte med tusenlappar, men lite kan det påverka, säger Linn Sjögren, HR-chef på Kalmar Vatten, som själv tränar upp till fem gånger i veckan.

Träningstvång kan vara okej

Träningstvång kopplat till lönen kan vara okej, anser Henrietta Huzell som forskar i arbetsvetenskap vid Karlstads Universitet. Men bara för yrkesgrupper där fysisk styrka är en grundförutsättning för jobbet, som brandmän eller poliser. Att införa obligatorisk träning på det sätt Kalmar Vatten gjort är hon starkt kritisk till.

– Det liknar fordismen eller taylorismen. Den fysiska kroppen och uthålligheten är nyckeln till företagens framgång. Det har en likhet med historien och något vi gått ifrån sedan länge. Men ingen vill prata om det eftersom man tycker det är så nytt och fräsigt, men det är inte alls särskilt nytt och fräsigt, säger Henrietta Huzell.

Drygt 70 procent av Sveriges kommuner har numera någon form av rökförbud på jobbet. En handfull tillämpar också helt tobaksfri arbetstid vilket innebär att anställda inte får får snusa heller. När Skövde kommun nyligen försökte införa snusförbud blev det ramaskri och högst skrek bröderna Rikard och Robin Beijer. De arbetar som personliga assistenter i kommunen och producerar musik i hiphop-gruppen One Eyed Crew på fritiden. Brödernas inlägg i debatten blev en youtubevideo där de lägger in varsin rejäl prilla i protest. Videon fick enorm spridning på nätet och nu är förslaget om snusförbud skrotat.

– Man funderar ju på hur det skulle fungerat i praktiken, om det skulle vara massa snuskontrollanter hit och dit. Man hade fått gå in på toaletten och snusat på lunchen och det skulle ju inte varit skoj, säger Rikard Beijer.

Att träna på arbetstid skulle han däremot inte haft något emot personligen, och han beskriver sig själv som ”träningsnarkoman”. Men han tycker inte att alla anställda i ett företag ska tvingas att träna på samma sätt.

– Man kan ju inte skicka ut alla att springa fem kilometer i veckan utan det måste vara individuellt. Alla kanske inte behöver träna heller utan vissa kanske behöver en stund att slappna av för att må bra till exempel. Hälsa är ju mer än träning, säger Rikard Beijer.

Piggare och effektivare

De företag som inför obligatorisk träning brukar motivera det med att medarbetarna blir piggare, effektivare och att sjukskrivningstalen går ner. När Dagens Industri nyligen skrev om Björn Borgs träningstvång lät det så här: ”Sedan sporttimmen infördes har aktien gått bättre på börsen.” Kalmar Vattens målsättning var också att minska belastningsskador bland personal med tyngre arbeten, som exempelvis rörläggare. Före 2007 fanns ett friskvårdsbidrag men det utnyttjades inte av de som företaget ansåg behövde det bäst.

– Belastningsskadorna har minskat från ungefär en om året i snitt till 0,1. Det är väldigt få. Sjukskrivningarna har gått ner med 0,36 procent. Det är inte så jättemycket men vi hade ganska låg sjukfrånvaro från början och det är svårt att titta bara på sjuktalen. Däremot märker vi att alla är mer effektiva och på hugget. Det finns ett helt annat hälsotänk som skapar gemenskap, säger Linn Sjögren.

Henrietta Huzell understryker att hon tycker det är positivt att skadorna blivit färre och att medarbetarna verkar trivas med träningen. Samtidigt påpekar hon att det inte finns tillräckligt med stöd i forskningen för att slå fast att träning automatiskt leder till ökad produktivitet på jobbet.

– Det handlar om föreställningen om den tränade kroppen. När man oreflekterat kopplar den till prestation blir det ett problem. Man får inte ha en avvikande åsikt ens med forskningsstöd, trots att man kanske hade behövt mer intellektuell stimulans eller två extra hjälpande händer istället för träning, säger Henrietta Huzell.

Gränsen passerad

Hon tycker integritetsgränsen är passerad med råge när arbetsgivare förbjuder anställda att röka eller snusa under sina pauser, eller inför obligatorisk träning kopplad till lönen. Chefen ska inte ha rätt till de anställdas kroppar, tankar, och begär.

– Det är jättefint att använda personalvård, erbjuda friskvårdstimmar och kompetensutveckling. Det har jag absolut inget emot men att koppla det till löneutvecklingen går långt utanför anställningskontraktet. Vad är det egentligen jag säljer till min arbetsgivare? Om jag ska montera något är det då den typen av kunskap jag säljer eller säljer något annat också? Då blir det en diskussion om det finns gränser för anställningskontraktet och gränser för vad arbetsgivaren kan köpa. Man hamnar långt utöver grundbegreppet om rätten att leda och fördela arbetet, säger Henrietta Huzell.