Först var det Statistiska centralbyrån SCB som i sin novembermätning av väljarsympatier visade att C är det enda parti som har en säkerställd förändring sedan majmätningen: minus 1,1 procentenheter ned till 8,4 procents väljarstöd, som kan översättas med att partiet tappat var tionde väljare på ett halvår.
Sedan var det dags för Sifos förtroendemätning där Annie Lööf rasade från en tredjeplats till en sjätte, från 30 procent som anser sig ha förtroende för henne till endast 22 procent, även detta en statistiskt säkerställd nedgång.
”Mer samarbete, mindre spel”
Även om siffrorna från SCB är insamlade före det senaste regeringstumultet där C släppte fram Magdalena Andersson som statsminister men samtidigt lät M-KD-SD-budgeten gå igenom i riksdagen, är det tydligt att det finns ett missnöje med hur C skött sitt politiska spel. Inte minst på sociala medier uttrycker mängder av ”vanliga” väljare sin besvikelse och skriver att de funderar på att gå över till S.
En av dem är Henrik Nilsson Trost, som utifrån en klassiskt liberal grund hittills lagt sin röst på C för att han sett dem som en stark liberal röst, även i samarbete med en S-regering, men nu har han tröttnat och funderar på att rösta S.
– Det här opinionsläget kommer inte att ändras. Det jag önskar är att man hade satt sig ned och kollat vad man kan komma överens om i det läge som råder. MP får ta miljödepartementet, C tar landsbygdspolitik och så kan V få sina gratis glasögon till barn.
Framför allt tror han att det finns mycket att vinna på samarbete.
– Man hade kunnat stjäla en massa röster från SD med en väl genomarbetad landsbygdspolitik. Liberalismen är ju inte främmande för välfärdspolitik. Kärnan är helt enkelt: mer samarbete, mindre spel. Det är vad jag tror väljarna vill ha, annars går vi till ett större parti. Vi är trötta på småpartier. Och att utmåla V och SD som lika goda kålsupare är intellektuellt ohederligt av C.
Det är inte bara i sociala medier besvikelsen sipprar ut över det politiska spelet. I Kalix har Kurt-Åke Andersson, region- och kommunpolitiker för C, varit kritisk till partiets inställning till V. Enligt Norrbottens-kuriren har han skrivit på Facebook att det är ”sandlådenivå av Annie Lööf att vägra samarbeta med Vänsterpartiet”.
– Jag står för det jag tycker och jag är övertygad om att väljarna vill ha ”raka puckar”, säger han till tidningen.
Nu har Kurt-Åke Andersson valt att lämna partiet efter att ha flyttats till icke-valbar plats inför regionvalet. Själv tror han att det beror på hans frispråkighet. Men det avfärdar Inga-Lis Samuelsson, distriktsordförande för C i Norrbotten.
– Nej, det tror jag inte har haft betydelse. Jag vet att han har varit kritiskt, hur partiet bör agera på riksplan är något vi har diskuterat mycket här under hösten. Det är inte en kontroversiell fråga, men min känsla är att det finns en stark uppslutning bakom Annie Lööf, säger hon till Dagens ETC.
Olika bud lokalt
Även på många andra platser i landet tycks partiledningens linje ha stöd. Det gäller också i kommuner där C faktiskt samarbetar med V.
– Jag tycker att partiledningen tänker helt rätt. På riksnivå står vi längst ifrån SD när det gäller synen på människor, demokrati och flyktingpolitik. Men när det gäller den ekonomiska politiken står vi längst ifrån V, säger Linda-Maria Hermansson, gruppledare för C i Stenungsund.
Kristina Axelsson, gruppledare för C i Sorsele, tycker också hon att det är rätt att säga nej till samarbete på riksnivå.
– Ja, det är en annan sak där. Annie har varit tydligt, och då är det bra att hon står fast vid sin linje. Vi röstade på vår egen budget, och det tycker jag var rimligt. Men det är klart att partierna bör kunna samtala, och det tror jag också att de gör, säger hon.
Margareta Ivarsson, gruppledare för C i Hammarö där partiet styr ihop med V, MP och S, är inte lika övertygad om att det var rätt att inte rösta på regeringens budget.
– Jag har lite svårt för det personligen, samtidigt som jag förstår att man vill hålla partiets linje, men det blir lite märkligt att släppa fram Magdalena Andersson men inte budgeten.
Sofie Blombäck, statsvetare vid Mittuniversitetet, vill inte dra för stora växlar av en enskild opinionsmätning, även om hon anser att just SCB:s oftast håller hög kvalitet.
– När det gäller C:s tillbakagång tror jag inte forskningen har någon entydig förklaring. Det finns hundra saker som påverkar opinionen och partiets agerande kan tolkas både som att de orsakar rörighet och kaos och som att de står upp för sina värderingar och sätter hårt mot hårt, säger hon.
Väljare vill ha tydlighet
Det finns dock en faktor som hon tror kan spela roll avseende stödet för C. Att väljarna ofta vill ha tydlighet.
– Vi är vana vid blockpolitik, som inte är särskilt stabil längre. Även om väljare kan vara osäkra på parti att rösta på vet de oftast vilken regering de vill ha, eller vilken de inte vill ha. Det är en ganska stor grupp väljare som har med eventuella koalitionspartners i sin beräkning. Och C har under hela mandatperioden signalerat att de inte vill tillhöra något av blocken.
Enligt Sofie Blombäck kan C:s väljare därför bli mer oförutsägbara än andra partiers.
– De lockar de väljare som delar en önskan om en bred mitt, men inte dem som vill ha antingen Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som statsminister.
Detta sistnämnda antyds också av väljarströmmarna kring C. Enligt SCB har de från Liberalerna – med sympatisörer som torde ha en hög andel med önskan om ”bred mitt” – lockat 0,7 procentenheter av sina väljare, detta samtidigt som de tappat 0,7 procentenheter till S och 0,2 procentenheter till SD. Övriga valflöden är enligt SCB inte statistiskt säkerställda.
– Detta kan förklara varför V:s hårda linje istället gett en skjuts uppåt. För deras väljare har det mer handlat om det varit bra eller dåligt att ställa Stefan Löfven mot väggen, men det är ingen som flyr dem för att de på allvar tror att V skulle stötta en högerregering.
