Sensommar 2013. Margaretha Wåhlin har fått kallelse till mammografi, som alla kvinnor över 40 år får. Hon går dit, undersöks, och går hem. Precis som vanligt. Men några dagar efter besöket ringer telefonen, det är inte alls precis som vanligt. Ändå tror Margaretha Wåhlin det.

– Jag uppfattade det som att bilderna inte var tillräckligt bra, att de ville ta om dem. Jag var bortrest då och hade inte ens bråttom att ta mig hem. Jag var inte orolig, det fanns inte i tankarna att de kunde ha hittat något.

Men när Margaretha kommer tillbaka till mottagningen igen förstår hon genast att det finns anledning att oroa sig. Läkaren berättar att de har hittat något. Något i bröstet som inte ska vara där.

– Läkaren säger att han har jobbat länge med detta, och är rätt säker på att det inte ser bra ut. Då tappar jag fotfästet. Jag blir nästan apatisk, och sedan är jag osäker på om jag hörde vad han sa. Det var en fullständig chock. 

”Du har goda utsikter”

Knölen är inte särskilt stor, 1,7 centimeter. Men den är elakartad. Och den måste bort. När operationen blir av en månad senare är storleken drygt den dubbla. Margaretha vet inte om den har växt, eller om de mätte på ett annat sätt första gången. Men tumörens storlek spelar ingen roll. Känslan är ändå att hon har en dödlig knöl i sig. En som inte bara kräver operation utan också cellgifter och mängder av strålbehandlingar. Ungefär ett och ett halvt år tar det innan hon är färdigbehandlad. Förutom att hon måste leva med tuffa biverkningar måste hon också leva med den ständiga oron.

– Trots att de säger att ”du har goda utsikter, de flesta klarar sig”, så går det inte att bli av med tankarna på döden. Jag ställde in mig på att det kunde gå den vägen. Även nu är det svårt att bli av med de tankarna. 

”Ska vara självklart”

Margaretha är inte friskförklarad än. Enligt hennes kirurg blir hon det om något år. 

– Andra säger att man aldrig blir frisk. Men jag måste tro att jag blir det, säger hon.

Ibland tänker hon på vad som hade kunnat hända om hon inte gått på mammografin, trots att det aldrig var ett alternativ för henne. Men för andra är det det – nästan 20 procent uteblir. Att det numera i alla fall inte kommer handla om pengar är ett stort framsteg, tycker Margaretha.

– Gratis mammografi ska vara självklart egentligen. Om bröstcancer inte upptäcks för att man inte har råd att undersöka sig är det fruktansvärt. Det handlar ju faktiskt om att rädda liv.