Cecilia finns där för den som behöver det

Hon är i 50-årsåldern och har en bakgrund inom vården. I dag är hon dock sjukpensionär och flyttade till Göteborg från en annan västsvensk stad i höstas. Dessförinnan arbetade hon ideellt i den lokala brottsofferjouren.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Varför valde du att bli stödperson?

– Eftersom jag är sjukpensionär gör jag detta för att känna mig värdig, det känns givande att hjälpa andra människor. Om du har varit med om något hemskt kan det vara lättare att prata med någon som du inte känner och jag är glad att ha kunnat hjälpa till genom att vara den personen.

– Vi är noga med att förklara att vi inte är några psykologer eller socionomer och att det är en ideell verksamhet som drivs av medmänniskor som lyssnar, ger råd och hjälper till på var sätt vi kan.

Hotfulla situationer

Anledningen till att ETC inte skriver Cecilias efternamn eller vilken stad hon kommer ifrån beror på att det kan uppstå hotfulla situationer i arbetet som stödperson och jouren är därför mån om en åtminstone relativ anonymitet.

– Man träffas aldrig hemma hos någon eftersom det kan finnas en indirekt hotbild mot stödpersonen. Helst ska man också vara två vid det första mötet om det handlar om ett grövre brott som misshandel eller våldtäkt. Åtminstone om det finns en känd förövare, säger Cecilia.

Fast det är inget som hon tänker på när hon väl sitter där. 

– Oftast får samtalet både mig och den som vill ha stöd eller hjälp att tänka på någonting annat en stund – och det kan vara minst lika viktigt som hjälp med papper eller kontakt med myndigheter.

Finns det något från de här åren som du minns extra väl?

– Det är nog en man som det gick väldigt illa för. Han blev misshandlad på gatan efter att ha varit ute och ätit med sin fru. Om jag minns rätt fanns det också ett hatbrottselement i det där. 

– Han hamnade på sjukhus och efteråt kunde han varken gå till jobbet, gå ut eller följa sina barn till skolan. Vi träffades flera gånger och pratade och då gällde det att stärka de små positiva sakerna som fanns. Det tog lång tid och var jobbigt för alla inblandade men jag tror verkligen att det har hjälpt honom att komma tillbaka.

”Bra sätt att hjälpa andra”

Cecilias råd till den som funderar på att bli stödperson är att bara ta steget.

– Lite ansträngning från min sida, att bara lägga en timme eller två då och då, kan göra jättestor skillnad för en person som behöver det. Vill man hjälpa andra människor är detta ett bra sätt att göra det på.